Elva timmar i solen
I dag har jag tillbringat nästan elva timmar innanför den östra kurvan på Sätra idrottsplats. Solen har gassat på med full kraft hela dagen. Jag har ingen aning om hur varmt det har varit men säkerligen minst 25 grader i skuggan. Vid höjdhoppsbäddarna fanns det ingen skugga. Dagen började lungt men slutade med desto mer att göra. En del av tävlingen var Nordeakampen som är en lagtävling för 14-15 åringar. Vid två tiden hade vi 50 tjejer som skulle hoppa höjd. Det var inte helt lätt att få alla att lyssna och förstå var de skulle vara och när de skulle hoppa. Efter det var det dags för lika många killar att göra detsamma. Efter lite strul i början så gick det ganska bra. Däremot tar det lång tid för alla att genomföra sina hopp.
Både mellersta och yngsta tonåringen har tävlat under dagen. Mellersta tonåringen hade en del förväntningar på att slå personligt rekord i höjd. Nu gick det inte som hon tänkt sig utan slutade på 1,58. När tävlingen var slut gick hon direkt och efteranmälde sig till de kvinnliga seniorernas tävling. Den här gången gick det lite bättre med ett nytt utomhuspers på 1,61. Den yngsta tonåringen har varit med i Nordeakampen. För honom innebar det sju grenar att tävla i. Den första startade klockan nio på morgonen och den sista slutade vid 17,30. Det blev tre pers, kula, 800 meter och höjd. Avslutar med en bild från tävlingen.
Starten har precis gått för 800-meterloppet. Två stekheta varv väntar.
Både mellersta och yngsta tonåringen har tävlat under dagen. Mellersta tonåringen hade en del förväntningar på att slå personligt rekord i höjd. Nu gick det inte som hon tänkt sig utan slutade på 1,58. När tävlingen var slut gick hon direkt och efteranmälde sig till de kvinnliga seniorernas tävling. Den här gången gick det lite bättre med ett nytt utomhuspers på 1,61. Den yngsta tonåringen har varit med i Nordeakampen. För honom innebar det sju grenar att tävla i. Den första startade klockan nio på morgonen och den sista slutade vid 17,30. Det blev tre pers, kula, 800 meter och höjd. Avslutar med en bild från tävlingen.
Starten har precis gått för 800-meterloppet. Två stekheta varv väntar.
Vitt eller rött
I dag har jag varit grenledare vid en friidrottstävling, grenledare för höjdhoppet. Det innebär att det är jag som är chefen och bestämer vad de andra funktionärerna ska göra. Jag valde att ansvara för den vita och den röda flaggan. De använder man när någon klarar respektive river eller gör något annat fel som i sin tur gör att hoppet underkänns. Ibland påstår man att flaggorna vid just höjdhoppet är det onödigaste som finns. Kanske är det så, men ibland uppstår det situationer som måste bedömas. I dag var det dock ganska enkelt.
Dagen behållning var killen i P 11 som klarade 1,00 i sista försöket och satte nytt personligt rekord. Han blev GLAD! Det är ju det som är det fina med idrott. Man kan vara glad och stolt över sig själv oavsett vad de andra gör. Har jag gjort mitt bästa någonsin så ska jag naturligtvis vara glad. Att de andra är bättre är inget att göra något åt.
I morgon ska jag fortsätta vara höjdhoppsfunktionär. Solen ska lysa ännu starkare då sägs det. Det blir till att använda mycket solskyddsfaktor känns det som. I morgon ska mellersta och yngsta tonåringen också tävla. Jag återkommer kanske med en rapport. Tills dess får du hålla tillgodo med en gammal friidrottsbild.
Yngsta tonåringen hoppar längd 2007
Dagen behållning var killen i P 11 som klarade 1,00 i sista försöket och satte nytt personligt rekord. Han blev GLAD! Det är ju det som är det fina med idrott. Man kan vara glad och stolt över sig själv oavsett vad de andra gör. Har jag gjort mitt bästa någonsin så ska jag naturligtvis vara glad. Att de andra är bättre är inget att göra något åt.
I morgon ska jag fortsätta vara höjdhoppsfunktionär. Solen ska lysa ännu starkare då sägs det. Det blir till att använda mycket solskyddsfaktor känns det som. I morgon ska mellersta och yngsta tonåringen också tävla. Jag återkommer kanske med en rapport. Tills dess får du hålla tillgodo med en gammal friidrottsbild.
Yngsta tonåringen hoppar längd 2007
Sexsträngat
Om fyra femtedelar av familjen har idrott som ett gemensamt intresse så är den sista femtedelens intresse av en helt annan art, nämligen sexsträngat. Äldsta tonåringen spelar gitarr. Grannarna påstår att de inte hör något alternativt inte blir störda. Jag hoppas att det är så. Att spela gitarr innebär en hel del utrustning. Förutom två akustiska gitarrer finns en hel del annat. För mig som inte är insatt så är det lite svårt att hålla koll på vad det är för något och vad det används till.
Två elektriska gitarrer hänger på väggen. Till vänster är det en Ibanez Jet King II. Den har två splitbara Super 58 humbuckers. Det innebär att man kan "splitta" dem så att de fungerar som single coils. Till höger hänger en Schecter Diamond series limited edition C-1. Den är grön med gulnad bindning och enligt ägaren mycket snygg. Eventuellt kommer den att vara till salu inom kort. Nu räcker det ju inte med bara gitarrer.
För att få lite (eller mycket) volym på ljudet behövs en förstärkare. Det här är en Peavey Bandit 112. Det är en comboförstärkare vilket innebär att toppen och högtalaren är ihopbygda till en enhet. Den har två kanaler, en för rent ljud och en för dist. Varje kanal har sen tre olika lägen. Den har också en knapp som justerar reverb och en som justerar boost. Nu räcker det ju inte heller med det här.
Fyra pedaler kompletterar utrustningen och expanderar ljudbilden. Längst till vänster syns en T-Rex Dr Swamp dubbel distpedal. Den fungerar som två separata distpedaler så att man kan ställa in två olika distljud att skifta mellan. Det kan vara användbart om man både ska kompa och spela solo. Tvåa från vänster finns en Electro harmonix Small Stone phaser. Den ändrar fasen på tonen uppåt och nedåt hela tiden. Det ger tonen ett svepande ljud, allt från ett långsamt svep till plaskliknande ljud. Trea från vänster synns en Dunlop cry-baby wah-wah. Den gör ungefär samma sak som tonkontrollen på gitarren men med en större bredd. Man kontrollerar tonen med foten. Den låter ungefär som namnet, wah-wah. Sist i raden finns en JJ Labs analog delay. Den skapar ett eko av tonen man spelar. Det ekot kan sen repeteras olika många gånger och med olika intervall. Den kan även användas för att skapa galna oscilleringar. Vilket äldsta tonåringen oftast använder den till.
När han inte spelar själv så lyssnar han på en hel del musik. Bland favoriterna finns The Mars Volta, Jimi Hendrix, Pink Floyd, Beatles, King Crimson, RX Bandits, Boris, Bach, Tool, Neil Young, Ginastera, John Frusciante, Hella, Dire Straits, Jefferson Airplane, Miles Davis, Billy Cobham med flera. Biljetten till Arvikafestivalen är redan fixad för att se The Mars Voltas enda Sverigespelning i år. Själv spelar han för tillfället med Puffing Tom som är ett Stockholmslokalt hårdrock/depprockband. En exklusiv spelning med skolbandet Dan Banan har också gjorts.
Två elektriska gitarrer hänger på väggen. Till vänster är det en Ibanez Jet King II. Den har två splitbara Super 58 humbuckers. Det innebär att man kan "splitta" dem så att de fungerar som single coils. Till höger hänger en Schecter Diamond series limited edition C-1. Den är grön med gulnad bindning och enligt ägaren mycket snygg. Eventuellt kommer den att vara till salu inom kort. Nu räcker det ju inte med bara gitarrer.
För att få lite (eller mycket) volym på ljudet behövs en förstärkare. Det här är en Peavey Bandit 112. Det är en comboförstärkare vilket innebär att toppen och högtalaren är ihopbygda till en enhet. Den har två kanaler, en för rent ljud och en för dist. Varje kanal har sen tre olika lägen. Den har också en knapp som justerar reverb och en som justerar boost. Nu räcker det ju inte heller med det här.
Fyra pedaler kompletterar utrustningen och expanderar ljudbilden. Längst till vänster syns en T-Rex Dr Swamp dubbel distpedal. Den fungerar som två separata distpedaler så att man kan ställa in två olika distljud att skifta mellan. Det kan vara användbart om man både ska kompa och spela solo. Tvåa från vänster finns en Electro harmonix Small Stone phaser. Den ändrar fasen på tonen uppåt och nedåt hela tiden. Det ger tonen ett svepande ljud, allt från ett långsamt svep till plaskliknande ljud. Trea från vänster synns en Dunlop cry-baby wah-wah. Den gör ungefär samma sak som tonkontrollen på gitarren men med en större bredd. Man kontrollerar tonen med foten. Den låter ungefär som namnet, wah-wah. Sist i raden finns en JJ Labs analog delay. Den skapar ett eko av tonen man spelar. Det ekot kan sen repeteras olika många gånger och med olika intervall. Den kan även användas för att skapa galna oscilleringar. Vilket äldsta tonåringen oftast använder den till.
När han inte spelar själv så lyssnar han på en hel del musik. Bland favoriterna finns The Mars Volta, Jimi Hendrix, Pink Floyd, Beatles, King Crimson, RX Bandits, Boris, Bach, Tool, Neil Young, Ginastera, John Frusciante, Hella, Dire Straits, Jefferson Airplane, Miles Davis, Billy Cobham med flera. Biljetten till Arvikafestivalen är redan fixad för att se The Mars Voltas enda Sverigespelning i år. Själv spelar han för tillfället med Puffing Tom som är ett Stockholmslokalt hårdrock/depprockband. En exklusiv spelning med skolbandet Dan Banan har också gjorts.
Regn och hagel
På eftermiddagen sprack det grå molntäcket upp. Solen visade sig och det blev varmare. Därför började jag se fram emot kvällens träning. Tänk att få springa i den fina terrängen kring Tornberget i solsken. Men lika plötsligt som solen kom fram försvann den igen bakom nya grå moln. Lagom tills det var dags att börja rita in banan på kartan kom de första regnadropparna.
Men vädret var lite lynnigt och solen kikade fram mellan molnen igen. Inritningen kunde slutföras och kartorna var torra.
Ute i skogen var det dags igen. Den här gången var det en hagelskur som drog fram. Stora hagelkorn samlades på marken. Men skuren varade inte så länge. Uppehåll igen, men inte så länge. En regnskur är nästa väderlek som drar fram. Man vad spelar väl vädret för roll när terrängen är den bästa tänkabara. Tänk dig flera hundra meters sikt, kala berghällar, öppna fina mossar som är nästan torra. Då spelar vädret ingen roll, det är bara att springa och njuta.
Men vädret var lite lynnigt och solen kikade fram mellan molnen igen. Inritningen kunde slutföras och kartorna var torra.
Ute i skogen var det dags igen. Den här gången var det en hagelskur som drog fram. Stora hagelkorn samlades på marken. Men skuren varade inte så länge. Uppehåll igen, men inte så länge. En regnskur är nästa väderlek som drar fram. Man vad spelar väl vädret för roll när terrängen är den bästa tänkabara. Tänk dig flera hundra meters sikt, kala berghällar, öppna fina mossar som är nästan torra. Då spelar vädret ingen roll, det är bara att springa och njuta.
Nu är det nära
Vi har precis kommit hem från andra omgågnen av Stockholm City Cup. Vi i det här fallet är jag själv och yngsta tonåringen. Det var en liten kamp mellan oss eftersom vi hade samma bana. Självklart var det lite snack och psykkrig innan kring vem som skulle vara snabbast. Tonåringen springer fortare medan jag fortfarande är den bätte orienteraren, men om jag gör ett misstag så kan det vara svårt att ta igen det. Nu blev det istället han som gjorde ett misstag och det var tur för mig. Om han inte hade gjort det så hade den här dagen förmodligen blivit första gången han slog mig.
Violett väg = jag Grön väg = yngsta tonåringen
Det var redan mellan kontroll 2 och 3 som allt avgjordes. Ett tankefel gjorde att han tog fel väg runt huset vilket resulterade i en knapp minut längre sträcktid. I mål var skillnaden mellan oss en dryg halvminut. Det är nära nu men än så länge håller jag undan. Nästa vecka är det dags igen. Då gäller det för mig att gå rätt och springa så fort jag kan. Dessutom måsta han kanske göra ett litet misstag. Han är i alla fall revanchsugen och snacket är redan igång.
Violett väg = jag Grön väg = yngsta tonåringen
Det var redan mellan kontroll 2 och 3 som allt avgjordes. Ett tankefel gjorde att han tog fel väg runt huset vilket resulterade i en knapp minut längre sträcktid. I mål var skillnaden mellan oss en dryg halvminut. Det är nära nu men än så länge håller jag undan. Nästa vecka är det dags igen. Då gäller det för mig att gå rätt och springa så fort jag kan. Dessutom måsta han kanske göra ett litet misstag. Han är i alla fall revanchsugen och snacket är redan igång.
Man blir så trött
Ibland är det svårt att hålla sig vaken. Ögonen faller igen oavsett vad man gör och oavsett hur spännande det är runt omkring. Är man på en föreläsning och precis har ätit lunch kan det nästan vara omöjligt att hålla ögonen öppna. Jag hittade några gamla bilder som kan illustrera trötthet.
När den äldsta tonåringen var två och ett halvt år fick han vattenkoppor. Att vara sjuk gör ibland att man blir trött. Vila är en viktig faktor för att så småningom bli frisk. I det här fallet kunde inte ens det mest spännande TV-programmet hålla honom vaken. Samtidigt är det inte helt ovanligt att människor somnar i fotöljen framför TV:n.
Samma år på sommaren var den mellersta tonåringen knappt ett år. Som vanligt tillbringade vi ett antal veckor på västkusten. En dag gav vi oss ut på en vandring i bergen. Hon satt i en bärsele på ryggen och titta medan vi gick. Det var i alla fall vad vi trodde. När vi kom fram till vårt mål, ett av Tjörns högsta berg, hade hon somnat. Vi lade henne på marken med en av stenarna i toppröset som huvudkudde så att hon fick fortsätta vila medan vi andra tog en fika och njöt av utsikten.
När den äldsta tonåringen var två och ett halvt år fick han vattenkoppor. Att vara sjuk gör ibland att man blir trött. Vila är en viktig faktor för att så småningom bli frisk. I det här fallet kunde inte ens det mest spännande TV-programmet hålla honom vaken. Samtidigt är det inte helt ovanligt att människor somnar i fotöljen framför TV:n.
Samma år på sommaren var den mellersta tonåringen knappt ett år. Som vanligt tillbringade vi ett antal veckor på västkusten. En dag gav vi oss ut på en vandring i bergen. Hon satt i en bärsele på ryggen och titta medan vi gick. Det var i alla fall vad vi trodde. När vi kom fram till vårt mål, ett av Tjörns högsta berg, hade hon somnat. Vi lade henne på marken med en av stenarna i toppröset som huvudkudde så att hon fick fortsätta vila medan vi andra tog en fika och njöt av utsikten.
Träning torsdag 28 maj
Efter några veckors uppehåll i teknikträningen är det dags igen. På torsdag är det träning vid Sadelmakartorp som ligger omkring sju kilometer från Tungelsta efter Södertäljevägen. Temat får träningen är egentlligen inget speciellt. Banan eller banorna är vanliga banor med kontroller i fin terräng. Bland annat kommer du att springa en held del på Tornberget. Även om det inte är någon speciell teknikträning så kommer du att tvingas att använda dig av kunskaper som att följa naturliga ledstänger som höjdsträckningar och sankmarker. Du kommer också att ha nytta av att kunna förenkla orienteringen genom att se det stora dragen i terrängen och inte läsa på alla små detaljer.
Här kan du se en del av kartan och bilda dig en uppfattning om vad som väntar. Samlingen är mitt på det här kartklippet, vid den lilla bommen. Det kommer även att finnas en gul bana för de som vill träna på gula orienteringsmoment. På den banan kommer det att finnas flera tillfällen att träna på att gena genom terrängen mot en säker uppfångare.
Här kan du se en del av kartan och bilda dig en uppfattning om vad som väntar. Samlingen är mitt på det här kartklippet, vid den lilla bommen. Det kommer även att finnas en gul bana för de som vill träna på gula orienteringsmoment. På den banan kommer det att finnas flera tillfällen att träna på att gena genom terrängen mot en säker uppfångare.
Dåliga bilder
Det är inte alltid som man lyckas ta bra bilder, långt i från. I dag var det sista dagen av fyra med tävlande i Sundsvall. Jag startade sent och fördrev tiden med att ta några bilder på löparna som sprang från sista kontrollen till mål. Några bilder blev bra men några blev mindre bra. Här är några av de mindre bra.
Suddig och halshuggen.
I skuggan och på väg ut ur bilden.
Sol, skurar och skyltar
Den tredje dagen här i Sundsvall bjöd på randigt väder, det vill säga sol, åska, regn, det till och med hagalde. När det skulle börja regna så kom det en förvarning i form av kraftiga vindbyar. Här kan du se en bild över tävlingscentrum med lite hotfulla moln i bakgrunden.
Terrängen var krävande och underlaget passar inte mig när jag inte får något flyt i den lilla löpförmåga jag har. Men det är alltid roligt. Det sa klubbens H 10:a i går när jag fråga om han tyckte att det var roligt. Svaret var ett tveklöst JA. Sen la han till; Det är ALLTID roligt! Självklart är det så.
På vägen tillbaka från tävlingen gjorde vi en lite utflykt till Södra berget. Där hittade vi en skylt som vi förstod, men ändå inte.
Terrängen var krävande och underlaget passar inte mig när jag inte får något flyt i den lilla löpförmåga jag har. Men det är alltid roligt. Det sa klubbens H 10:a i går när jag fråga om han tyckte att det var roligt. Svaret var ett tveklöst JA. Sen la han till; Det är ALLTID roligt! Självklart är det så.
På vägen tillbaka från tävlingen gjorde vi en lite utflykt till Södra berget. Där hittade vi en skylt som vi förstod, men ändå inte.
Nurundabommen
I dag har det varit den andra tävlingen under helgen i Sundsvall. Den här gången var det inte konstgräs på upploppet. Nej, i dag var vi på en träningsslinga för travhästar och underlaget bestod av löst grus, nästan som att springa på en sandstrand. Trots att upploppet gick i nedförsbacke var det svårt att hitta fäste. Tävlingens namn var lite vitsigt Nurundabommen. Tävlingsplatsen var belägen straxt utanför själva samhället Njurundabommen och i skogen blev det säkert en hel del (Njurunda)bommar. Här nedanför kan du se exempel på några av dem.
Banan är en del av D 45 banan och bommarna finns vid kontroll fyra och sex. Längst upp i högra hörnet kan du se en del av travslingan. Nu var det inte bara där det var löst grus. Hela svartvägen i kartans högra kant bestod också av löst grus.
Jag passar också på att bjuda på ytterligare en bild som visar utsikten från vår altan. Den är tagen straxt för klockan 21 nu på kvällen.
Om du undrar över de svarta prickarna på rad i vattnet så är det delar av en kanot- och roddbana som ligger precis nedanför stugbyn. Banan är en kilometer lång och var 50:e meter ligger en rad med bojar som markerar banan.
Banan är en del av D 45 banan och bommarna finns vid kontroll fyra och sex. Längst upp i högra hörnet kan du se en del av travslingan. Nu var det inte bara där det var löst grus. Hela svartvägen i kartans högra kant bestod också av löst grus.
Jag passar också på att bjuda på ytterligare en bild som visar utsikten från vår altan. Den är tagen straxt för klockan 21 nu på kvällen.
Om du undrar över de svarta prickarna på rad i vattnet så är det delar av en kanot- och roddbana som ligger precis nedanför stugbyn. Banan är en kilometer lång och var 50:e meter ligger en rad med bojar som markerar banan.
Orientering på konstgräs
Första dagen av fyra dagar orientering i Sundsvall är avklarad. Det är ganska ovanligt att orientering avgörs på konstgräs men i går var det underlaget på upploppet.
Det innebar att man kunde flyta fram över upploppet lätt studsande på de små gummikulorna som ligger mellan de konstgjorda grässtråna. På själva tävlingscentrum var det en aktivitet som lockade fler deltagare än något annat. Kön med de som tålmodigt väntade på sin tur ringlade lång.
Tävlingen avgjordes vid den södra foten av Sundsvalls Norra Stadsberg. Det blev mycket utförslöpning på slutet av banorna i den bitvis ganska besvärliga terrängen. Det blev också en del bommar i skogen. I dag ska jag försöka vara lite mer fokuserad.
Efter tävlingen åkte vi till vårt boende, en liten stugby i Bergeforsen. Stugorna var väl så där men utsikten från altanen var det inget fel på. Så här såg det ut vid midnatt. Indalsälven flyter sakta fram mot Bergeforsens kraftstation för att skapa lite elektricitet på sin väg ut mot havet.
Det innebar att man kunde flyta fram över upploppet lätt studsande på de små gummikulorna som ligger mellan de konstgjorda grässtråna. På själva tävlingscentrum var det en aktivitet som lockade fler deltagare än något annat. Kön med de som tålmodigt väntade på sin tur ringlade lång.
Tävlingen avgjordes vid den södra foten av Sundsvalls Norra Stadsberg. Det blev mycket utförslöpning på slutet av banorna i den bitvis ganska besvärliga terrängen. Det blev också en del bommar i skogen. I dag ska jag försöka vara lite mer fokuserad.
Efter tävlingen åkte vi till vårt boende, en liten stugby i Bergeforsen. Stugorna var väl så där men utsikten från altanen var det inget fel på. Så här såg det ut vid midnatt. Indalsälven flyter sakta fram mot Bergeforsens kraftstation för att skapa lite elektricitet på sin väg ut mot havet.
Sommarplaner
De tre tonåringarna börjar nog känna av att det inte är så långt kvar i skolan vilket innebär att det är sommar. I och med den insikten börjar också planeringen av vad man ska göra. Eftersom vi tillbringar en del av sommaren på västkusten så är ett besök på Liseberg en viktig del av planeringen. Jag vet inte hur många år i rad som de före detta barnen, numera tonåringarna, har besökt Liseberg. Det är nog i alla fall ett tvåsiffrigt antal år. På senare år har det varit viktigt att vara där så nära öppningsdags som möjligt och helst vara kvar tills de stänger.
För egen del gör jag hellre andra saker på sommaren. Jag vill vara lite lat och ligga på stranden och slummra. Jag vill klättr upp på ett berg och titta på utsikten. Jag vill göra en utflykt och sitta på en bänk och titta ut över alla båtarna ätandes en glass.
Vi får väl se hur det blir den här sommaren.
För egen del gör jag hellre andra saker på sommaren. Jag vill vara lite lat och ligga på stranden och slummra. Jag vill klättr upp på ett berg och titta på utsikten. Jag vill göra en utflykt och sitta på en bänk och titta ut över alla båtarna ätandes en glass.
Vi får väl se hur det blir den här sommaren.
Ungdomsseriens andra omgång
I kväll var det dags för den andra omgången av Ungdomsserien. Den här gången var det Snättringe SK som arrangerade i området mellan Snättringe och Segeltorp. Även den här kvällen var det soligt väder och den där skira grönskan som bara finns på våren och som förstärks av solen. Lite bilder blev det också.
Det är mycket att hålla reda på i orientering. Det är kartan, kompassen, stämplingspinnen, kodsiffran och en massa annat. Det gäller att hålla tungan rätt i mun.
Sen gäller det att vara noggrann när man ska planera vägen mot nästa kontroll. Det är bäst att sätta sig ner en stund så att man i lugn och ro kan tänka igenom hur man ska göra.
Andra har mer bråttom och har full koll på vägen mot nästa kontroll. I det här fallet är det sista kontrollen som är nästa ställe att stämpla på.
Det är mycket att hålla reda på i orientering. Det är kartan, kompassen, stämplingspinnen, kodsiffran och en massa annat. Det gäller att hålla tungan rätt i mun.
Sen gäller det att vara noggrann när man ska planera vägen mot nästa kontroll. Det är bäst att sätta sig ner en stund så att man i lugn och ro kan tänka igenom hur man ska göra.
Andra har mer bråttom och har full koll på vägen mot nästa kontroll. I det här fallet är det sista kontrollen som är nästa ställe att stämpla på.
Ingen teknikträning på torsdag
Det är ingen teknikträning på torsdag den här veckan. Det beror på att det är helg, kristi himmelfärd. Du är ju ledig från skolan eller jobbet så du har hela dagen på dig att träna på egen hand. Kanske tillhör du en av de som ska åka till Sundsvall för att tävla. Då är du befriad från träning. Du ska fokusera på tävlandet i stället. Eftersom det inte är någon träning så blir det heller ingen karta här. Därför får du en bild att titta på.
I kväll har jag varit ute tillsammans med övriga i ledningsgruppen för Söderkartor, SÖKA, i skogen för att titta lite på förutsättningarna för att rita orienteringskartor över ett område som under många år saknat en aktuell karta. Tanken är att det våren 2011 ska arrangeras orienteringstävlingar i den här terrängen. Då är det nämligen dags för de öppna nordiska mästerskapen. De tävlande får som du ser fin terräng att springa i. Om de kommer att springa just här vet jag inte men så här ser väldigt mycket av det aktuella området ut. Snabblöpt, bra sikt men svårt väntar löparna.
I kväll har jag varit ute tillsammans med övriga i ledningsgruppen för Söderkartor, SÖKA, i skogen för att titta lite på förutsättningarna för att rita orienteringskartor över ett område som under många år saknat en aktuell karta. Tanken är att det våren 2011 ska arrangeras orienteringstävlingar i den här terrängen. Då är det nämligen dags för de öppna nordiska mästerskapen. De tävlande får som du ser fin terräng att springa i. Om de kommer att springa just här vet jag inte men så här ser väldigt mycket av det aktuella området ut. Snabblöpt, bra sikt men svårt väntar löparna.
Inte bara fin terräng
Jag lovade för ett bra tag sen att visa lite fler bilder fråm 25-mannaterrängen och då inte bara fin terräng. Som i de allra flesta områden där vi tävlar finns det områden där det är lite sämre. Nästan alltid beror det på att skogen brukas och avverkas. Det blir då hyggen där framkomligheten kan variera. Ett antal år senare har nya träd börjat växa upp. Det blir då lite tätatre skog med en del lövsly eftersom lövträden växer lite snabbare. Precis så här är det på några ställen i skogen där 25-manna ska avgöras senare i år.
Just det här hygget har några år på nacken och det börjar växa en del ungskog. Här kan man se både smågranar och en del lövsly. Framkomligheten är ganska bra och tittar du riktigt noga så kan du sen en liten stig i bildens nedre högra hörn. Alla banor på 25-manna kommer att komma i kontakt med det här hygget på det ena eller andra sättet.
I en annan del av tävlingsområdet finns ett område med lite tätatre ungskog. Är finns det en hel del lövträd men även en del barrträd, främst gran. Barrträden är lite lägre än lövträden eftersom de växer långsammare. För 25-30 år sen var det ett hygge här men nu har ny skog vuxit upp. Sikten är inte så god men det finns delar i det här området där det är ganska lättframkomligt. I andra delar är skogen gallrad och det ligger en del ris på marken. Det här området kommer att beröra många av 25-mannabanorna.
Just det här hygget har några år på nacken och det börjar växa en del ungskog. Här kan man se både smågranar och en del lövsly. Framkomligheten är ganska bra och tittar du riktigt noga så kan du sen en liten stig i bildens nedre högra hörn. Alla banor på 25-manna kommer att komma i kontakt med det här hygget på det ena eller andra sättet.
I en annan del av tävlingsområdet finns ett område med lite tätatre ungskog. Är finns det en hel del lövträd men även en del barrträd, främst gran. Barrträden är lite lägre än lövträden eftersom de växer långsammare. För 25-30 år sen var det ett hygge här men nu har ny skog vuxit upp. Sikten är inte så god men det finns delar i det här området där det är ganska lättframkomligt. I andra delar är skogen gallrad och det ligger en del ris på marken. Det här området kommer att beröra många av 25-mannabanorna.
Det surrar i luften
Så här års blommar fruktträd av olika slag. Där jag bodde tidigare hade vi flera stora fruktträd som brukade blomma i överflöd. Om man stod under något av träden hördes ett tydligt surrande ljud från alla insekter som flög runt för att befrukta alla blommorna. Det var svårt att få syn på insekterna men det var desto lättare att höra dem.
Här på det nya stället har vi inte lika många och inte lika stora fruktträd. Vi har två små plommonträd och ett litet äppelträd. Plommonträden blommar för fullt just nu medan äppelträdet inte har kommit riktigt lika långt. Eftersom plommonträden inte är så stora så surrade det inte så mycket. Jag lyckades ändå få en liten arbetande insekt på bild.
På tomten finns det en hel del markväxande blommor också. Det gör sitt till för att lysa upp tillvaron med sin klara och intensiva färg. Just nu blommar de lite här och där i alla sin prakt.
Visst känner du väl igen den, maskrosen. Det är en av de vanligste blommorna i våra gräsmattor så här års.
Här på det nya stället har vi inte lika många och inte lika stora fruktträd. Vi har två små plommonträd och ett litet äppelträd. Plommonträden blommar för fullt just nu medan äppelträdet inte har kommit riktigt lika långt. Eftersom plommonträden inte är så stora så surrade det inte så mycket. Jag lyckades ändå få en liten arbetande insekt på bild.
På tomten finns det en hel del markväxande blommor också. Det gör sitt till för att lysa upp tillvaron med sin klara och intensiva färg. Just nu blommar de lite här och där i alla sin prakt.
Visst känner du väl igen den, maskrosen. Det är en av de vanligste blommorna i våra gräsmattor så här års.
Ungdomsserie i vårgrönskan
En ny upplaga av Ungdomsserien har dragit igång. Ungdomsserien har funnits i många år även om den tidigare hette Ungdomscupen och hade ett lite annorlunda upplägg. En av mina allra första tävlingar var en Ungdomscup. Då sprang vi i skogen vid Bredäng. I dag var det skogarna vid Hellasgården som tog emot ungdomsorienterarna. Det var en klar och fin kväll med en ganska kylig vind. Vårgrönskan kantade löparnasväg in till sista kontrollen och solen gjorde sitt till för att framhäva den skira grönskan. Här är lite bilder från den sista kontrollen.
På väg mot sista kontrollen. De allra flesta som deltar på ungdomsserien till hör den yngre skaran. Stämplingstekniken vid sista varierar. En liten flicka kom fram till sista kontrollen och skulle läsa av kodsiffran som skulle vara 100. Tyvärr stämde det inte, det stod ju 001. - Titta från andra hållet, sa skuggan. - Ja nu stämmer det, utbrast hon.
Andra hade full fokus på både stämplingen och kartan. Det senare för att hitta till målet som inte syntes från sista kontrollen. Dessutom var snitslingen inte så tät, så det gällde att ha full koll ända in i mål.
Solen bröt igenom lövverket i träden som kantade vägen till den sista kontrollen. Några tog det säkra före det osäkra och höll i kontrollställningen så att stämplingen skulle gå så bra som möjligt.
Det fanns också några som nästan sprang förbi sista kontrollen innan de hade klarat av sin stämpling.
På väg mot sista kontrollen. De allra flesta som deltar på ungdomsserien till hör den yngre skaran. Stämplingstekniken vid sista varierar. En liten flicka kom fram till sista kontrollen och skulle läsa av kodsiffran som skulle vara 100. Tyvärr stämde det inte, det stod ju 001. - Titta från andra hållet, sa skuggan. - Ja nu stämmer det, utbrast hon.
Andra hade full fokus på både stämplingen och kartan. Det senare för att hitta till målet som inte syntes från sista kontrollen. Dessutom var snitslingen inte så tät, så det gällde att ha full koll ända in i mål.
Solen bröt igenom lövverket i träden som kantade vägen till den sista kontrollen. Några tog det säkra före det osäkra och höll i kontrollställningen så att stämplingen skulle gå så bra som möjligt.
Det fanns också några som nästan sprang förbi sista kontrollen innan de hade klarat av sin stämpling.
Sommaren är aldrig långt borta
Speciellt inte nu då vi går mot sommar oavsett om vi vill det eller inte. Enligt metrologerna har vi ju redan haft sommar några dagar i vissa delar av landet. Sommaren är ju något som kommer smygande utan att vi märker det. Ofta kanske det beror på att våren är lite kylig och regnig och på så sätt blir det sommar utan att vi märker det. Vi hoppas ju alltid att sommaren ska vara varm och solig så att vi kan bada i havet, äta glass och annat som hör sommaren till. Vårens ankomst är på något sätt tydligare. Det blir plötsligt varmt och snön smälter. Det kommer blommor i dikeskanten och det händer en massa andra saker. Sommaren smyger sig liksom på och ibland kan det till och med bli höst innan vi förstår att det har varit sommar. I år har kvällstidningarna lovat att det ska bli en rekordvarm sommar, och det som står i tidningarna är ju sant, eller...? Hur som helst tänkte jag bjuda på ett tidigt sommartecken som jag hittade en julhelg för snart tio år sen. Lite frostigt men ändå. Kan det bli tydligare än så här?
En frusen snäcka som ligger på en strand och berättar att även om det är en vinter och en vår först så kommer snart sommaren och då kommer barnen att springa här på stranden och leta stenar och snäckor. Kanske är det något barn som bestämmer sig för att rädda snäckan och kasta tillbaka den i vattnet.
En frusen snäcka som ligger på en strand och berättar att även om det är en vinter och en vår först så kommer snart sommaren och då kommer barnen att springa här på stranden och leta stenar och snäckor. Kanske är det något barn som bestämmer sig för att rädda snäckan och kasta tillbaka den i vattnet.
Annorlunda kontrollpunkter
Jag har orienterat sen 1975. Jag har under alla år samlat tävlingskartorna i pärmar. Det börjar bli en hel del och det är kul att då och då titta tillbaka. De första åren förde jag en del statistik över både det ena och det andra. Bland annat kan man hitta vilken den vanligaste kontrollpunkten varit, vilken min sammanlagda tid var och den sammanlagda banlängden.
Jag har också tagit en hel del bilder genom åren som jag också tittar igenom då och då. Här hittade jag bilder på några ovanliga och annorlunda kontrollpunkter. Den första är från USM 2005 och jag sprang publiktävlingen efter själva huvudtävlingen. Tjällmo-Godegårds OK arrangerade på Kvarns övningsområde norr om Borensberg. Därför var sista kontrollen självklar.
Det var första och hitills enda gången jag har stämplat vid en stridsvagn, det är jag säker på även om jag har slutat att föra statistik över kontrollpunkterna.
Året efter var jag i Hälsingland och tävlade på våren. Ljusdals OK arrangerade en medeldistans och Hälsingekavlen i utkanten av Järvsö, alldeles intill Järvzoo. Även här var säkert sista kontrollen given för arrangören.
En uppstoppad varg låg och vilade på en bänk. Som du ser så var det en del av de yngre deltagarna var nyfikna på vargen. Vägen till start gick alldeles utanför staketet till djurparken och där kunde man se en levande variant av samma djur. Det var andra gången jag var med på en tävling där starten var intill en djurpark. Jag var i England 1989 och då kunde man vid en av tävlingarna se giraffer och bufflar från startplatsen. Orientering ger många upplevelser.
Jag har också tagit en hel del bilder genom åren som jag också tittar igenom då och då. Här hittade jag bilder på några ovanliga och annorlunda kontrollpunkter. Den första är från USM 2005 och jag sprang publiktävlingen efter själva huvudtävlingen. Tjällmo-Godegårds OK arrangerade på Kvarns övningsområde norr om Borensberg. Därför var sista kontrollen självklar.
Det var första och hitills enda gången jag har stämplat vid en stridsvagn, det är jag säker på även om jag har slutat att föra statistik över kontrollpunkterna.
Året efter var jag i Hälsingland och tävlade på våren. Ljusdals OK arrangerade en medeldistans och Hälsingekavlen i utkanten av Järvsö, alldeles intill Järvzoo. Även här var säkert sista kontrollen given för arrangören.
En uppstoppad varg låg och vilade på en bänk. Som du ser så var det en del av de yngre deltagarna var nyfikna på vargen. Vägen till start gick alldeles utanför staketet till djurparken och där kunde man se en levande variant av samma djur. Det var andra gången jag var med på en tävling där starten var intill en djurpark. Jag var i England 1989 och då kunde man vid en av tävlingarna se giraffer och bufflar från startplatsen. Orientering ger många upplevelser.
Ungdomsserie och träning
På torsdag är det ingen vanligt träningsdag. Det beror på att alla ungdomarna ska springa ungdomsserien vid Hellasgården. I vår grupp finns förutom vi själva Hellas, Nynäshamn och Snättringe. Ungdomarna ska försöka att försvara klubbens färger och samla så många poäng som möjligt. Poängen tar vi med oss via ytterligare två deltävlingar till höstens final. Förhoppningsvis kan vi försvara vår placering sen förra året eller kanske till och med förbättra den något.
De som är äldre och inte får vara med på ungdomsserien har möjlighet att träna. För att få reda på var träningen är behöver du gå in på Haninge SOK:s hemsida.
Eftersom det inte finns någon karta med träningsbanan att presentera så passar jag på att fresta med en sommarbild som påminner om att det snart är sommar och dags för sol och bad. Håll till godo.
De som är äldre och inte får vara med på ungdomsserien har möjlighet att träna. För att få reda på var träningen är behöver du gå in på Haninge SOK:s hemsida.
Eftersom det inte finns någon karta med träningsbanan att presentera så passar jag på att fresta med en sommarbild som påminner om att det snart är sommar och dags för sol och bad. Håll till godo.
I fel ordning
Man ska ju ta kontrollerna i rätt ordning, men vad gör man om man inte klarar av att orientera så att man kommer till rätt kontroll först? I dag var det ingen bra dag i skogen. Ja, de två första kontrollerna gick bra men redan på väg ut från den andra kontrollen gjorde jag ett misstag. Av någon anledning bestämde jag mig för att inte springa rakt mot nästa kontroll utan fortsätta längs med terrängstrukturen ut från den andra kontrollen. Det innebar att jag faktiskt sprang från kontroll 3 i början. Jag hade tänkt att kompensera det efter 70-80 meter men jag bedömde riktningen fel och hamnade längre bort än jag tänkt mig. Jag kompenserade, men inte tillräckligt. Som vanligt när man tror att man är rätt så stämmer kartan bra men efter en stund kände jag på mig att det inte var rätt. Jag kollade med kompassen och såg att jag sprang åt helt fel håll. Jag ändrade kurs och hade jag gjort rätt från det här läget så hade det kanske inte blivit mer än en minuts bom. Jag sprang nu i rätt riktning men jag hade inte riktigt koll på var jag var. Mitt på sträckan fick jag koll på läget och sprang mot den tredje kontrollen, trodde jag. Jag läste in kodsiffrorna till trean (142) och fyran (36). När jag närmade mig kontrollen så var jag säker på att det skulle stå 142, men det gjorde det inte. Det stod 36. Nåja, det var ganska lätt att ta den tredje kontrollen från det här hållet. Nu var det bara att springa samma väg tillbaka till den fjärde.
Jag kände redan på väg ut från den tredje kontrollen att jag sprang lite för mycket åt höger, men jag tänkte att det löser sig lite längre fram. Jag har ju redan varit vid trean. När jag kommer lite längre ner så känner jag inte igen mig. Jag får för mig att jag är till vänster om kontrollen, trots att jag vet att jag sprang åt höger. Jag börjar lite planlöst leta men hittar så klart ingen kontroll eftersom jag i själva verket spring bort från den. Till slut läser jag på den stora sänkan precis utanför kontrollringen. Vid de här båda kontrollerna förlorade jag nästan sju minuter helt i onödan känns det som.
Resten av banan gick i stort sätt bra även om det var lite svårt med motivationen. När man tittat på sträcktiderna så var de ganska normala för att vara mig. Jag blev lite tveksam vid kontroll tolv och faktskt även på väg till sista kontrollen. Efteråt kunde jag konstatera att jag klarat av att under samma tävling både spika och missa samma kontroller. Problemet den här gången var att jag spikade dem vid fel tillfälle, och bommade, som man alltid gör, vid fel tillfälle. Nu är det att par veckor till nästa tävling. Det blir en resa till Sundsvall i slutet av maj. Förhoppningsvis inga fler bommar då.
Jag kände redan på väg ut från den tredje kontrollen att jag sprang lite för mycket åt höger, men jag tänkte att det löser sig lite längre fram. Jag har ju redan varit vid trean. När jag kommer lite längre ner så känner jag inte igen mig. Jag får för mig att jag är till vänster om kontrollen, trots att jag vet att jag sprang åt höger. Jag börjar lite planlöst leta men hittar så klart ingen kontroll eftersom jag i själva verket spring bort från den. Till slut läser jag på den stora sänkan precis utanför kontrollringen. Vid de här båda kontrollerna förlorade jag nästan sju minuter helt i onödan känns det som.
Resten av banan gick i stort sätt bra även om det var lite svårt med motivationen. När man tittat på sträcktiderna så var de ganska normala för att vara mig. Jag blev lite tveksam vid kontroll tolv och faktskt även på väg till sista kontrollen. Efteråt kunde jag konstatera att jag klarat av att under samma tävling både spika och missa samma kontroller. Problemet den här gången var att jag spikade dem vid fel tillfälle, och bommade, som man alltid gör, vid fel tillfälle. Nu är det att par veckor till nästa tävling. Det blir en resa till Sundsvall i slutet av maj. Förhoppningsvis inga fler bommar då.
Nya blommor
Jag vet inte om man kan prata om vårtecken när tidningarna för någon vecka sen med stora rubriker annonserade att sommaren är här. Hur som helst har nya blommor slagit ut nedanför altanen och eftersom de ofta förknippas med våren så får de väl gå under benämningen vårtecken. Här är samma blomma men med två olika färger.
Orientering på allvar
När du tänker på orientering så är det kanske framför allt som en tävlingsidrott och en utmanande aktivitet där alla kan vara med utifrån sina egna förutsättningar. Det finns banor och klasser för alla kategorier. Men orientering är ju också en livsviktig kunskap som ger dig verktyget att hitta rätt. För att klara av det behöver du inte samma nivå på orienteringskunskapen som en elitlöpare. Men ibland hjälper inte ens goda orienteringskunskaper. Du måste också vet hur du ska göra och tänka. I går vid träningen var vi nog flera som fick lite att fundera på.
Träningen började som vilken träning som helst. Trots en intensiv vecka med flera tävlingar i helgen, porvlöpning av 25-mannabanor och Sprint-DM så var det 15 personer som dök upp på träningen. Jag var ut en stund i förväg för att hänga ut snitslar vid kontrollerna. Det gick tungt och tog längre tid än jag räknade med. Jag hann i alla fall hänga ut nästan alla snitslar innan de första löparna dök upp vid kontrollerna. När jag skulle hänga ut sista kontrollen möter jag en av klubbens ungdomslöpare som ser lite fundersam ut. Han hade valt att ta kontrolerna i omvänd ordning och eftersom jag skulle sätta ut sista kontrollen sist så fanns det ingen snitsel på plats. Jag förklarar läget och han förstår att han är rätt och drar iväg mot nästa kontroll. Klockan är då omkring 18,40. Jag tar mig tillbaka till samlingsplatsen och byter om till torra kläder. Efter en stund börjar löparna komma tillbaka. Som vanligt en del eftersnack om vägval bommar , vilka man har sett i skogen och så vidare. Eftersom det blåser en lite kylig vind ger sig de flesta av hemmåt. Till slut är vi bara fyra personer kvar. Det är jag och min fru som är träningsvärdar och så är det ungdomslöparens pappa och storebror som ska hämta honom. Tiden är bestämd till 19,30.
Min fru och hans storebror ger sig ut för att börja leta och ropa. Inget resultat. Jag stannade kvar vid samlingsplatsen så att det skulle vara någon kvar där, men det kom ingen. Till slut gav jag mig av ut i skogen. Det började så sakta att skymma. Jag hittade ingen. Tillbaka på samlingsplatsen började vi känna att vi behöver vara fler som deltar i letandet och framför allt behöver vi pannlampor. Vi ringer runt till ett antal personer och snabbt är det sju personer med pannlampor på plats. Vi tar också kontakt med ansvariga för skallgångskåren för att kunna få tillgång till ännu fler personer. Jag ger mig av hemåt för att hämta fler lampor. Jag får också med mig några bananer. Klockan är 21,45 och jag har inte ätit middag ännu. När jag kommer tillbaka har de andra delat upp området i mindre områden och gett sig av för att börja leta. Jag börjar byta om för ge mig ut i skogen. Jag är nästan klar när en mobiltelefon ringer. Han är återfunnen frusen, skärrad men i övrigt välbehållen. Klockan är då nästan 22,30.
Den första utvärderingen av händelsen blev att vi har glömt bort att lära ut hur man gör för att ta sig tillbaka om man inte har en aning om var man är. Som orienterare har vi ju alla verktygen, det vill säga kartan och kompassen. I det här fallet fanns det en stor bilväg i söder. Det hade varit enkelt att bara ta sig dit, om man fått lära sig att det är så man gör. Vi har många barn och ungdomar, kanske även vuxna, i verksamheten som vi inte har en aning om ifall de har kunskapen att ta sig tillbaka om de tappar kontrollen. Kanske ska vi vid varje träningstillfälle tala om åt vilket håll du ska gå om du inte vet var du är. Det är egentligen ganska enkelt för den som har kunskapen, men om vi inte delar med oss av kunskapen så är det långt ifrån enkelt. Den här gången gick det trorts allt bra till sist tack vare ett antal personer som snabbt var på plats med rätt utrustning och rätt kunskaper.
Innan han var återfunnen hann jag tänka en del. Bland annat gick tankarna till en plats mitt i området som vi letade i. Några hundra meter nordväst om samlingsplatsen, P, finns två kryss på kartan. Det nordvästra krysset är en minnessten som restes 1941. Under en skolorientering med Bromma Läroverk försvann en elev, Lennart Wiklund. Han återfanns ihjälfrusen mitt i skogen på den plats där minnesstenen står i dag. På den tiden fanns naturligtvis inte industriområdet, motorvägar och bebyggelse i närheten som det gör i dag. Skogen var större och det var längre tillbaka till något som kunde ha räddat honom. Jag kan ändå inte låta bli att fundera över vilka kunskaper han hade och vilka kunskaper vi har skydlighet att ge de barn, ungdomar och vuxna som är med i verksamheten. Samtidigt är det inte något som händer ofta. Jag har orienterat sen 1975 och det här var första gången som jag var med om att någon inte är tillbaka från en träning innan det blir mörkt. Det var första gången som jag har varit med om att vi har varit tvugna att ringa in hjälp. Ovanligt eller inte, det kan hända igen. Vi kan säkert förebygga en del genom att ge kunskap om hur man bör agera om man inte vet var man är.
Det här var för övrigt det 100:e inlägget på bloggen. Så det är lite jubileum i dag. Det blir nog inget större firande, men jag kommer att skriva och fotografera vidare mot inlägg nummer 200, 300 och så vidare. Jag hoppas att du fortsätter vara med och att det emellanåt finns något intressant. Antalet besökare ökar i alla fall.
Provlöpning i regnväder
I kväll har vi genomfört en större provlöpning av banorna inför årets 25-manna. Straxt innan start kom det en liten regnskur men under själva provlöpningen var det uppehåll, ja inte riktigt för mot slutet kom det en ganska kraftig regnaskur. Totalt var det 57 personer från OK Ravinen och Haninge SOK som sprang någon av banorna. Precis som på 25-manna så var det blandat bland deltagarna. Några som sprang fort och inte var så långt ifrån de tider jag har räknat med och några som tog lite längre tid på sig. Jag har inte hunnit göra någon sammanställning av tiderna ännu, men jag kommer att göra en analys och försöka att värdera alla tiderna för att se mina beräkningar håller.
Deltagarna kunde välja mellan alla sträckor och banor som kommer att finns när det är dags för tävling. Min uppmaning var att de helst skulle springa den sträcka de skulle ha sprungit om det varit tävling. Det är ju ingen mening med att låta en massa killar springa sträcka tre som bara är öppen för tjejer. Tiden togs genom att deltagarna startstämplade och målstämplade. I skogen var det bara snitslar med kodsiffran på. På sträcka 4 var det en del snitslar som var nedrivna men deltagarna togs sig ändå runt banan på bra tider.
Efter loppet lästa alla av sina brickor och vi skrev ut tiderna och parade ihop dem med respektive karta. Alla kartor samlades in så att inga kartor kommer på drift. Eftersnacket handlade om att det var roliga och bitvis ganska svåra banor. Flera tyckte att det var en bra omväxling mellan lite olika terrängtyper. Om det stämmer så känns det som om jag har lyckats med min ambition att lägga banor som är just roliga, lite kluriga och omväxlande. Terrängen fick också bra kritik.
Eventuellt kommer vi att göra ytterligare några provlöpningar i lite mindre skala vid senare tillfälle för att komplettera bilden. Om du ser löpare på bilden som inte ser ut att komma från OK Ravinen eller Haninge SOK så behöver du inte vara orolig. De har kvar sina gamla klubboveraller.
Deltagarna kunde välja mellan alla sträckor och banor som kommer att finns när det är dags för tävling. Min uppmaning var att de helst skulle springa den sträcka de skulle ha sprungit om det varit tävling. Det är ju ingen mening med att låta en massa killar springa sträcka tre som bara är öppen för tjejer. Tiden togs genom att deltagarna startstämplade och målstämplade. I skogen var det bara snitslar med kodsiffran på. På sträcka 4 var det en del snitslar som var nedrivna men deltagarna togs sig ändå runt banan på bra tider.
Efter loppet lästa alla av sina brickor och vi skrev ut tiderna och parade ihop dem med respektive karta. Alla kartor samlades in så att inga kartor kommer på drift. Eftersnacket handlade om att det var roliga och bitvis ganska svåra banor. Flera tyckte att det var en bra omväxling mellan lite olika terrängtyper. Om det stämmer så känns det som om jag har lyckats med min ambition att lägga banor som är just roliga, lite kluriga och omväxlande. Terrängen fick också bra kritik.
Eventuellt kommer vi att göra ytterligare några provlöpningar i lite mindre skala vid senare tillfälle för att komplettera bilden. Om du ser löpare på bilden som inte ser ut att komma från OK Ravinen eller Haninge SOK så behöver du inte vara orolig. De har kvar sina gamla klubboveraller.
Träning 7 maj
Efter en veckas uppehåll är det dags för ännu en teknikträning. Temat för träningen är Omväxlingsorientering. Med det menas att banan bjuder på omväxling mellan korta och långa sträckor, mellan svåra och lite lättare kontroller och mellan fin och lite sämre terräng. Att de här olika delarna växlar innebär i sig svårigheter. Vid varje växling måste du fundera på hur du ska lösa orienteringsproblemet. Går du från fin terräng till terräng med sämre sikt och framkomlighet måste du vara noga med att du har en säker utgångspunkt för att ta kontrollen. Att banan växlar från lite lättare orientering till svårare är en annan svårighet. Risken är att du springer fort när det är lättare och inte saktar ner och anpassar farten när orienteringen blir svårare. På torsdag har du möjlighet att träna på att anpassa dig och din orientering efter vilka omständigheter som råder.
Samlingen är i Länna Industriområde på Slipstensvägen. Jag rekommenderar att du parkerar bilen på den delen av vägen som är alldeles under P. Start och mål för träningen är på höjden vid triangeln. Du kan memorera kartbilden eller skriva ut den så att du hittar.
Jag vill också passa på att påminna om provlöpningen av 25-mannabanorna i morgon tisdag. Ta med din SportIdent-pinne eftersom vi kommer att ta tid med hjälp av den. Meningen med att provlöpa banorna är att de om de fungerar vid en tävling och om de är lagom långa. Därför vill jag att du springer den bana som du troligtvis skulle springa om du var med på 25-manna. Du ska springa banan som om det var tävling. Vi kommer att starta deltagarna i grupper med ganska korta tidsavstånd för att det ska bli så likt 25-manna som möjligt. Vi kommer att provspringa alla olika banor. Det betyder att alla som springer exempelvis sträcka 6 inte kommer att ha samma bana. Välkommen till Åby ängar (fd Nytorps ängar) norr om Västerhaninge klockan 18,00.
Samlingen är i Länna Industriområde på Slipstensvägen. Jag rekommenderar att du parkerar bilen på den delen av vägen som är alldeles under P. Start och mål för träningen är på höjden vid triangeln. Du kan memorera kartbilden eller skriva ut den så att du hittar.
Jag vill också passa på att påminna om provlöpningen av 25-mannabanorna i morgon tisdag. Ta med din SportIdent-pinne eftersom vi kommer att ta tid med hjälp av den. Meningen med att provlöpa banorna är att de om de fungerar vid en tävling och om de är lagom långa. Därför vill jag att du springer den bana som du troligtvis skulle springa om du var med på 25-manna. Du ska springa banan som om det var tävling. Vi kommer att starta deltagarna i grupper med ganska korta tidsavstånd för att det ska bli så likt 25-manna som möjligt. Vi kommer att provspringa alla olika banor. Det betyder att alla som springer exempelvis sträcka 6 inte kommer att ha samma bana. Välkommen till Åby ängar (fd Nytorps ängar) norr om Västerhaninge klockan 18,00.
Förberedelserna pågår
Även om den mesta tiden just nu går åt till funderingar kring 25-manna och banorna pågår även en del förberedelser för kommande arrangemang. Min förening ska nämligen arrangera Sprint-DM för Stockholm 2010. Det är redan klart i vilket område tävlingen ska gå. Där pågår redan en del förberedelser.
Eftersom vi arrangerar 25-manna i år så har vi lagt ut slutförandet av tävlingsområdet på en entreprenör som tar hand om den saken. Det är en del kvar innan allt är klart men till nästa år ska allt vara klart.
Som du ser är det inte mycket kvar innan allt är klart. I bakgrunden kan du också se en annan del av tävlingsområdet. Tävlingsområdet innehåller allt från stadsmiljö till park och skogsterräng. En hel del omväxling väntar alltså. Men som sagt, det är över ett år kvar tills det är dags. På onsdag ska 2009 års sprint-DM avgöras. Jag är anmäld för att kunna spionera lite på det arrangemanget. Det finns alltid något nytt att lära. De närmaste månaderna kommer dock mitt fokus att ligga på 25-mannatävlingen.
Eftersom vi arrangerar 25-manna i år så har vi lagt ut slutförandet av tävlingsområdet på en entreprenör som tar hand om den saken. Det är en del kvar innan allt är klart men till nästa år ska allt vara klart.
Som du ser är det inte mycket kvar innan allt är klart. I bakgrunden kan du också se en annan del av tävlingsområdet. Tävlingsområdet innehåller allt från stadsmiljö till park och skogsterräng. En hel del omväxling väntar alltså. Men som sagt, det är över ett år kvar tills det är dags. På onsdag ska 2009 års sprint-DM avgöras. Jag är anmäld för att kunna spionera lite på det arrangemanget. Det finns alltid något nytt att lära. De närmaste månaderna kommer dock mitt fokus att ligga på 25-mannatävlingen.
Första av tre
Nu under våren är det tät mellan långhelgerna. Det var inte så länge sen det var påsk. Nu har vi första maj och om några veckor är det ny långhelg. Långhelg på våren betyder för det mesta orientering. Den här helgen väntar tre tävlingar. Den första gick i vildmarken mellan Nykvarn och Järna med Södertälje IF som arrangör. J ag kollade igenom mina gamla kartpärmar och hittade en karta från 1990. Resultatet den gången var en hel del bommar och så småningom ett brutet lopp. I dag var starten på i stort sätt samma ställe som målet var den gången. En del gamla hyggen var nu uppvuxna med tät skog som följd medan ett fåtal nya hyggen kommit till. I övrigt var det nog inga större förändringar. I dag gick det mycket bättre. Några små missar som inte ens gav utslag på WinSplit. Att några andra håller ett mycket högre tempo i skogen kan inte jag göra så mycket åt.
Terrängen var tuff och krävande. Endast vid några få tillfällen kunde man springa på stig. Annars var det bara obanad terräng. Även den här gången handlar tekniken mycket om stråk, hållpunkter och naturliga ledstänger. Så gott som alla lite svårare orientering handlar mer eller mindre om detta.
Det du ser på kartan här ovanför var den snälla delen av terrängen. I den andra delen var det mer kuperat och sönderskuret med många branter. Har du sprungit vid Rudan så vet lite hur det var, det vill säga om du tar bort alla stigarna vid Rudan. Jag har ritat in min väg genom skogen och du kan se vilka naturliga ledstänger jag valde att använda mig av.
Nu är det två dagar kvar av helgen. Orientering väntar båda dagarna nu med Tullinge som arrangör. Det väntar liknanade terräng även om den inte är så brutal som i dag. Fin orientering blir det säkert. Kanske blir det ett smakprov här lite senare.
Terrängen var tuff och krävande. Endast vid några få tillfällen kunde man springa på stig. Annars var det bara obanad terräng. Även den här gången handlar tekniken mycket om stråk, hållpunkter och naturliga ledstänger. Så gott som alla lite svårare orientering handlar mer eller mindre om detta.
Det du ser på kartan här ovanför var den snälla delen av terrängen. I den andra delen var det mer kuperat och sönderskuret med många branter. Har du sprungit vid Rudan så vet lite hur det var, det vill säga om du tar bort alla stigarna vid Rudan. Jag har ritat in min väg genom skogen och du kan se vilka naturliga ledstänger jag valde att använda mig av.
Nu är det två dagar kvar av helgen. Orientering väntar båda dagarna nu med Tullinge som arrangör. Det väntar liknanade terräng även om den inte är så brutal som i dag. Fin orientering blir det säkert. Kanske blir det ett smakprov här lite senare.
