Simultankapacitet
I dag har jag sprungit hemifrån och till tävlingsområdet för Nordiska mästerskapen. Allt som allt tog det två timmar och fem minuter och då hann jag bara springa en liten stund i det område som är avlyst för tävlingarna. Här nedanför kan du se ett litet kartklipp. Jag sprang igenom det här lilla området på väg hem. Just det här området ligger utanför det som är avlyst för tävlingarna men är ändå typiskt för stora delar av tävlingsområdet.
Intensivt arbete
I dag har jag också hunnit med att springa en sväng i tävlingsområdet. Nu när ett antal banor börjar ta form är det lite spännande att se om de goda tankarna blir lika bra i praktiken. Ibland ser det inte riktigt ut som kartan ger en bild av. I dag såg det dock bra ut. Jag tog några bilder så att du som ska vara med och tävla kan få en liten bild av vad som väntar.
I delar av tävlingsområdet har det tidigare funnits ett antal småhus. De är sen länge rivna och och en del höghus har vuxit upp i stället. Men på sina håll kan man fortfarande se spår av småhusperioden. Här ett gammalt fruktträd som nu är omgiviet av granar.
Här är en rest av en gammal jordkällare ...
... och här en gammal trappa med ledstång, mitt ute i skogen.
Precis efter den tänkta mållinjen är det just nu en stor vattensamling. Gratis skotvätt direkt efter målgång. Förhoppningsvi kommer det att torka upp en del till tävlingsdagen.
Flera banor lagda
27 dagar kvar och kartan är klar
13 månader kvar
Det är fortfarande en hel del snö kvar. På den här platsen är skogen lite tätare och solen kommer inte åt att smälta snön lika effektivt som i mer öppen skog. Här är det 20-30 centimeter snö kvar. På andra ställen har solen kommit åt att smälta nästan alla snö.
Det är nu 13 månader kvar till NOC 2011. Mycket arbete återstår. Just nu pågår diskussioner hur området ska utnyttjas på bästa sätt. Det är flera olika tävlingar som ska avgöras från samma tävlingsplats. Därför gäller det att tänka igenom hur banorna ska komma in till målet.
Nordiska mästerskap i Danmark
Damtävlingen dominerades av Sverige som också vann lagtävlingen. Det var bara Sverige som hade fullt lag i lagtävlingen. I damtävlingen var det bara nordiska löpare som deltog.
Jag vill passa på att avsluta med några rader ur årsboken Skärmen. Här beskrivs de tävlandes liv vid sidan om själva tävlingen.
"Efter prisutdelningen fick var och en sköta sig själva under söndagskvällen men även då var sammanhållningen så stor att de flesta gjorde sällskap i den vackra hansestaden. Det blev då bland annat besök på några mycket anständiga nattklubbar, det vill säga hyffsade dansrestauranger, som enligt den knappt året gamla lagen fick ha öppet fram på småtimmarna. För de flesta i truppen var detta liktydigt med debut på ett sådant ställe och även om spänningen var större än själva upplevelsen så bidrog de svenska pojkarna och flickorna på ett stillfullt sätt att stämningen blev god och glad."
Ligger lågt, ligger djupt
På mötet bestämde vi att fatta beslut om en eventuell framflyttning av tävlingen den 6 april. Bakgrunden är att kartan ännu inte är klar. Det återstår ungefär en veckas arbete. För att kunna avsluta banläggningsarbetet på ett bra sätt behöver jag ha tillgång till den slutliga kartan i mitten av april. Den 6 april måste alltså kartritningen komma igång om det ska finnas någon möjlighet att hinna med allt.
På mötet pratade vi också om eventuellt behov av viltavdrivning. Vi har haft kontakt med kommunens viltvårade och diskuterat frågan. Vi kommer inte att göra någon avdrivning eftersom området är tätort eller nästan tätort. Det finns dessutom ingenstans att driva viltet. Någon på mötet trode inte att det finns något vilt i område. Morgonen satt jag hemma, fågelvägen mindre än två kilometer från tävlingsområdet, och åt frukost samtidigt som jag tittade ut genom fönstret. Det här är vad jag såg.
En fjolårskalv letar efter mat medan kon ligger några meter längre bort och avvaktar. De var kvar hela dagen för vi såg dem på kvällen när vi åkte till klubbträningen. Nog finns det vilt i närheten alltid.
Nordiska mästerskap i VM-terräng
Bland kvinnorna var det Sverige som dominerade tävlingen. Tre svenskor före första finska. Evy Garsell var nästan lika överlägsen segrare som Magne Lystad. Lagtävlingen vanns av Sverige före Norge.
Tävlingen hade också en deltagare från ett land utanför Norden. På 14:e plats i herrtävlingen placerade sig Edgar Bächtold från Schweiz. Han deltog utom tävlan eftersom det skulle dröja många år innan de Nordiska mästerskapen öppnades upp för deltagare från länder utanför Norden.
I årsboken Skärmen finns inte lika mycket skrivet som från den första tävlingen. Det beror kanske på att den avgjordes i Norge. Kartan finns dock med och den kan kanske ge en bild av vad som väntar vid VM i Trondheim senare i år.
Danmark var också med i tävlingen men inte med tillräckligt många deltagare för att kunna vara med i lagtävlingen. De danska deltagarna var också en bit efter de bästa löparna. Danska löpare kommer att nå bättre resultat vid Nordiska mästerskap längre fram i tiden.
Ännu mer snö
Det är tio veckor kvar till tävlingen. När jag tittade på väderprognosen för de kommande två dagarna så kan det möjligen bli ett par tre dagar med plusgrader. Lite snö kommer att försvinna men det kommer att vara mycket kvar. Mars kan ju bjuda på solsken och en föraning av våren. Solen kommer att smälta snön men på nätterna kan det vara mycket kallt. Solen måste börja om varje dag med att tina upp den frusna snön innan den kan börja smälta snön. Det är bara att gilla läget. Jag ska inte klaga. Det finns fler arrangörer som har problem med sina arrangemang. När jag kollade snödjupskartan i dag så kunde jag notera att snödjupet från Växjö och norrut är mer än 50 centimeter. Det var många år sen vi hade en liknande vinter.
Nordisk premiär 1955
Jag har tittat lite i historieböckerna och hittat en hel del intressant kring de nordiska mästerskapens historia. Innan premiärtävlingen hade en nordisk landskamp arrangerats under ett antal år. Från om med 1955 uppgraderades landskampen till ett nordisk mästerskap. Premiärtävlingen genomfördes i Kolmården och så här står det om tävlingen i årsboken Skärmen från 1956.
"Nordiska mästerskapets premiärskedde i legendomspunna Kolmården. I marker som gav vision av sagans land med tomtar och troll." Kartan ansågs vara en läckerhet i skala 1:50 000 och med 5 meters ekvidistans. Herrbanan hade en banlängd på 14,8 kilometer via 12 kontroller. Dambanan var 7,9 kilometer lång och innehöll 7 kontroller. Så här såg läckerheten ut.
Fyra nationer deltog, Sverige, Norge, Danmark och Finland. I herrklassen blev det en svensk segrare genom Marthe Andersson. Sverige och Finland dominerade herrtävlingen och bland de 20 främsta fanns bara en norsk löpare. Även damtävlingen dominerades av Sverige och Finland. Överst på pallen fick finskan Ella Hanelius kliva upp följd av två svenskor.
Vid de här första nordiska mästerskapen genomfördes ingen stafett. Däremot räknade man ihop tider för de tio bästa herrarna och sex bästa damerna. Herrtävlingen vanns av Finland före Sverige medan det var det omvända resultatet i damtävlingen. Norge var trea i båda tävlingarna. Danmark hade för få deltagare för att kunna vara med i lagtävlingen.
Naturligtvis finns det en hel del kuriosa kring tävlingen. På bilden här ovanför ger den piprökande norska ledarinnan Eva Voss Bendixen en av de norska löparna "sista smörjelsen" innan start.
Även 1955 var tävlingsarenan viktig. Arrangören tyckte att det var lite väl öppet på arenan. Man löste det genom att helt enkelt såga ned några björkar, gräva gropar på arenan och "plantera" björkarna i groparna.
Ligger lågt ...
I tävlingsområdet finns det ett antal gamla husgrunder, brunnar, grindstolpar och annat som påminner om tid då det fanns hus i området. För ganska många år sen löste kommunen in de flesta fastigheterna för att kunna bygga nytt. I en del av området finns det nyare bebyggelse men det finns områden som fortfarande inte är bebyggt. Här finns fortfarande spår av det som en gång var. Nu är mycket spåren dolda under en massa snö. Det gör att det inte går att göra så mycket banläggarjobb ute i skogen.
En gammal grindstolpe
En annan stolpe och en nästan helt översnöad mur i bakgrunden
En annan orsak till att jag ligger lite lågt är att den slutliga kartan inte är klar. Det hanns lisom inte med innan snön kom. Nu verkar det som om snön kommer att ligga kvar ett bra tag till vilket i sin tur gör att kartan kommer att dröja ännu längre. Det kommer troligen att bli lite snålt om tid på slutet så det gäller att spara lite tid så att alla moment hinns med utan att det blir några fel som beror på stress och slarv. Det är nog flera orienteringsarrangemang i vår som kommer att påverkas av all snö.
Jag har kommit på mig själv med att skriva skogen flera gånger. Vanligtvis så är det ju där som banläggararbetet utförs. Den här gången stämmer det bara delvis. Ungefär en tredjedel av tävlingsområdet är bebyggelse, en tredjedel av området är mer att beteckna som vildvuxen park och den sista tredjedelen är normal skog. Jag tror att det kan bli en ganska spännande blandning.
Jag har medvetet valt att inte visa några bilder från bebyggelsen. Jag tror att det kanska kan avslöja lite för mycket som du som deltagare kan ha nytta av. Det är möjligt att jag ändrar mig senare, men just nu får du hålla till godo med bilder från skogen och den vildvuxna parken. De två parkbänkarna är det närmaste bebyggelsen du kommer den här gången.
Lätt men svårt
Det här exemplet är hämtat från Danmark och en av publiktävlingarna i samband med EM 2004. Publiktävlingarna var i form av en femdagarstävling och den tredje etappen var en sprintetapp. Tävlingen avgjordes i en sjukhuspark med många öppna ytor. Vid en första anblick kan det se ganska enkelt ut men att passera öppna ytor är svårare än man kan tro, speciellt för barn. Exemplet här ovan är hämtat från min bana men flera av kontrollerna användes också på den bana som i Sverige skulle motsvaras av U1, den enklaste banan. Den banan hade kontroll 4 som första kontroll för att sen gå vidare till kontroll 5 och 6. Här finns många detlajer som man måste ta hänsyn till. Dels en massa öppna ytor med delvis oregelbundna kanter. Det gör det svårare att orientera sig. Dessutom finns en hel del träd, buskar och häckar att ta hänsyn till. Små barn ser inte över en häck på samma sätt som en vuxen gör och har därför färre referenspunkter som de kan använda för att orientera sig. En annan svårighet bjuder sträckan mellan kontroll 4 och 5 på. Här finns det två vägval som båda innebär stora omvägar. Det var många av de yngre deltagarna som hade problem på den här banan. I sammanhanget vill jag nämna att banorna de andra fyra dagarna var mycket bra för den här klassen.
Det andra exemplet är hätat från en deltävling i Stockholm City Cup för några år sen. Tävlingen avgjorde i Vitabergsparken på Söder i Stockholm. Det här är banan för klassen U1. Det flesta sträckorna på banan är helt OK och vållade inga större problem. Däremot var starten ett problem. Tidsstarten var placerad i södra kanten av målringen och alla startande sprang ned för den lilla stigen till startpunkten. Deltagarna i den här klassen skulle sen vika av tvärt åt vänster vid startpunkten. Det var många som inte klarade av det utan fortsatt att springa söderut. Den yngsta tonåringen, som då inte var tonåring ännu, gjorde det misstaget och ägnade ganska många minuter åt att komma tillbaka till startpunkten och sen börja om igen.
I kväll har vi haft ett planeringsmöte inför vårens Sprint-DM. Saker och ting börjar ta form. Vi pratade ingenting om svårighetsgraden på banorna. Det är min uppgift som banläggare att säkerställa en bra kvalitet. Däremot pratade vi en del om hur tävlingscentrum ska utformas och vad vi ska servera i markan. Tävlingen avgörs ju en vardagkväll i maj och många deltagare kommer direkt från jobbet. På mötet föddes en idé om att erbjuda någon form av matservering som någon form av After Run för deltagarna så att de slipper laga middag när de kommer hem efter tävlingen. Vi får väl se om idéen blir verklighet. Vi diskuterade också några andra idéer som förhoppningsvis kommer att uppskattas av deltagarna. Den 5 maj genomförs tävlingen, ganska centralt i Handen.
Dags att komma igång
Jag har aldrig lagt banor till någon sprinttävling tidigare. Ska jag vara helt ärlig så är inte sprint min grej. Får jag välja springer jag helst en bra långdistansbana i vildmark. Det blir en utmaning att lägga banorna till Sprint-DM. Det är bra att ha yngsta tonåringen som medhjälpare. Även om jag inte riktigt gillar sprint så har jag sprungit en del sprinttävlingar.
I våras sprang jag sista deltävlingen i Stockholm City Cup vid Tekniska museet på Djurgården. Slutet av banan gick ute på Gärdet och bjöd inte på några orienteringsmässiga svårigheter. Början av banan var bättre och bjöd på lite större utmaningar. Självklart gjorde jag ett dåligt vägval på en sträcka. Efteråt såg jag vilken väg jag skulle ha tagit. Det var fler som gick i samma fälla som jag. Banläggaren hade lyckats.
En annan deltävling i Stockholm City Cup gick också på Djurgården men den här gången med tävlingscentrum på Gröna Lund. Här bjöds på en del vägvalsproblem och som du ser av mina vägval var jag inte helt med i matchen. Förutom drygt 1000 orienterare var Gröna Lund öppet för allmänheten så det var mycket folk att ta hänsyn till. Inte riktigt min grej.
I våras sprang jag mitt första Sprint-DM. Det var lite spioneri för att få en uppfattning om vad ett Sprint-DM innebär. Det var en positiv upplevelse, speciellt i början av banan. Banläggaren hade fått till en hel del små klurigheter. För en del av löparna vållade första kontrollen bekymmer eftersom den kom så snart efter startpunkten och många hade nog inte ens hunnit titta på kartan innan det var dags för att stämpla. När man springer så långsamt som jag gör så var det dock inga problem.
En av de roligaste sprintbanor jag har sprungit var publiktävlingen i samband med JVM i Göteborg 2008. Banan innehöll hela tiden en blandning av bebyggelse och skog. Kontrollerna låg ofta i skogen men på sträckan bjöd bebyggelsen på vägvalsproblemen. I familjen valde vi att göra en liten utmaning. Hustrun, yngsta tonåringen och jag sprang herrarnas VM-bana. Vi var långt efter segraren men vi hade roligt. Hustrun är uppvuxen i Göteborg och när hon kommer till kontroll 11 upptäcker hon att den sitter precis utanför porten till en lägenhet hon bodde i en gång. Ja, det var faktiskt den lägenheten hon bodde i när vi träffades. Till och med jag kände igen mig. Men det var bara jag som såg vägvalet genom huset.
Förberedelserna för Sprint-DM 2010 är nu igång. Jag försöker tittat på sprintbanor jag sprungit för att se om det finns några bra idéer att låna. Den tilltänkta startplatsen som jag gick förbi i dag kommer nog att kunna fungera bra. Nu ska jag börja titta på om det går att få till några bra banor med den som utgångspunkt.
Överlämnat och avslutat
Spår i skogen
En av de platser med störst belastning var vägen mellan de tre kontroller som utgjorde förvarning för alla sträckor utom sträcka 4 och den sista kontrollen. Här har omkring 7400 löpare passerat. Alla har inte sprungit på samma ställe men det har ändå varit hög belastning. Så här såg det ut på ett ställe en vecka efter tävlingen.
Fotografiet är taget vid stigslutet i den övre kanten på siffran 9 i nummer 95. Här fanns redan sen tidigare en antydan till stig men den är nu betydligt större. Dessutom är en del av mossan bortsliten från berget. Här kommer det troligen att ta lång tid innan spåren försvinner. Vid kontroll 124, höjden, såg det ut så här en vecka efter tävlingen.
Här kommer det säkert också att finnas spår kvar om ett år. Framför allt kommer berget att synas på den lilla sluttningen precis efter kontrollen. Några av de små stenarna framför sluttningen kommer säkert också att vara synliga. I övrigt kommer naturen säkert att ha läkt en hel del av de sår som nu finns.
En annan plats där många löpare passerade var på väg till radiokontrollen som också var gemensam för alla sträckor utom sträcka 4. Här fanns flera olika kontroller som besöktes innan löparna sprang mot radiokontrollen. Här har jag valt att visa området alldeles efter kontroll 73. Här består marken delvis av en mosse. Just här är det platt vilket gör att löparnas fötter inte glider på samma sätt som i en sluttning. Så här ser slitaget ut alldeles efter kontrollen på väg mot kontroll 76.
Här tror jag att naturen kommer att läka snabbare. Redan till våren kommer det att se bättre ut och om ett år kommer det troligen inte att synas så mycket. Så här ser det ut på kartan.
Jag kommer att följa upp med bilder från samma platser under maj månad 2010 och sen under oktober 2010. Då kan du själv avgöra om mina antaganden stämmer eller inte.
I tid eller otid
Vid 1987 års tävling vann Sundsvalls OK efter en spurtstrid med Strängnäs-Malmby. Det segrande laget hade en total kilometertid på 6,03. När jag gjorde samma beräkning på 2007 års tävling blev segrande lags slutliga kilometertid 5,45 och året efter, 2008, hade segrande Halden en total kilometer tid på 5,33. Utifrån det här gjorde jag bedömningen att de lag som vunnit de senaste åren har fler löpare med högre kapacitet än vad Sundsvalls OK var 1987. All heder till Sundsvalls OK som gjorde en alldeles utmärkt tävling 1987 och var första och hittills enda norrlandslag som vunnit 25-manna. Utifrån detta gjorde jag bedömningen att årets terräng var något långsammare än 2008 men något snabbare än 2007. För att komma fram till detta använde jag tider från de två individuella tävlingarna.
Nu när tävlingen är över vet jag hur det blev. Löparna på den första sträckan sprang lite snabbare än vad jag hade räknat med. Samtidigt anade jag att det skulle kunna bli så, speciellt när jag såg laguppställningaran med flera landslaglöpare i topplagen. På det två första sträckorna hade jag räknat med en löptid på 38 minuter. Den tiden underskreds med några minuter. Efter 35 minuter och 46 sekunder växlade första lag på sträcka 1. Den tiden pressadas av täten på andra sträckan med ytterligare 16 sekunder. Täten på andra sträckan var ute 35,30. Den snabbaste sträcktiden var ytterligare lite snabbare, 33,12. Det ska också sägas att alla tider är beräknade på växling för täten. Det gör att det kommer att vara ett antal löpare som är snabbare på respektive sträcka.
När alla tjejer ger sig ut på den tredje sträckan är det fyra löpare som ska komm till mål för att laget ska vara fulltaligt. Det lag som först har fyra löpare i mål ligger i täten. Det gör att det på de här sträckorna är ännu fler som går snabbare än den beräknade tiden. Tjejerna var ute lite längre än beräknat och hämtade på så sätt igen lite av tiden som löparna på de två tidigare sträckorna sprungit ifrån planeringen. Jag hade räknat med 30 minuter medan täten på sträcka 3 var ute i 31,17. Snabbaste tid på sträckan var 24,53.
Sträcka 4 går alltid snabbat. Snabbaste tid på sträckan var 15,09. Täten använde 18,32 på att ta runt fyra löpare och jag hade räknat med 18 minuter. Ytterligare en halv minut var inplockat på mitt schema. Nu var täten nästan enligt schemat.
Den femte sträckan gick nästan på tidtabellen. Jag hade räknat med 37 minuter och täten använde 36,53 för att ta sig runt. Bästa tid på sträckan var 32,52.
Sträcka 6 gick lite långsammare än mina beräkningar. Kanske överskattade jag "gubbarnas" och juniorernas förmåga något. Jag räknade med 26 minuter medan täten i verkligheten använde 27,39. Bästa tid på sträckan var 23,35.
Sträcka 7 var ungefär lika lång men hade en lite annan karaktär. Även här räknade jag med att täten skulle använda 26 minuter och även här var jag lite optimistisk. I verkligheten använde täten 27,14. Snabbaste tid var 24,00. I det här läget ligger täten någon minut efter mitt tdsschema. Nu går tävlingen in i ett nytt skede i och med att det är en löpare per lag och sträcka samt att sträckorna inte är gafflade.
Även den 23:e sträckan tog lite längre tid än beräknat. Täten använde 23,51 för att ta sig runt banan vilket ska jämföras med min beräkning på 22 minuter. Täten halkar ännu en liten bit efter tidsschemat. Snabbaste tid på sträckan var 19,10.
De två avslutande sträckorna innehåller flera löpare med landslagsmeriter från sina respektive landslag. Snabba tider att vänta alltså. På de två sista sträckorna tar täten igen den tidi tidigare sträckor tappat mot schemat. På sträcka 24 använde täten 43,35 mot min beräkning på 45 minuter. Bästa tid var 40.53.
Den sista sträckan hade jag räknat med 34 minuter för täten. Nu gick det lite snabbare, 32,17. Det gjorde att segrande Halden gick i mål 26 sekunder tidigare än jag räknat med. Inte illa efter drygt fem timmars tävlande. Snabbaste tid på den sista sträckan var 28,18.
Anledningen till att det skiftar lite sträcka för sträcka är att jag hela tiden räknat med genomsnittliga tider och inte tittat på vilka individer som eventuellt skulle kunna springa de olika sträckorna. Det ligger alltså en liten gissning bakom varje sträcktid, men gissningen bygger på fakta från tidigare tävlingar. Jag är övertygad om att det går att beräkna totaltiden ganska väl. Den provlöpning som vi genomförde i början av maj gav i de flesta fall ett kvitto på att banlängderna låg rätt. Efter målgång på årets 25-manna var det flera som uppmärksammade de 26 sekunderna. I planeringen av tävlingen har vi ju hela tiden utgått ifrån att segrande lag skulle gå i mål 14,14. Planeringen av omstart och avslutning av hela tävlingen bygde på den beräkningen. Att segrande lag i verkligheten gick i mål 14,13,34 kändes helt OK.
Nu förstår jag...
Vid årets 25-manna finns det en hel del bomtider på sträckan till den sjunde kontrollen på sträcka 4. Jag har berört ämnet i tidigare inlägg. Redan under tävlingen började jag få signaler på att man bommat. Efter tävlingen har signalerna bekräftats av sträcktider på Winsplit och löpare som ritat i sina vägval på Runoway. Det har bommats en del på den aktuella sträckan. I går var jag ute i skogen igen för att dokumentera en del av markslitaget. Då passade jag också på att ta en närmare titt på sträckan mellan kontroll sex och sju. Det här var vad jag såg.
Lite drygt 100 meter efter kontroll 6 delar sig stigen. På kartan finns det ingen stigförgrening men det gör det i terrängen. Eftersom platsen för den nya stigen sammanfaller med att det ligger två gamla träd över stigen är det säkert naturligt för många att välja den vänstra stigen i stället för den högra, den rätta. Precis i början ser den nya stigen "gamal" ut men efter ett par meter är det ganska tydligt att den är nygjord. Det krävs kanske en del erfarenhet för att avgöra det, en erfarenhet som flera löpare på sträcka 4 inte har. Den nya stigen har uppkommit i samband med att flera av löparna på sträcka 1 och 2 tagit den här vägen. Jag har vittnesuppgifter från några av kontrollvakterna som sett dem springa precis här. Som banläggare är det naturligtvis inte lätt att förutse att den nya stigen skulle uppstå precis här och att det skulle få så stora konsekvenser lite senare i tävlingen.
På kartan här ovanför har jag ritat in en del av den nya stigen. Den fortsätter sen förbi dubbelstenarna och ut på den stora stigen ungefär vid siffran sju. En del löpare har stannat upp vid dubbelstenarna. Där satt en kontroll men det var inte lätt att läsa in sig på den eftersom det inte finns några dubbelstenar utmed den stig där löparna trodde att de befann sig. Det flesta har sen fortsatt och kommit ut på den stora stigen och har då också kunnat läsa in sig och ta sig tillbaka till rätt väg igen. Minst en löpare har dock fortsatt över stigen och upp på höjden norr om siffran sju. Där fick han faktiskt hjälp av en av kontrollvakterna som just då befann sig där.
Näst gång jag lägger banorn till en tävling kommer jag nog att fundera över på vilket sätt eventuella spår kommer att uppstå och hur de i så fall kan påverka andra banor. Det som hände vid 25-manna har hänt och är historia. Tänmka att vi har så mycket att lära och så lite tid här på jorden.
Spridning redan från början
Redan på väg till den första kontrollen på sträcka 1 blev det en bra spridning. Man kan se tre olika huvudvägval, vänster, höger och rakt på. Sen finns det en del variationer längs det tre vägarna. Eftersom långt ifrån alla löpare har ritat in sina vägval är det svårt att säga vad som är snabbast. Det verkar dock som det långsammaste vägvalet var den långa vänstersvängen längs vägen. Själv stod jag på höjden vid branten ute på hygget. De första löparna som kom fram till startpunkten valde att springa längs vägen. Sen börjar strömmen av löpare välja att springa ut på hygget. Några löpare ångrar sig och går ut på vägen. Det är bra spridning redan från början.
På den femte sträckan finnas det flera sträckor med flera olika vägvalsalternativ. Jag har valt en av sträckorna mot slutet av banan. Den här sträckan tycker jag själv bjuder på en hel del olika alternativ. På kartan redovisas några av dem. Vilken väg man har valt beror till viss del på vilket gafflingsalternativ man har haft. Även här är det lite för få som ritat in för att kunna dra några slutsatser om vilken väg som är snabbast. I början av sträckan, genom grönområdet och ut på hygget finns det en mängd alternativ. Det flesta av dem sammanfaller sen till en väg över flacka området på den sista halvan av sträckan. Jag stod på höjden som avlsutar sträckan när täten kom dit. Det första löparna verkade ha full koll och gick ganska rakt på sina respektive kontroller. Ganska snart börja man kunna se ett orienteringsbeteende som jag tror är ganska vanligt och som ökar risken för fel. Som löpare vet du att kontrollen finns i närheten. I stället för att fortsätta orientera och läsa kartan fram till rätt kontroll börja du scanna av området. Så fort du ser en skärm springer du dit oavsett om den sitter i en sankmark och du ska ha en sänka. Min teori är att det här beteendet också orsakar en del felstämplingar.
På den sjunde sträckan ställdes löparna inför den här sträckan. Även här har man valt flera olika vägar. En majoritet av de som än så länge har ritat in sin väg har valt att börja till vänster för att sen korsa strecket och fortsätta följa vägen hela vägen runt till höger. Det är ungefär 100 meter kortare än att välja det vänstra vägvalet hela vägen och avsluta på den lilla stigen. Vägen är mätt till den högra kontrollen. Båda vägarna har förekommit till båda kontrollerna. Har man den vänstra kontrollen så blir det vänstra vägvalet ytterligare 100 meter kortare. Troligen är den vänstra vägen något snabbare. I nuläget har jag ingen uppfattning om vilket av de två vänstra vägvalen som är snabbast. Underlaget är än så länge lite för litet.
Om fler ritar i sina vägval kan jag komma att titta på några andra sträckor. Framför allt saknar jag vägval från tjejernas sträckor, sträcka 3 och 25. Här finns några sträckor som skulle vara intressanta att titta lite närmare på.
25-manna 2009 i bild, del 2
Felstämplingar och missade stämplingar
Antalet uteslutna lag vid årets 25-manna var fler än vid 2008 års tävling. Det är svårt att dra några tydliga slutsatser kring orsakerna. Dels därför att jag inte har haft samma typ av underlag att jämföra med och dels för att det skiljer sig ganska mycket mellan de båda åren. För att kunna se eventuella samband skulle man behöva följa upp flera år på samma sätt. Jag ska i alla fall dyka lite djupare ner i årets tävling och presentera en sammanställning av de fel som gjorts av löparna och lagen.
Totalt gjordes 100 fel av löpare. Rena felstämplingar, det vill säga löpare som besökt fel kontroll, är 38 till antalet. En löpare har stämplat fel vid mer än en kontroll och två lag har tagit fel karta och därför sprungit fel bana som i sin tur gör att de registreras som felstämplade. Övriga 35 lag har gjort en klassisk felstämpling.
De övriga 62 löparfelen som gjorts är en eller flera saknade stämplingar. Av det underlaget som jag har tillgång till framgår inte hur många av dessa som är orsakat av att löparen har satt tummen över en kontroll och sprungit förbi och hur många som varit vid kontrollen men inte stämplat tillräckligt noga. I den här gruppen finns också fem lag som avbrutit tävlingen av olika anledningar. Det mest troliga är skada. Vi hade två ambulanstransporter under tävlingen och ytterligare någon skadetransport från skogen. Här finns också elva lag som saknar tre eller flera stämplingar från samma bana. Här finns en variation från tre till tretton saknade stämplingar. Bland de här lagen finns sannolikt ett antal som avbrutit tävlingen av olika anledningar.
30 olika kontroller finns med på listan över kontroller varifrån löpare saknar stämpel. En löpare saknar stämpel från den sista kontrollen, kontroll 100, och en löpare saknar stämpel från kontroll 116 som var den första av de två varvningskontrollerna. Andrahandsinformation säger att en löpare på sträcka 25 bara sprang förbi kontrollen utan att se den och än mindre stämpla vid den. En kontrollenhet plockades bort i ett sent skede av tävlingen, efter 15.00, då den vid provstämpling inte fungerade. Härifrån saknar en löpare stämpel, men eftersom den löparen gick i mål 11,14 vet vi genom provstämpling att den enheten fungerade vi det tillfället.
Inga löpare saknar stämpel från de kontroller som passerades i början av sträcka 1 och 2 då det var många löpare samtidigt vid kontrollerna. Endast två löpare på sträcka 1 saknar stämpel varav en tycks ha sprungit banan baklänges. Ett antal lag har gjort flera fel. Som mest har ett lag gjort fem olika fel under tävlingsdagen.
Om man tar bort lag som brutit och lag som saknar tre eller flera stämplar så återstår 40 lag som av någon anledning saknar stämpel. Om man då lägger till de 35 lag som gjort en klassisk felstämpling så är det 75 lag som blivit uteslutna på grund ”omedvetna” fel ute i skogen och som eventuellt skulle kunna ha med banläggningen att göra. Jag har redan konstaterat att 30 olika kontroller varit inblandade i felet saknad stämpel. Dessa kontroller är spridda över nästan hela tävlingsområdet. Det går inte att hitta några samband med att en viss plats skulle göra det lättare att missa en stämpel. Antalet kontrollenheter vid de olika kontrollerna tycks inte heller har påverkat. Endast fyra missade stämplingar är från onlinekontroller. Felen är gjorda vid fyra olika onlinekontroller. Därför drar jag slutsatsen att om en onlineenhet skulle vara något långsammare vid stämpling så har det inte påverkat tävlingen i någon större omfattning. Jag drar också slutsatsen att kontroller som är synliga för publiken inte gör att det blir fler löparfel. Endast två fel är gjorda vid kontroller synliga för publiken. Det är ute i skogen som felen görs.
Jag ska fördjupa mig lite i felstämplingarna. Felstämplingar har gjorts vid 21 olika kontroller. Inga felstämplingar har gjorts på den första halvan av sträcka 1 och 2. Här skiljde sig gafflingarna år en hel del och det har troligen varit ganska enkelt att hålla koll på vart man varit på väg. Det första felet görs vid kontrollen efter radiokontrollen. Här var gafflingen tätare, men kontrollpunkterna var av olika karaktär och kodsiffrorna liknade inte varandra. Två löpare på första sträckan stämplade fel här. Det gjorde även två löpare på sträcka 5 och en löpare på sträcka 6. Totalt fem löpare som alla har varit vid kontroll 79 istället för 83.
I samma område har fyra löpare på sträcka 7 stämplat vid kontroll 121 istället för 122. Två löpare har samma starttid och måltid varför jag drar slutsatsen att de kan ha varit tillsammans hela banan. Eventuellt kan en tredje löpare varit tillsammans med dem. Den tredje löparen startade några minuter innan de två andra och gick i mål några minuter efter dem. Kanske kan de ha varit samtidigt vid den aktuella kontrollen. Den fjärde löparen gick i mål 15 minuter innan de andra startade.
Det finns ytterligare ett område där ett lite större antal felstämplingar gjorts. Flera sträckor hade kontroll två i det här området. Här har åtta olika felstämplingar gjorts. Tre personer har stämplat vid kontroll 42 istället för kontroll 41. De sprang sträcka 3, 6 och 7 och har inte varit där samtidigt och kunnat påverka varandra. Däremot kan de ha påverkats av andra löpare på sin egen sträcka. Tre andra löpare har varit vid kontroll 43 istället för kontroll 42. Det är en löpare på sträcka 6 och två på sträcka 7. Av starttiderna att döma så har inte heller dessa löpare påverkat varandra utan i snarare av andra löpare på sina respektive sträckor. Slutligen är det två löpare på sträcka 3 som gjort det omvända, det vill säga stämplat vid kontroll 42 istället för kontroll 43. På sträcka 3 är det många löpare på en gång och det är lätt att påverkas av andra. De här två löparna kan ha varit samtidigt i det aktuella området. Så här såg det i alla fall ut.
Antalet felstämplingar som är gjorda vid kontroller med snarlika kodsiffror är få. Det beror naturligtvis också på var man drar gränsen för att två kodsiffror ska vara snarlika. Det är säkert en del tycke och smak. Jag har i det här fallet inte ansett att siffrorna 54 och 56 liknar varandra tillräckligt mycket. Här har dock gjorts en felstämpling. Samma slutsats gör jag när det gäller kontrollerna 59 och 79. Här en felstämpling gjorts. Dessa två kontroller ligger dessutom drygt 750 meter från varandra. Jag inte heller bedömt kontrollerna 59 och 60 som lika. Här har en felstämpling gjorts.
Däremot har jag valt ut tre platser där liknande kodsiffror kan ha varit orsaken till felstämpling. En felstämpling har gjorts vid kontroll 119. Löparen skulle ha stämplat vid kontroll 109. De här siffrorna påminner om varandra men kontrollpunkterna är av helt olika karaktär. Det ena är en flack ås och det andra en sten i en sluttning.
En löpare har stämplat vid kontroll 56 istället för 55. Även här är kontrollpunkterna av olika karaktär och ligger på olika platser.
Den tredje felstämplingen som är gjord i en situation med två kodsiffror som liknar varandra är en löpare som stämplat vid kontroll 79 istället för kontroll 78. I det här fallet beror det inte på kodsiffrorna. Kontrollerna ligger flera hundra meter från varandra.
Även om jag som banläggare i allra högsta grad är ansvarig för den sportsliga rättvisan ute i skogen så vågar jag påstå att banläggningen inte gjort att den sportsliga rättvisan minskat. De allra flesta fallen där löpare har stämplat vid fel kontroll så är kopplade till slarv från löparen själv. 25-manna är en speciell tävling med få motsvarigheter när det gäller deltagarantal och intensitet. Det är också en tävling där många lag har löpare som inte har så stor vana från stafetter med så stort deltagarantal. Det stora antalet löpare i skogen påverkar. Jag var ute i skogen under delar av tävlingen och kan se hur många löpare beter sig. När man närmar sig kontrollen så slutar man att orientera. I stället börjar man scanna av området och letar efter kontrollskärmen. Många löpare missar kontroller på grund av detta och det finns en risk att man springer till första bästa kontrollskärm utan att orientera. Det var extra tydligt när löparna på sträcka tre närmade sig sin första kontroll, men löparna på sträcka 5 hade samma beteende när de skulle till kontroll 106 eller 113. Om alla deltagande lag var noga med att alla löpare kollar kodsiffran vid kontrollen och stämplar tillräckligt länge för att få två ljud- och ljussignaler från kontrollenheten skulle säkert 60 av de lag som nu är diskvalificerade vara godkända.
Till sist lite kort om felstämplingsstatistik per sträcka. I ett inlägg från den 27 augusti i år presenterade jag lite statistik från förra årets tävling. Så här såg det ut då.
Sträcka 1 och 2 = 0,56 procent
Sträcka 3 = 0,99 procent
Sträcka 4 = 0,50 procent
Sträcka 5 = 0,64 procent
Sträcka 6 = 0,71 procent
Sträcka 7 = 1,28 procent
Sträcka 23 = 0,57 procent
Sträcka 24 = 0,29 procent
Sträcka 25 = 0,47 procent
Sträcka 25 omstart = 0,72 procent
I år ser det ut på följande sätt:
Sträcka 1 och 2 = 0,57 procent
Sträcka 3 = 0,71 procent
Sträcka 4 = 1,21 procent
Sträcka 5 = 0,85 procent
Sträcka 6 = 0,71 procent
Sträcka 7 = 1,35 procent
Sträcka 23 = 0,00 procent
Sträcka 24 = 0,28 procent
Sträcka 25 = 1,14 procent
Även i år kan jag konstatera att det är mindre än en procent av löparna som begår ett misstag som leder till uteslutning. Jag har inte hunnit titta på andra typer av tävlingar, men om det är mer än normalt så kan det inte vara mycket. Men för varje utslutning så drabbas ytterligare 24 personer i ett lag vilket gör att många drabbas.
Andelen felstämplingar per sträcka är med några undantag ganska likt förra årets utfall. Av någon anledning är sträcka 7 den sträcka som innebär störst risk för felstämpling/missad stämpling. Jag har ingen förklaring mer än att stress över att inte halka för långt efter lagkamraterna inför växling till sträcka 23 kan vara en orsak. Det som talar emot det är att antalet fel är jämnt fördelat på de fyra banorna. Sträcka 7 är den enda av sträckorna där alla lag har de olika banorna i samma ordning. Sträcka 7 D är inte mer drabbad än någon annan, så därmed faller en del av min teori.
Jag är lite ledsen över det stora antalet fel på sträcka 4. Jag tycker att jag har lagt ner en hel del möda på att göra den banan så bra och rättvis som möjligt just för att här springer många yngre och mindre erfarna löpare. Här tror jag dock att det nya hygget kan ligga bakom en del av felen liksom några nya stigar som sträcka 1 och 2 skapade och som förvirrade löparna på sträcka 4. Jag kan spåra en del fel till kontroller i de här två områdena.
Ingen löpare stämplade fel eller missade stämpling på sträckorna 2 och 23. På sträcka 24 är det en löpare som missat en stämpling och på sträcka 25 är det fyra löpare som missat stämpling. Här tror jag att det mindre antalet löpare i skogen påverkar positivt. På den sista sträckan missades stämpling av två lag i omstarten.
Om 25-manna arrangerades i ett område som gjorde det möjligt att lägga varje sträcka i ett eget område och om alla löpare var noga med att kolla kodsiffror och ljud- och ljussignaler skulle antalet felstämplingar minska markant. Tror du att det kan bli verklighet?
