Avslutning
I dag har jag avslutat årets orienteringssäsong, i alla fall vad gäller tävlandet. Golden Rings var tävlingen med ett lite annorlunda upplägg. Tävlingen var en stafett med två sträckor och ett handikappsystem. Klass A som jag deltog i var för kvinnor och män i etablerade parförhållanden, gifta, sambo, särbo med mera. Handikapp systemet utgick ifrån seniorklassen och för varje år yngre eller äldra man var i förhållande till seniorklassen fick man 30 sekunders bonus. Första sträckan sprangs av männen som också fick hela lagets bonus i en jaktstart. Jag startade 26 minuter och 30 sekunder efter det lag som hade högst bonus. Allt bäddade för stora omkastningar i tävlingen.
Tävlingen avgjordes i en av de bästa terränger man kan tänka sig. Lättlöpta berghällar med mossa och ibland helt kala. Gles tallskog gör att sikten är mycket bra. Det är väl backarna och de blöta mossarna som gör att det tar emot. Det kan tänkas att träningsstatusen och spelar en viss roll. Nu kan jag i lugn och ro gå in i den tunga vinterträningen. Klarar jag det är förhoppningsvis träningsstatusen lite bättre till våren.
Tävlingen avgjordes i en av de bästa terränger man kan tänka sig. Lättlöpta berghällar med mossa och ibland helt kala. Gles tallskog gör att sikten är mycket bra. Det är väl backarna och de blöta mossarna som gör att det tar emot. Det kan tänkas att träningsstatusen och spelar en viss roll. Nu kan jag i lugn och ro gå in i den tunga vinterträningen. Klarar jag det är förhoppningsvis träningsstatusen lite bättre till våren.
Ingen tårta
Höstlunken är en av orienteringsårets höjdpunkter. Långa banor i par med någon annan och så möjligheten att vinna en tårta var. Genom åren har det blivit tre tårtor och varje år är hoppet stort innan tävlingen. Tårtorna slumpas ut bland dem som tar sig runt sin banan och tar sig till mål. Nu är det några år sen den senaste tårtan och det blev ingen tårta i år heller. Nu är det bara att vänta i ett år till.
Nu blev det istället en bra tur i strålande novemberväder. Solen sken från en klarblå himmel och det var någon plusgrad i luften. På marken var det fruset och vattnet i mossarna var iskallt. Precis som det ska vara.
Nu blev det istället en bra tur i strålande novemberväder. Solen sken från en klarblå himmel och det var någon plusgrad i luften. På marken var det fruset och vattnet i mossarna var iskallt. Precis som det ska vara.
Helg utan älg, dag 1
I dag har vi sprungit den första delen av Helg utan älg. Tävlingen är en av de Gotländska orienteringstraditionerna. I år var det kanske inte det bästa orienteringsområdet som bjöds men det var helt OK. En hel del gröna områden, tät skog, var det. Det gick bra att ta sig igenom eller runda om man ville. Själv bommade jag en kontroll ganska mycket. Det var en kort sträcka där bästa tiden borde ligga under en minut. Nu var det 1,05 och det av löparen som kom sist i tävlingen. Själv hade jag 5,44 på just den sträckan. Jag fick inte ihop karta och terräng och det var flera som hade långa tider. Nu efter tävlingen ryktas det till och med att kontrollen satt fel. Jag är inte säker men det är inte helt otroligt. Här kan du se en del av min bana i dag. Kontrollen jag missade fanns på en tidigare del av banan.
Teknikfunderingar
I dag har det varit 25-mannakorten. Det är tävlingen som är dagen efter den stora festen. Det är kanske en tredjedel så många deltagare så det känns nästan lite avslaget fast det egentligen är en stor tävling. Mellan gårdagens och dagens tävling har det traditionsenligt arrangerats en annan fest. Jag var inte med där och kommer nog aldrig att var det heller. Däremot såg jag några snyggingar som verkade komma direkt från den till dagens tävling. Jag undrar hur det gick i skogen i dag, om de kom så långt som till start. Det bästa hade kanske varit att låta bli, ja antingen festandet eller tävlandet.
Eftersom jag inte festade i går tog jag mig till start. På vägen dit sprang jag om en liten kille och hans pappa. Killen var uppskattningsvis i 6-årsåldern. Det var nog inne i en diksussion om stämplingspinnar och sånt. Precis när jag sprang förbi frågade ha sin pappa; "När jag startstämplar har den kontakt med doms skrivare?" En ganska avancerad fundering från en sexåring och kanske inte en helt dum tanke. Varför skulle inte det kunna skrivas ut en liten notis på en skrivare på tävlingsarenan när någon startstämplar. Det finns ju onlinekontroller i skogen. Pappan förklarade dock att det bara blev en liten notering i den lilla killens pinne så att den visste när han startade så att man sen kunde ta tid.
I dag var terrängen helt annorlunda jämfört med i går. Det var en övveraskning för många som hade förväntat sig samma terrängtyp som i går. Jag gjorde ett ganska bra lopp. Tyvärr blev det en bom på den åttonde kontrollen. Jag slutade helt enkelt orientera. När jag kommer fram till en sten med en kontroll läser jag in mig på den enda tänkbara stenen. Samtidigt tänker jag att så långt kan jag inte ha sprungit. Jag är nog inte där. Därför går jag mot kontrollen från en plats där det inte finns någon sten på kartan. Då kommer jag till en ny sten norr om min kontroll. Därifrån kan jag ta kontrollen. Nästan två minuter går helt i onödan. Att man aldrig lär sig.
Eftersom jag inte festade i går tog jag mig till start. På vägen dit sprang jag om en liten kille och hans pappa. Killen var uppskattningsvis i 6-årsåldern. Det var nog inne i en diksussion om stämplingspinnar och sånt. Precis när jag sprang förbi frågade ha sin pappa; "När jag startstämplar har den kontakt med doms skrivare?" En ganska avancerad fundering från en sexåring och kanske inte en helt dum tanke. Varför skulle inte det kunna skrivas ut en liten notis på en skrivare på tävlingsarenan när någon startstämplar. Det finns ju onlinekontroller i skogen. Pappan förklarade dock att det bara blev en liten notering i den lilla killens pinne så att den visste när han startade så att man sen kunde ta tid.
I dag var terrängen helt annorlunda jämfört med i går. Det var en övveraskning för många som hade förväntat sig samma terrängtyp som i går. Jag gjorde ett ganska bra lopp. Tyvärr blev det en bom på den åttonde kontrollen. Jag slutade helt enkelt orientera. När jag kommer fram till en sten med en kontroll läser jag in mig på den enda tänkbara stenen. Samtidigt tänker jag att så långt kan jag inte ha sprungit. Jag är nog inte där. Därför går jag mot kontrollen från en plats där det inte finns någon sten på kartan. Då kommer jag till en ny sten norr om min kontroll. Därifrån kan jag ta kontrollen. Nästan två minuter går helt i onödan. Att man aldrig lär sig.
Det blev inte ...
Så många bilder i dag. Jag hade kameran med men jag tog bara fram den en liten stund. Det fanns inte heller några bra fotovinklar om man inte tog sig in på områden där man inte skulle vara. Jag hann i alla fall med att få några bilder på upploppsstriden.
Nu är det bara timmar kvar
Bäst i familjen (2)
Det är inte så ofta som vi springer samma bana yngsta tonåringen och jag. I dag hade vi samma bana på Lovödubbelns medeldistans. Det var alltså upplagt för en kamp om titeln Bäst i familjen.
Det var en medeldistansbana som bjöd på några kontroller som var lite luriga. Kontroll 2 låg i ett område med ungskog och sikten var inte så bra. Dessutom fanns det inte så mycket att läsa på. Det var viktigt att hålla riktningen och försöka hålla koll på det man passerade.
Det blev ingen jämn match. Än så länge behåller jag titeln Bäst i familjen. I dag blev marginalen nästan sju minuter. Yngsta tonåringen hade en ledning i början av loppet men några mindre bommar gjorde att jag kunde gå förbi. Mot slutet var ledningen två minuter. Vid nästa sista kontrollen kom en större bom. Här la han bort fem minuter. Det är bara att vänta till nästa tillfälle då vi har samma bana. Här följer några bilder från dagens tävling.
Det var en medeldistansbana som bjöd på några kontroller som var lite luriga. Kontroll 2 låg i ett område med ungskog och sikten var inte så bra. Dessutom fanns det inte så mycket att läsa på. Det var viktigt att hålla riktningen och försöka hålla koll på det man passerade.
Det blev ingen jämn match. Än så länge behåller jag titeln Bäst i familjen. I dag blev marginalen nästan sju minuter. Yngsta tonåringen hade en ledning i början av loppet men några mindre bommar gjorde att jag kunde gå förbi. Mot slutet var ledningen två minuter. Vid nästa sista kontrollen kom en större bom. Här la han bort fem minuter. Det är bara att vänta till nästa tillfälle då vi har samma bana. Här följer några bilder från dagens tävling.
Höst på allvar
Nu drar höstsäsongen igång på allvar. Nu i helgen är det två tävlingar, Attundadubbeln. Sen är det tävlingar nästan varje helg fram till mitten av oktober. Jag ska i alla fall förska ta alla kontroller och inte upprepa mitt misstag från O-Ringen.
Någon kanske undrar över om Banläggartankarna är slut. Nej, det är de inte. De går bara på lite sparlåga just nu. Det pågår nämligen lite diskussioner kring de Nordiska mästerskapen 2011. Resultatet av de diskussionerna kommer att påverka tävlingarna och innan dess är det ingen idé att göra så mycket. I början av september vet jag mer och då kommer Banläggartankarna att väckas till liv igen.
Någon kanske undrar över om Banläggartankarna är slut. Nej, det är de inte. De går bara på lite sparlåga just nu. Det pågår nämligen lite diskussioner kring de Nordiska mästerskapen 2011. Resultatet av de diskussionerna kommer att påverka tävlingarna och innan dess är det ingen idé att göra så mycket. I början av september vet jag mer och då kommer Banläggartankarna att väckas till liv igen.
Fin terräng
Den här veckan har jag sprungit i skogen två gånger. Båda gånger har det varit den bästa av terränger. Eller vad sägs om följande.
I tisdags var det dags för den traditionella inledningen på hösten, Stigfinnarcupen. Allt var precis som vanligt. Ett gäng äldre orienterare, har du inte fyllt 35 får du inte vara med. Utslagsgivande banor i mycket fin terräng och naturligtvis start vid den mytomspunna Ormputten. Det är en lite tjärn mitt i skogen. Det sägs att den på gamla kartor låg ett par hundra meter fel och därför var en favoritkontrollpunkt bland banläggarna. Numera ligger den rätt på kartan.
I kväll har det varit klubbträning. Den genomfördes i samma skogsområde men några kilometer åt sydväst. Om jag säger Tornberget så kanske du vet mer exakt. Samma härliga terräng, eller vad sägs om sträckan mellan kontroll 1 och 2. Den går alldeles förbi toppen på Tornberget och terrängen är öppen och fin med lite blåbärsris och många kalla berghäller. På många håll växer inte ens mossa. Det kan inte bli mycket bättre.
I tisdags var det dags för den traditionella inledningen på hösten, Stigfinnarcupen. Allt var precis som vanligt. Ett gäng äldre orienterare, har du inte fyllt 35 får du inte vara med. Utslagsgivande banor i mycket fin terräng och naturligtvis start vid den mytomspunna Ormputten. Det är en lite tjärn mitt i skogen. Det sägs att den på gamla kartor låg ett par hundra meter fel och därför var en favoritkontrollpunkt bland banläggarna. Numera ligger den rätt på kartan.
I kväll har det varit klubbträning. Den genomfördes i samma skogsområde men några kilometer åt sydväst. Om jag säger Tornberget så kanske du vet mer exakt. Samma härliga terräng, eller vad sägs om sträckan mellan kontroll 1 och 2. Den går alldeles förbi toppen på Tornberget och terrängen är öppen och fin med lite blåbärsris och många kalla berghäller. På många håll växer inte ens mossa. Det kan inte bli mycket bättre.
Etapp 5
Jag har inte starta ännu. Det är en timme kvar. Jag har hunnit med att ta en del bilder i väntan på att få starta. Här är några av dem.
Etapp 4
Åter till ordningen, det vill säga en dag med orientering och en dag med regn. Ganska mycket regn till och med. Själv gjorde jag en riktigt bra etapp. I stort sätt inga bommar och bra flyt, bara 6,51 efter segraren. Lite bilder hann jag med att ta. Jag kunde stå i tältet där alla läser av sina brickor och ta lite bilder på några av löparna.
Vilodag
Etapp 3
Nu är det koll på läget igen. I dag tog jag alla kontroller. Solen skiner och det är sommar igen. Det behövdes inte minst för de som bor i tält. Jag har hört flera tältare som inte hade några torra kläder. I dag har det dock funnits alla chanser att torka kläderna. Själv lever jag en lyxtillvaro med boende i en villa och nytvättade kläder varje dag. Just nu är det hämtpizza och friidrotts-EM. Här är några bilder från dagen tävling.
Etapp 2 eller hur kunde jag göra så?
Återigen en dag med regn. Den här gången inte så kraftig men mer ihållande. Små droppar som faller tätt tillsammans i en strid ström. Vi lyckades i alla fall glida ut från parkeringen. I morgon ska vi försöka glida in på samma parkering.
I dag har jag lyckats med något som jag bara gjort en gång tidigare. Jag har hoppat över en kontroll. Jag var inte medveten om det förrän jag kom till mål och stämplade ut. Ej godkänd var det meddelande jag fick av funktionären. Då började jag komma på varför jag kom så snett till den sjätte kontrollen. Jag var aldrig vid den femte kontrollen men när jag stämplat vid den fjärde började jag läsa från den femte. Till att börja med fick jag allt att stämma. Men efter ett tag hade jag inte koll på var jag var. Jag höll dock rätt riktning och mitt hopp stod till att kunna läsa in mig närmare kontroll 6. Till slut kom jag fram till en avlång mosse men det såg inte ut som de mossarna som omger kontroll 6. Efter en stund läser jag in mig vid mossen vid siffran 2 på kartan. Hur kunde jag komma så snett? Nåja jag tar kontroll 6 och fortsätter mot mål. Men som sagt, jag fick ett negativt besked. Jag har ingen bra förklaring till hur jag kunde göra så. Jag får fundera lite på det, eller... Jag struntar i det. I morgon är en ny dag. Då...
I dag har jag lyckats med något som jag bara gjort en gång tidigare. Jag har hoppat över en kontroll. Jag var inte medveten om det förrän jag kom till mål och stämplade ut. Ej godkänd var det meddelande jag fick av funktionären. Då började jag komma på varför jag kom så snett till den sjätte kontrollen. Jag var aldrig vid den femte kontrollen men när jag stämplat vid den fjärde började jag läsa från den femte. Till att börja med fick jag allt att stämma. Men efter ett tag hade jag inte koll på var jag var. Jag höll dock rätt riktning och mitt hopp stod till att kunna läsa in mig närmare kontroll 6. Till slut kom jag fram till en avlång mosse men det såg inte ut som de mossarna som omger kontroll 6. Efter en stund läser jag in mig vid mossen vid siffran 2 på kartan. Hur kunde jag komma så snett? Nåja jag tar kontroll 6 och fortsätter mot mål. Men som sagt, jag fick ett negativt besked. Jag har ingen bra förklaring till hur jag kunde göra så. Jag får fundera lite på det, eller... Jag struntar i det. I morgon är en ny dag. Då...
Etapp 1
O-Ringens första etapp avgjordes i regn och blåst. Hitills har sommaren varit varm och skön men nu lagom till O-Ringen så har det nästa blivit höst. Jag mötte en bekant vid starten. Han hade precis börjat sin semester. -Här har man suttit på ett kontor i 30 graders värme hela sommaren och nu är man ledig och så blir det så här. Vi får hoppas på bättre väder de kommande dagarna. Värre än så här kan det nästan inte bli. Här är några bilder en liten stund efter ett av de värsta skyfallen.
O-Ringen
I morgon startar årets upplaga av O-Ringen. Den här gången genomförs tävlingen i och kring Örebro. I dag har de flesta deltagarna bekantat sig med O-ringenstaden och dess utbud. Här är några bilder.
På rosornas ö
I går åkte vi bil från Tjörn österut och kom så småningom till Oskarshamn. Där tog vi båten till Visby. Vi tältar hos systern. Anledningen till att vi är här är orientering. Årets upplaga av tredagarsorienteringen går på Furillen. Det är en ö som ligger långt norrut på Gotlands östra kust. Här går alla tre etapper av tävlingen. Det är alltså lite speciella förhållanden för årets tävling. Tävlingsplatsen är vackert belägen alldels intill havet. Här är en bild från tävlingsarenan.
Temperaturen har legat på drygt 30 grader i skuggan. Som tur var blåste det en stadig bris rakt in från havet. Den svalkade lite. I skogen var det hett. I skogen har det också varit en kusinkamp. Yngsta tonåringen och hans kusin springer i samma klass. I dag var det kusinen som var den bättre av dem, men det återstår två dagar. Kusinen bjöd i alla fall på en bom inför publiken. Han kom rakt mot den sista kontrollen men stannade upp 20 meter innan den. Han vände upp i skogen igen och kom tillbaka efter en och en halv minut.
Temperaturen har legat på drygt 30 grader i skuggan. Som tur var blåste det en stadig bris rakt in från havet. Den svalkade lite. I skogen var det hett. I skogen har det också varit en kusinkamp. Yngsta tonåringen och hans kusin springer i samma klass. I dag var det kusinen som var den bättre av dem, men det återstår två dagar. Kusinen bjöd i alla fall på en bom inför publiken. Han kom rakt mot den sista kontrollen men stannade upp 20 meter innan den. Han vände upp i skogen igen och kom tillbaka efter en och en halv minut.
Gammalt eller nytt
Jag sprang Stockholm city cup i går. Det hör egentligen inte till vanligheterna att jag är med på den tävlingen. Sprint är inte riktigt min grej. Jag kan inte låta bli att fundera lite över hur tävlingen kan vara så populär. Över 900 deltagare var med. Det är långt fler än på de fyra skogstävlingar som genomförts i Stockholm den här våren. Gårdagens tävling kan inte på något sätt mäta sig men någon av de tävlingarna. Var finns vägvalen? Vägval är ju själva grunden för orientering. Längs vägvalen ska det sen vara kartläsning. I går var det mest riktningsändringar. Men faktum kvarstår. Drygt 900 personer var med i går. Kanske har jag inte fattat grejen.
Det var fyra år sen jag sprang på Långholmen senast. Det är ganska intressant att jämföra kartorna. Det skiljer i och för sig mer än fyra år mellan kartorna eftersom den kartan som användes för fyra år sen ritades 1998 men en revidering till 2006. Så här ser de två kartorna ut.
Vilken karta som är bäst får du själv avgöra. Jag kan ändå inte låta bli att fundera över utvecklingen när flera av våra bättre juniorer springen med lupp för att kunna läsa kartan. Inte undra på att vi gubbar har problem. La du föresten märke till att det var olika linjebredd på kontrollringarna och de linjer som binder samman kontrollerna? Det är en annan liten detalj som som gör att karta och bana blir svårläst. Låter jag gnällig? Ja, jag är ju en av de där gubbarna som börjar få problem att se, och jag måste ju få gnälla över nånting. Å andra sidan kan jag inte låta bli att imponeras över alla duktiga ungdomar och juniorer som springer oerhört snabbt.
Det var fyra år sen jag sprang på Långholmen senast. Det är ganska intressant att jämföra kartorna. Det skiljer i och för sig mer än fyra år mellan kartorna eftersom den kartan som användes för fyra år sen ritades 1998 men en revidering till 2006. Så här ser de två kartorna ut.
Vilken karta som är bäst får du själv avgöra. Jag kan ändå inte låta bli att fundera över utvecklingen när flera av våra bättre juniorer springen med lupp för att kunna läsa kartan. Inte undra på att vi gubbar har problem. La du föresten märke till att det var olika linjebredd på kontrollringarna och de linjer som binder samman kontrollerna? Det är en annan liten detalj som som gör att karta och bana blir svårläst. Låter jag gnällig? Ja, jag är ju en av de där gubbarna som börjar få problem att se, och jag måste ju få gnälla över nånting. Å andra sidan kan jag inte låta bli att imponeras över alla duktiga ungdomar och juniorer som springer oerhört snabbt.
Orientering och friidrott
En helg försvinner snabbt. I går gick tiden fort utan att jag tyckte att jag gjort något speciellt. Ändå blev det en del. I dag har tiden också gått fort och jag tycker att jag hunnit med mer fast jag egentligen inte har gjort det. Det här med tid är lite underligt.
Dagen började vid halv åtta då jag skjutsade barn till olika aktiviteter. Sen hem för att packa ihop sakerna i ryggsäcken och åka till Granby för KM, en av de mest prestigefulla tävlingarna på hela året. Just klassen H 35 brukar locka många deltagare och det brukar också vara en del "nätpsykningar" innan tävlingen. I år var de inte så många, psykningarna alltså. Deltagare var det gott om. Hela 12 stycken ställde sig på startlinjen till vad som skulle visa sig bli en sekundduell. Jag var inblandad i den, men bara som hare.
Mästerskapet avgjordes på klassiska marker och vi rundade den mytomspunna Ormputten. Jag gick bra i början av banan och lyckades trots en bom på sjätte kontrollen springa till mig en ledning med drygt tre minuter. Sen blev det tyvärr två bommar och försprånget var uppätet av två motståndare. Dessutom var det nog så att jag tröttnade lite och därför höll ett ännu lägre tempo. När jag sprang ut från den näst sista kontrollen såg jag löparen som startade efter mig i ögonvrån. Jag höll undan även till sista kontrollen men han tog in ytterligare lite. Jag ville hålla undan så jag fick ta i lite mot mål. Det gjorde jag men segern var det naturligtvis inte tal om. Medan vi eftersnackade vid målet kom fler löpare in. Den sist startande löparen kom till mål oroväckande snabbt. Efter avläsning visade det sig att han förlorat med två sekunder. När vi jämförde sträcktiderna så visade det sig att han hade ledningen med fyra sekunder vid den sista kontrollen. Jag drog alltså fram segraren till en vinst med två sekunder.
Efter loppet, dusch och fika åkte jag till Enskede IP. Där tävlade yngsta tonåringen i Nordeakampens kval. Sex grenar skulle klaras av under dagen. Fyra av grenarna var redan avklarade när jag kom fram. Så långt hade det blivit personligt rekord i två grenar, kula och 100 meter häck. Just de här grenarna tävlar han inte så ofta i så kanske är det lättare att slå gamla rekord. Det spelar egentligen ingen roll. Ett pers är alltid ett pers.
Nästa gren var spjut. Det är också en gren som han inte deltar i så ofta. Naturligtvis blev det pers även här, tre gånger till och med. Inför sista försöket var målet att kasta över 35 meter. Det lyckades inte riktigt men spjutet landade till sist på 34,89.
Den sista grenen var 800 meter. Det är en av favoritgrenarna. Det personliga rekordet innan tävlingen låg på 2,22. Ambitionen var naturligtvis att slå den tiden. Han lottades i det tredje och sista heatet. Det visade sig att han var den som var mest dragvilligt och låg i täten hela loppet. På bortre långsidan var den en kraftig motvind. Detta till trots lyckades han hålla undan ända in i mål på tiden 2,24. Med lite bättre förutsättningar hade det säkert kunnat bli lite bättre. Sjätte bästa tid totalt. Här är en ögonblicksbild från upploppet.
Mitt dilemma den här gången är vilken kategori jag ska använda för det här inlägget. Jag har ju inget kategori för både orientering och friidrott. Det får bli en av dem.
Premiär i skärgården
Så var det då äntligen dags för orienteringspremiär efter en lång och hård vinter. Två tävlingar på Gålö i fin men ganska tuff terräng. I samband med tävlingarna genomfördes också ett ungdomsläger. Här http://www.cig.canon-europe.com/p?p=FA7rA8uFxHT kan du se en del bilder från Gålö, lägret och tävlingarna. Om du tycker någon bild är speciellt bra och skulle vilja beställa den så kontakta mig på [email protected].
Vid första tävlingarna för året är det ju alltid lite spännande att se om löpning och orienteringsförmågan har hängt i sen förra året och om de två delarna går att få ihop till en helhet. På lördagen var det medeldistans och det gick väl ganska bra även om det finns en hel del att jobba på när det gäller löpningen. Lite ringrost i själva kontrolltagningen kan jag också känna av.
I dag var det dags för långdistans. Jag kände redan på väg till start att det var lite slitna ben men det hade jag nästan räknat med. Det finns som sagt en del att jobba på. Idag kände jag dock att kontrolltagningen fungerade bättre. Jag tyckte att jag hade den där sköna känslan när jag närmade mig de flesta kontrollerna. Även om jag inte kan se skärmen så vet jag att den sitter där bakom stenen, höjden eller i sänkan. Känslan fanns inte vid alla kontroller men vid flera av dem. En stor bom blev det dock ändå.
Det finns naturligtvis flera saker att skylla på men felet är bara mitt eget. Så här gick det till. När jag hade stämplat vid kontroll två kom det en löpare precis bakom mig. Han var lite snabbare men eftersom det var utförsbacke så hängde jag med ganska bra. Vi skulle ju bara nedför höjden och upp på nästa. Jag hade naturligtvis ingen tanke på att jag kunde hamna på fel ställe. Uppförsbacken var tung men det kändes ändå som om det var något som inte stämde. Den var brant men ändå inte så brant som den borde vara. Jag fick ihop det och passerade mellan de två höjderna cirka hundra meter före kontrollen. Där jag trodde jag befann mig skulle det inte finnas någon sankmark. Den högsta toppen låg fel och det skulle ju inte finns någon brant på den. När jag tittade på kartan förstod jag direkt vad jag hade gjort. Det var bara att bita i det sura äpplet och kana ner för branten och upp på rätt höjd. Ännu en gång fick jag lära mig att inte bara följa efter och att alltid hålla lite koll på kompassen. Undrar hur många gånger jag har gjort det här felet under de 35 år jag har orienterat? Undrar hur många gånger jag kommer att göra det här felet under de kommande åren?
Idag gjorde också den äldsta tonåringen comeback efter nästan sex års frånvaro från tävingsbanorna. Varken han eller jag vet om det var tillfälligt eller om det blir fler tävlingar under året. Den yngsta tonåringen utmannade den äldre brodern på snabbaste tid på upploppet. Med tanke på att den yngre tonåringen regelbundet tränar både uthållighet och snabbhet medan den äldsta tonåringen inte ägnar sig åt mer fysisk träning än att gå till bussen då och då var det en ganska självsäker lillebror. Kampen blev dock jämn och slutade med dött lopp. De hade samma tid och det trots att den äldre brodern tveckade en aning innan han sprang om en annan löpare på upploppet. Där förlorade han kanske en viktig sekund. Så här såg de ut vid starten. De sprang faktiskt i takt.
Vid första tävlingarna för året är det ju alltid lite spännande att se om löpning och orienteringsförmågan har hängt i sen förra året och om de två delarna går att få ihop till en helhet. På lördagen var det medeldistans och det gick väl ganska bra även om det finns en hel del att jobba på när det gäller löpningen. Lite ringrost i själva kontrolltagningen kan jag också känna av.
I dag var det dags för långdistans. Jag kände redan på väg till start att det var lite slitna ben men det hade jag nästan räknat med. Det finns som sagt en del att jobba på. Idag kände jag dock att kontrolltagningen fungerade bättre. Jag tyckte att jag hade den där sköna känslan när jag närmade mig de flesta kontrollerna. Även om jag inte kan se skärmen så vet jag att den sitter där bakom stenen, höjden eller i sänkan. Känslan fanns inte vid alla kontroller men vid flera av dem. En stor bom blev det dock ändå.
Det finns naturligtvis flera saker att skylla på men felet är bara mitt eget. Så här gick det till. När jag hade stämplat vid kontroll två kom det en löpare precis bakom mig. Han var lite snabbare men eftersom det var utförsbacke så hängde jag med ganska bra. Vi skulle ju bara nedför höjden och upp på nästa. Jag hade naturligtvis ingen tanke på att jag kunde hamna på fel ställe. Uppförsbacken var tung men det kändes ändå som om det var något som inte stämde. Den var brant men ändå inte så brant som den borde vara. Jag fick ihop det och passerade mellan de två höjderna cirka hundra meter före kontrollen. Där jag trodde jag befann mig skulle det inte finnas någon sankmark. Den högsta toppen låg fel och det skulle ju inte finns någon brant på den. När jag tittade på kartan förstod jag direkt vad jag hade gjort. Det var bara att bita i det sura äpplet och kana ner för branten och upp på rätt höjd. Ännu en gång fick jag lära mig att inte bara följa efter och att alltid hålla lite koll på kompassen. Undrar hur många gånger jag har gjort det här felet under de 35 år jag har orienterat? Undrar hur många gånger jag kommer att göra det här felet under de kommande åren?
Idag gjorde också den äldsta tonåringen comeback efter nästan sex års frånvaro från tävingsbanorna. Varken han eller jag vet om det var tillfälligt eller om det blir fler tävlingar under året. Den yngsta tonåringen utmannade den äldre brodern på snabbaste tid på upploppet. Med tanke på att den yngre tonåringen regelbundet tränar både uthållighet och snabbhet medan den äldsta tonåringen inte ägnar sig åt mer fysisk träning än att gå till bussen då och då var det en ganska självsäker lillebror. Kampen blev dock jämn och slutade med dött lopp. De hade samma tid och det trots att den äldre brodern tveckade en aning innan han sprang om en annan löpare på upploppet. Där förlorade han kanske en viktig sekund. Så här såg de ut vid starten. De sprang faktiskt i takt.
