Hemligheten bakom framgångarna
Nu kan det dock avslöjas att alla har förbisett en viktig detalj. Redan i början av 1957 kunde man hitta följande annons i svensk orienterings årsbok Skärmen. Läs och njut!
Bygg bastu, bygg hälsa, bygg spänst
Ett härligt bastubad - en finsk bastu - efter träning eller tävling ger spänst åt trötta muskler, stimulerar till fortsatt träning och höjer prestationsförmågan. Det är en sak som både tränare och elitidrottsmän vittnat om. Den förening, som vill framåt, som vill att deras idrottsmän skall hänga med i den allt hårdare konkurensen måste ha tillgång till en egen bastu. Bahco elektriska bastuberedare med små yttre dimensioner och till lågt pris ger även idrottsföreningar med små lokaler och begränsade tillgångar möjlighet att skaffa en egen finnbastu. Medlemmarna kan själva bygga den. Skaffa även Er förening bastu med Bahco bastuberedare. Kontakta oss och vi talar om hur det går till.
Banläggaren tog bort stigarna
Intensiv kartläsning mot nästa kontroll
Nu vet jag hur jag ska göra
Full fart mot nästa
Eftersnacket är en viktig del av träningen
Kontrollutsättning i regn
För dig som ska vara med och träna kan jag visa en liten del av träningsbanan. Banan består av tre olika slingor som har kombinerats till sex olika banor. Det gör att vi kommer att låta sex stycken starta samtidigt på varsin bana. Banlängden varierar från 4,1 till 4,5 kilometer. Eftersom det är slingor så kommar man att vid två tillfällen vara nära målet.
När vi satte ut kontrollerna i dag så använde vi samma karta som deltagarna ska ha i morgon, det vill säga alla stigarna är bortplockade. Ett tips är naturligtvis att försöka att inte bry sig om stigarna. Det är lättare sagt än gjort. Det gick bäst att orientera i de områden där det inte finns stigar men när man kommer in i områden med stigar är det svårare att bara fokusera på höjdkurvorna. Det gäller alltså att vara så fokuserad som möjligt och försöka att inte bry sig om alla stigar.
Träning för 13-14 åringar
På kartan som de ska använda är nämligen stigarna bortplockade. Därmed kommer ungdomarna att tvingas att använda de andra karttecknen för att lösa orienteringsproblemen. Som en jämförelse finns även samma kartutsnitt med alla stigarna.
Eftersom det är ganska mycket stigar i området så kommer det att krävs en hel del fokusering för att inte låta sig påverkas av stigarna.
Teknikträning 11 juni
Samlingsplatsen för träningen är längs Brinkvägen. Du hittar dit genom att åka från Haninge till Lissma. Där tar du av mot Brink och Öran. Efter ungefär en kilometer kommer du fram till en parkering på höger sida. Du är framme.
Om du vill vara riktigt säker så är det den lilla grusytan med tre stora stenar straxt österut. Terrängen är för det mesta öppen och fin med lättlöpta berghällar. För det mesta är det tallskog. I de norra delarna blir terrängen mer detaljrik. Här är det svårare och det gäller att vara noga. Du kan nog ganska enkelt räkna ut var de lite enklare sträckorna går fram och var de svåra sträckorna finns. Lycka till!
Teknikträning den 4 juni
Ny vecka innebär oftast en ny teknikträning, så även den här veckan. Den här torsdagen är samlingsplatsen Riddartorp. Temat för den här veckans träning är kurvbild. Det innebär att alla andra karttecken än höjdkurvorna är borttagna. Din uppgift blir att använda höjdformationerna i terrängen för att ta dig fram till kontrollerna. I huvudsak finns det två sätt att göra det. Antingen har du möjlighet att följa en höjdsträckning. Det är det säkraste och snabbaste sättet att ta sig fram. Det andra sättet är att ta sig fram från en höjdformation till en annan. Det här är lite svårare och det finns alltid en risk att du inte kommer till höjdformationen eller tappar riktningen så att du hamnar vid fel höjdformation. För att öka säkerheten ska du naturligtvis ta hjälp an kompassen.
Träningen innehåller fyra olika banor med banlängder från omkring 7,9 kilometer till omkring 3 kilometer. Alla banorna är ganska svåra och kräver en hel del tankemöda för att klara av. Alla banor kommer att innehålla de två olika sätten att lösa orienteringsproblemet. På några sträckor kommer det att vara ganska små höjdformationer som du ska använda dig av.
På kartan finns det också ett antal förbjudna områden. Det är allt från tomtmark till hästhagar och andra typer av förbjudna områden. Det är viktigt du respekterar dem och inte springer in i dem. På några ställen finns också alla andra karttecken kvar för att du ska kunna ta hjälp av dem när du orienterare. Det kan också vara karttecken som visar att det inte går att ta sig fram, exempelvis en sjö eller en oframkomlig sankmark.
Lycka till!!
Träning torsdag 28 maj
Här kan du se en del av kartan och bilda dig en uppfattning om vad som väntar. Samlingen är mitt på det här kartklippet, vid den lilla bommen. Det kommer även att finnas en gul bana för de som vill träna på gula orienteringsmoment. På den banan kommer det att finnas flera tillfällen att träna på att gena genom terrängen mot en säker uppfångare.
Ingen teknikträning på torsdag
I kväll har jag varit ute tillsammans med övriga i ledningsgruppen för Söderkartor, SÖKA, i skogen för att titta lite på förutsättningarna för att rita orienteringskartor över ett område som under många år saknat en aktuell karta. Tanken är att det våren 2011 ska arrangeras orienteringstävlingar i den här terrängen. Då är det nämligen dags för de öppna nordiska mästerskapen. De tävlande får som du ser fin terräng att springa i. Om de kommer att springa just här vet jag inte men så här ser väldigt mycket av det aktuella området ut. Snabblöpt, bra sikt men svårt väntar löparna.
Ungdomsserie och träning
De som är äldre och inte får vara med på ungdomsserien har möjlighet att träna. För att få reda på var träningen är behöver du gå in på Haninge SOK:s hemsida.
Eftersom det inte finns någon karta med träningsbanan att presentera så passar jag på att fresta med en sommarbild som påminner om att det snart är sommar och dags för sol och bad. Håll till godo.
Orientering på allvar
När du tänker på orientering så är det kanske framför allt som en tävlingsidrott och en utmanande aktivitet där alla kan vara med utifrån sina egna förutsättningar. Det finns banor och klasser för alla kategorier. Men orientering är ju också en livsviktig kunskap som ger dig verktyget att hitta rätt. För att klara av det behöver du inte samma nivå på orienteringskunskapen som en elitlöpare. Men ibland hjälper inte ens goda orienteringskunskaper. Du måste också vet hur du ska göra och tänka. I går vid träningen var vi nog flera som fick lite att fundera på.
Träningen började som vilken träning som helst. Trots en intensiv vecka med flera tävlingar i helgen, porvlöpning av 25-mannabanor och Sprint-DM så var det 15 personer som dök upp på träningen. Jag var ut en stund i förväg för att hänga ut snitslar vid kontrollerna. Det gick tungt och tog längre tid än jag räknade med. Jag hann i alla fall hänga ut nästan alla snitslar innan de första löparna dök upp vid kontrollerna. När jag skulle hänga ut sista kontrollen möter jag en av klubbens ungdomslöpare som ser lite fundersam ut. Han hade valt att ta kontrolerna i omvänd ordning och eftersom jag skulle sätta ut sista kontrollen sist så fanns det ingen snitsel på plats. Jag förklarar läget och han förstår att han är rätt och drar iväg mot nästa kontroll. Klockan är då omkring 18,40. Jag tar mig tillbaka till samlingsplatsen och byter om till torra kläder. Efter en stund börjar löparna komma tillbaka. Som vanligt en del eftersnack om vägval bommar , vilka man har sett i skogen och så vidare. Eftersom det blåser en lite kylig vind ger sig de flesta av hemmåt. Till slut är vi bara fyra personer kvar. Det är jag och min fru som är träningsvärdar och så är det ungdomslöparens pappa och storebror som ska hämta honom. Tiden är bestämd till 19,30.
Min fru och hans storebror ger sig ut för att börja leta och ropa. Inget resultat. Jag stannade kvar vid samlingsplatsen så att det skulle vara någon kvar där, men det kom ingen. Till slut gav jag mig av ut i skogen. Det började så sakta att skymma. Jag hittade ingen. Tillbaka på samlingsplatsen började vi känna att vi behöver vara fler som deltar i letandet och framför allt behöver vi pannlampor. Vi ringer runt till ett antal personer och snabbt är det sju personer med pannlampor på plats. Vi tar också kontakt med ansvariga för skallgångskåren för att kunna få tillgång till ännu fler personer. Jag ger mig av hemåt för att hämta fler lampor. Jag får också med mig några bananer. Klockan är 21,45 och jag har inte ätit middag ännu. När jag kommer tillbaka har de andra delat upp området i mindre områden och gett sig av för att börja leta. Jag börjar byta om för ge mig ut i skogen. Jag är nästan klar när en mobiltelefon ringer. Han är återfunnen frusen, skärrad men i övrigt välbehållen. Klockan är då nästan 22,30.
Den första utvärderingen av händelsen blev att vi har glömt bort att lära ut hur man gör för att ta sig tillbaka om man inte har en aning om var man är. Som orienterare har vi ju alla verktygen, det vill säga kartan och kompassen. I det här fallet fanns det en stor bilväg i söder. Det hade varit enkelt att bara ta sig dit, om man fått lära sig att det är så man gör. Vi har många barn och ungdomar, kanske även vuxna, i verksamheten som vi inte har en aning om ifall de har kunskapen att ta sig tillbaka om de tappar kontrollen. Kanske ska vi vid varje träningstillfälle tala om åt vilket håll du ska gå om du inte vet var du är. Det är egentligen ganska enkelt för den som har kunskapen, men om vi inte delar med oss av kunskapen så är det långt ifrån enkelt. Den här gången gick det trorts allt bra till sist tack vare ett antal personer som snabbt var på plats med rätt utrustning och rätt kunskaper.
Innan han var återfunnen hann jag tänka en del. Bland annat gick tankarna till en plats mitt i området som vi letade i. Några hundra meter nordväst om samlingsplatsen, P, finns två kryss på kartan. Det nordvästra krysset är en minnessten som restes 1941. Under en skolorientering med Bromma Läroverk försvann en elev, Lennart Wiklund. Han återfanns ihjälfrusen mitt i skogen på den plats där minnesstenen står i dag. På den tiden fanns naturligtvis inte industriområdet, motorvägar och bebyggelse i närheten som det gör i dag. Skogen var större och det var längre tillbaka till något som kunde ha räddat honom. Jag kan ändå inte låta bli att fundera över vilka kunskaper han hade och vilka kunskaper vi har skydlighet att ge de barn, ungdomar och vuxna som är med i verksamheten. Samtidigt är det inte något som händer ofta. Jag har orienterat sen 1975 och det här var första gången som jag var med om att någon inte är tillbaka från en träning innan det blir mörkt. Det var första gången som jag har varit med om att vi har varit tvugna att ringa in hjälp. Ovanligt eller inte, det kan hända igen. Vi kan säkert förebygga en del genom att ge kunskap om hur man bör agera om man inte vet var man är.
Det här var för övrigt det 100:e inlägget på bloggen. Så det är lite jubileum i dag. Det blir nog inget större firande, men jag kommer att skriva och fotografera vidare mot inlägg nummer 200, 300 och så vidare. Jag hoppas att du fortsätter vara med och att det emellanåt finns något intressant. Antalet besökare ökar i alla fall.
Träning 7 maj
Samlingen är i Länna Industriområde på Slipstensvägen. Jag rekommenderar att du parkerar bilen på den delen av vägen som är alldeles under P. Start och mål för träningen är på höjden vid triangeln. Du kan memorera kartbilden eller skriva ut den så att du hittar.
Jag vill också passa på att påminna om provlöpningen av 25-mannabanorna i morgon tisdag. Ta med din SportIdent-pinne eftersom vi kommer att ta tid med hjälp av den. Meningen med att provlöpa banorna är att de om de fungerar vid en tävling och om de är lagom långa. Därför vill jag att du springer den bana som du troligtvis skulle springa om du var med på 25-manna. Du ska springa banan som om det var tävling. Vi kommer att starta deltagarna i grupper med ganska korta tidsavstånd för att det ska bli så likt 25-manna som möjligt. Vi kommer att provspringa alla olika banor. Det betyder att alla som springer exempelvis sträcka 6 inte kommer att ha samma bana. Välkommen till Åby ängar (fd Nytorps ängar) norr om Västerhaninge klockan 18,00.
Varför blir det som det blir?
När man ska lösa ett orienteringsproblem är det viktigt att altid ha en plan. I det här fallet var min plan att följa den blå linjen. Mitt på sträckan begår jag ett misstag. Du kan ganska enkelt se var det skedde. Men varför skedde det? För det första så skedde misstaget i ett område där det är viktigt att hålla rätt riktning eftersom jag inte följer något stråk. I går sprang jag utan kompass så jag hade inget hjälpmedel. Jag ska inte skylla på det men jag hade inte möjligheten att göra en extra kontroll med kompassen. I det ögonblick där jag vek av från min plan tyckte jag att jag såg det täta området, grönområdet. Jag beslutade då att gå till höger om höjden som ligger alldeles höger om grönområdet. Jag gick till höger om en höjd och allt verkade OK, men en känsla av att något inte var som det skulle smög sig på. Jag fick inte ihop kartan med verkligheten. Jag stannade upp och fick syn på den stora stenen till vänster och kunde snabbt läsa in mig. Den här gången fick misstaget inte så stora konsekvenser men det blev lite förlorad tid. Var alltid noga med allt. Försöka att vara fokuserad på det du ska göra. Om du känner att det inte riktigt stämmer, stanna och gör en extra koll. Det tar oftast mindre tid än att göra en bom.
Fart och riktningsändringar
Det var nog inte någon som klarade av banan utan bommar. Det verkar som om orienterare i allmänhet tänker att ju kortare banan jag har desto snabbare måste jag springa. Att springa fort i det här området innebär med stor sannolikhet bommar, speciellt när banan ser ut på det här sättet. De som ville springa lite längre vilade en stund vid målet och sprang sen banan åt andra hållet. Det var inte helt enkelt det heller. Själv bommade jag den första kontrollen, det vill säga kontroll 13.
En utveckling av den här träningen kan vara två banor som är gafflade med varandra. Vid slutet på banan vänder man och tar den andra banan tillbaka till starten. Man kan då starta två och två och förhoppningsvis kommer man att se varandra utefter banan och kanske stressa varandra till misstag. Så blev det även i dag. Vi var drygt 20 personer och startade alla inom fem minuter. Banan gick kors och tvärs och även en liten bom innebar att man lätt hamnade på en annan bandel. Det gällde att fokusera på sin del och försöka tänka bort de andra. Inte helt lätt men bra träning.
Träning 23 april, naturliga ledstänger
Terrängen och kartan kan vid en första anblick se svår och komplicerad ut och jag ska inte påstå att det är lätt att orientera här. Du kan dock göra en del för att förenkla och göra orienteringen säkrare. Jag har markerat några naturliga ledstänger med violett färg. Det höjder som du kan följa, det är sankmarker, det är ofta en kombination av dem och det kan också vara en stor och tydlig sänka eller ås. Som du ser så har de ofta en ganska lång sträckning som gör att du kommer en bra bit framåt om du kan följa någon av de naturliga ledstängerna. Det kallas att orientera längs ett stråk. Ibland kan du inte följa den naturliga ledstången utan tvingas orientera mot den. Då blir stråket en hållpunkt som du ska passera på din väg mot kontrollen.
Att orientera längs stråk är säkrare och snabbare än att orientera via hållpunkter. Att orientera via hållpunkter kräver att du är noggrann med att springa efter rätt riktning. Ju tydligare hållpunkten du springer mot är desto högra fart kan du hålla. Är hållpunkten liten så måste du vara noggrannare och kanske hålla lite lägre fart. Att kunna orientera längs med och mot naturliga ledstänger är nykeln till all svårare orientering. Klarar du av att orientera längs naturliga ledstänger så kan du också lösa problemen på riktigt svåra banor. Det är samma teknik du använder, men stråken och hållpunkterna är mindre tydliga och ligger längre i från varandra.
Klarar du av den här orienteringen kommer du också att få uppleva fin orienteringsterräng när den är som bäst. Upp på höjderna är det öppen och fin terräng med berghällar och vitmossa. För det mesta är det gles tallskog och det är god sikt i skogen.
Du måste sikta på något stort
Det var kontroll fyra som diksussionerna handlade om. Den första delen av sträckan bjuder inte på några större problem. Efter drygt halva sträckan passerar man ett stort dike. Sen är det alldeles platt. Det finns inte några stora tydliga detaljer att läsa på. För att ta kontrollen är du tvungen att var noga med att hålla rätt riktningen. Problemet är att det finns några områden med tät skog i vägen. Då kan det vara svårt att hålla rätt riktning. I det här fallet blev det lätt att man drog sig lite åt höger eftersom det var lättare att ta sig fram där. De flesta gjorde det nog omedvetet. Det fick till följd ner man närmade sig kontrollen såg man den stora höjden bakom kontrollen men det var svårt att avgöra på vilken sida om kontrollen man hamnat. Eftersom man inte vet exakt var man är så är det ganska lönlöst att börja leta. Åt vilket håll ska du gå? Lösning här är att du måste ha ett större mål att sikta mot, varför inte höjden bakom kontrollen. Sikta lite till höger om kontrollen eftersom det ser ut som det skulle vara lättast att ta sig fram där. När du är nästan framme vid den stora höjden så vet du att du ska ta av åt vänster. Ett alternativ är att sikta till vänster om kontrollen på den stora mossen. När du kommer fram till den tar du av åt höger. Troligen kommer något av de här alternativen att löna sig jämfört med att leta en stund.
Träning 16 april
Självklart går banorna även i mer traditionell Stockholmsterräng. Träningen består av tre slingor som är 3 380 meter, 2 760 meter och 2 680 meter. Om du springer alla slingor blir det totalt 8 820 meter. Samlingen är på Dalarövägen i kurvan straxt innan, väster om, gamla Dalarövägen kommer ut på den nya. Det är lite begränsat med parkeringsutrymme så försök att samåka eller varför inte ta cykeln. Det går också att ställa några bilar 300 meter väster om samlingsplatsen. Se kartan här ovanför. Var försiktig vid vägen eftersom den ofta är starkt trafikerad och många bilister kör lite för fort.
Lyft blicken, framförhållning
Kartan visar en av sträckorna från förra veckans träning. Från den första kontrollen ska jag över höjden straxt efter kontrollen, ned för sluttningen och till höger om den lilla höjden. Jag siktar mot höjdkanten vid den första pilen. I det här fallet kan man redan på väg ner för sluttningen se höjdkanten vid den första pilen. Lyft blicken och du ser den. Kolla riktningen med kompassen för att undvika riktningsfel. Genom att lyfta blicken får du också en bra möjlighet at planera din löpväg i det bästa stråken. Du vet redan att du ska följa höjdkanten så du behöver egentligen inte stanna för att läsa kartan. Genom att arbeta med framförhållning vet du också att du ska passera passagen mellan höjderna, vid den andra pilen. Du lyfter blicken och har koll åt vänster. Här är sikten lite sämre så du måste vara framme innan du ser passagen. Du fortsätter en liten bit med lyft blick för att hitta en bra väg uppför höjden när du har passerat den högsta punkten. Kolla riktningen med hjälp av kompassen eftersom du bytt riktning. Nästa viktiga passage är höjdkanten vid den tredje pilen. Även här är sikten sämre så du måste vara ganska nära för att se den, men är du varit noga med riktningen så är det inget problem att komma rätt. När du har kommit så här långt är du nästan framme. Du ska bara upp på högsta toppen på höjden och där sitter kontrollen. Det låter enkelt men kräver en hel del träning för att klara av. På de träningar som klubben ordnar är det därför bra att försöka träna på det här med att lyfta blicken och ha framförhållning. Det gäller också att i bland våga springa på mot en tydlig höjd eller liknanade utan att stanna och läsa på alla små detaljer. På träning gör det ju inget om du gör misstag. Däremot kan du få en känsla av hur det kan kännas om allt det här fungerar som planerat.
Teknikträning 2 april, kurvbild
Kurvbildsorientering handlar om att träna på att använda hödjkurvorna för att orientera. På kartan är alla andra karttecken borttagna. Det är bara höjdkurvorna kvar. Ja, inte riktigt. På kartan finns elljuspåret, några ängar och några branter som är höga och kan vara farliga.
Det är viktigt att du försöker att bara använda höjdkurvorna. Det är inte tillåtet att springa på elljusspåret och på ängen. De finns kvar som en trygghet i fall något skulle gå snett. Försök att hitta de naturliga stråken som höjderna utgör. Till den första kontrollen finns det stråk i form av höjdsträckningar och en stor sänka att följa. Den sista biten mot kontrollen ska du ner för backen och sen upp på högsta toppen.
Till den andra kontrollen har du en höjdsträckning på höger sida som du kan följa mot kontrollen. För att veta när du börjar närma dig så gäller det att hålla koll på de tre punkthöjderna innan kontrollen och lite senare den avlånga höjden som ligger i ringkanten.
Till den tredje kontrollen ska du fortsätta att följa höjden. När höjden viker av till höger sk du rakt fram upp på höjden högsta topp och så vidare.
De karttecken som är borttagna kan du inte se på kartan, men de finns ju kvar i terrängen. Det gäller alltså att försöka bortse ifrån stigar, sankmarker, stenar, branter och annat. Försök att bara fokusera på hödjerna.
Det finns fyra olika banor. En som är lite enklare och som passar dig som springer gul bana. Den banan är 2,8 kilometer lång. De övriga banorna är lite svårare och är 3,5, 4,8 och 7,0 kilometer långa.
Nya områden på hemmaplan
Nere i kartans vänstra hörn finns ett område som är svårt att utnyttja vid banläggning. Jag har varit på höjden nordväst om kraftledningen tidigare någon enstaka gång, men i dag var jag ännu längre bort. Det var lite annorlunda terräng än på den övriga kartan. Här var det en hel del enbuskar vilket inte är så vanligt på den här kartan. Eftersom det ligger bebyggelse alldeles i närheten så syns det att det rör sig en hel del människor i området. Jag vände hemmåt och sprang mot nordost och klättrade upp bland alla branterna i kartans övre högra hörn.
Jag kunde också konstatera att man numera hinner med att jobba hela dagen, åka hem, och sen kunna springa en timma i dagsljus. Om en vecka är det ljust en timma till eftersom vi går över till sommartid natten mellan lördag och söndag.
Poängorientering 26 mars 2009
Liksom tidigare omgångar av poängorienteringen så är det totalt 18 kontroller. Det finns två klasser. I den en klassen är maxtiden 45 minuter och i den andra är maxtiden 70 minuter. Du väljer själv vilken klass du är med i. Oavsett vilken klass du är med i så ska du ta så många kontroller som möjligt inom din maxtid. Varje kontroll är värd fem poäng. För varje minut du överskrider maxtiden får du en poängs avdrag. Om du är med i 70-minutersklassen och lyckas ta alla kontroller innan maxtiden går ut får du en poängs tillägg per minut du underskrider maxtiden.
Försök att genomföra ett lopp utan bommar. Var noga med att ta ut korrekta ritkningar och var sen noga med att hålla riktningen. För de som är lite yngre tror jag att det är viktigt att passa på och träna på att gå rakt igenom terrängen. Som yngre orienterare så är det främst stigar och andra ledstänger man använder sig av för att ta sig fram. På sikt gäller det att försöka att inte vara beroende av att springa på stigar och ledstänger för att komma fram till kontrollerna. Därför är träningarna ett utmärkt tillfälle att träna på att gå rakt igenom terrängen.
