Träning 2 september
Träningen förra veckan upplevdes av många som svår. Den här veckan är det tillbaks till en "normal" karta med alla kartecken. Det är dock inte säkert att det blir enkelt. Temat den här veckan är tuff medeldistans. Det innebär att banorna är av medeldistans karaktär. Det innebär att det är ganska många kontroller. Banorna innehåller ganska många riktningsändringar och det är en hel del kartläsning mellan kontrollerna. Det finns även några lite längre sträckor med vägval, ja det finns även korta sträckor med vägval. Det här är en del av det tuffa, det vill säga din orienteringsförmåga kommer att sättas på prov. Den andra delen av det tuffa är att terrängen är ganska kuperad. Du kommer att möta branta och detaljrika sluttningar och du kommer att möta branta och lite mer detaljfattiga sluttningar. Du kommer att springa uppför, nerför och på skrå (längs med sluttningen. Det är viktigt att du hela tiden har kontakt med kartan det vill säga att du vet var du är hela tiden. När det är många riktningsändringar är det lätt att spring ut lite snett från kontrollen. På en kort sträcka kan en liten miss få stora konsekvenser med en hel del förlorad tid. Ta hjälp av kompassen och håll koll på att du springer i rätt riktning.
På kartan här ovanför kan du se ett exempel på hur det kan gå om man inte håller koll på riktningen ut från kontrollen. Den här bommen gjorde jag på Skägårdsdubbeln ute på Gålö i våras. Jag fick allt att stämma ända fram till mossen. Då började jag förstå att jag var på fel ställe. Det skulle ju inte finnas någon mosse innan min kontroll. Hade jag kollat kompassen mer noga hade bommen kanske kunnat undvikas.
Samlingsplatsen för den här veckans träning är södra Jordbro, se kartan här nedanför. Det är lite ont om parkeringsplatser så om du kan cykla till träningen så är det bra.
Till sist kan du se lite av vad som väntar på torsdag.
Varför är det så svårt?
Träningen i går gick ut på att springa en vanlig orienteringsbana men på en kurvbildskarta, det vill säga en karta där alla karttecken utom höjdkurvorna var borttagna. Det fanns en livlina i form av en "vanlig" karta utan bana. Vad är det då som gör det så svårt att springa på en karta med bara kurvbilden? För det första så är höjdkurvorna det svåraste karttecknet att förstå. Alla andra karttecken visar ett föremål i ett visst läge exempelvis en sten, en stig, en äng och så vidare. Den här typen av karttecken finns i samma plan hela tiden. Höjdkurvorna visar dels ett terrängföremål i sitt läge men också samma terrängföremål i olika plan. Det krävs mycket mer träning för att hjärnan ska förstå och kunna översätta höjdkurvorna till en inre bild av verkligheten.
För det andra så blir orienteringen svårare när man tar bort viktig information från kartan. För att kunna bestämma sin position med hjälp av kartan behöver man ha minst tre olika föremål till sin hjälp. Det kan vara en sten, en brant och en höjd. Med hjälp av deras läga kan man sen ganska exakt bestämma var man är. Den som har tränat mycket gör det här automatiskt och snabbt. För den som är mer ovan tar det längre tid och det sker inte med samma automatik. Det går att använda två eller till och med ett föremål men då ökar risken för fel. På kurvbildskartan är många detaljer bortplockade. Det gör att det finns färre föremål att använda sig av och det är längre avstånd mellan dem. Dessutom är de som finns kvar av den svåraste typen, höjdkurvorna.
Här är en av sträckorna från gårdagens träning. Den sträckade linjen är den väg jag sprang. I början gick det bra och jag hade koll på läget. Jag kunde följa och läsa av hödjerna på vägen. Efter ungefär halva sträckan kommer jag fram till en ganska lång och flack sluttning. Här finns inga tydliga föremål att följa. Jag kan se andra föremål, men de är inte med på kartan så jag har ingen nytta av dem. Jag siktar på den tydliga höjden som ligger mitt under strecket. När sluttningen börjar ta slut blir skogen lite tätare och sikten lite sämre. Jag tycker att jag ser en höjd till vänster om mig och jag drar mig mot den. Den är dock inte lika hög som jag förväntat mig och den stämmer inte överens med höjden jag tror att jag är vid. Jag tittar på kompassen och ser att jag är på väg åt fel håll. Jag bestämmer mig då för att spring österut för att komma fram till höjdkanten. Här går en stig som jag följer åt söder. En liten stund senare läser jag in mig vid foten av höjden som kontrollen ligger på. Resten är inga problem. Frågan är om jag hade undvikit mitt misstag om jag hade haft den "riktiga kartan"?
Kanske! Jag har kanske kunnat bestämma min position mer exakt när jag började springa ner för sluttningen. Jag har kanske kunnat använda någgra förmål i luttningen, exempelvis gränsröset som jag såg på håll. Jag har kanske kunnat använda mig av sankmarkerna när jag kom så långt.
Vad har jag då för nytta av att kunna läsa på höjdkurvorna? Dels är det ju ett karttecken till som ger information som är viktig för mig. Ju mer jag förstår av kartan desto säkrar kan jag orientera. Dels så kan höjdkurvrna vara viktiga om jag kommer till platser där kartan i övrigt stämmer lite sämre. Hyggen är en sån plats där det kan vara svårt att läsa på andra föremål. Då kan höjdkurvorna vara räddningen. I går fanns det några sträckor på slutet där höjdkurvorna var till hjälp. Mellan de tre sista kontrollerna fanns det många stigar (motorcykelspår) på kartan. I terrängen var de ännu fler och det var svårt att läsa sig fram med hjälp av stigarna. Här blev hödjkurvorna en bra hjälp.
Om några veckor kommer du att få en ny chans att träna kurvbildsorientering. Då kommer det inte att finnas någon livlina.
För det andra så blir orienteringen svårare när man tar bort viktig information från kartan. För att kunna bestämma sin position med hjälp av kartan behöver man ha minst tre olika föremål till sin hjälp. Det kan vara en sten, en brant och en höjd. Med hjälp av deras läga kan man sen ganska exakt bestämma var man är. Den som har tränat mycket gör det här automatiskt och snabbt. För den som är mer ovan tar det längre tid och det sker inte med samma automatik. Det går att använda två eller till och med ett föremål men då ökar risken för fel. På kurvbildskartan är många detaljer bortplockade. Det gör att det finns färre föremål att använda sig av och det är längre avstånd mellan dem. Dessutom är de som finns kvar av den svåraste typen, höjdkurvorna.
Här är en av sträckorna från gårdagens träning. Den sträckade linjen är den väg jag sprang. I början gick det bra och jag hade koll på läget. Jag kunde följa och läsa av hödjerna på vägen. Efter ungefär halva sträckan kommer jag fram till en ganska lång och flack sluttning. Här finns inga tydliga föremål att följa. Jag kan se andra föremål, men de är inte med på kartan så jag har ingen nytta av dem. Jag siktar på den tydliga höjden som ligger mitt under strecket. När sluttningen börjar ta slut blir skogen lite tätare och sikten lite sämre. Jag tycker att jag ser en höjd till vänster om mig och jag drar mig mot den. Den är dock inte lika hög som jag förväntat mig och den stämmer inte överens med höjden jag tror att jag är vid. Jag tittar på kompassen och ser att jag är på väg åt fel håll. Jag bestämmer mig då för att spring österut för att komma fram till höjdkanten. Här går en stig som jag följer åt söder. En liten stund senare läser jag in mig vid foten av höjden som kontrollen ligger på. Resten är inga problem. Frågan är om jag hade undvikit mitt misstag om jag hade haft den "riktiga kartan"?
Kanske! Jag har kanske kunnat bestämma min position mer exakt när jag började springa ner för sluttningen. Jag har kanske kunnat använda någgra förmål i luttningen, exempelvis gränsröset som jag såg på håll. Jag har kanske kunnat använda mig av sankmarkerna när jag kom så långt.
Vad har jag då för nytta av att kunna läsa på höjdkurvorna? Dels är det ju ett karttecken till som ger information som är viktig för mig. Ju mer jag förstår av kartan desto säkrar kan jag orientera. Dels så kan höjdkurvrna vara viktiga om jag kommer till platser där kartan i övrigt stämmer lite sämre. Hyggen är en sån plats där det kan vara svårt att läsa på andra föremål. Då kan höjdkurvorna vara räddningen. I går fanns det några sträckor på slutet där höjdkurvorna var till hjälp. Mellan de tre sista kontrollerna fanns det många stigar (motorcykelspår) på kartan. I terrängen var de ännu fler och det var svårt att läsa sig fram med hjälp av stigarna. Här blev hödjkurvorna en bra hjälp.
Om några veckor kommer du att få en ny chans att träna kurvbildsorientering. Då kommer det inte att finnas någon livlina.
Träning 26 augusti
Den här veckan blir det en svår träning. Vi ska nämligen träna kurvbildsorientering det vill säga alla karttecken utom just höjdkurvorna är bortplockade. I alla fall nästan. Det finns några andra karttecken kvar på kartan. Dels är det en stor mosse som på grund av att det finns trampkänsliga växter i den är förbjudet område och dels en liten göl som finns mitt i skogen. I början och slutet av banorna samt hela den kortaste finns de flesta karttecknen kvar. För att kunna orientera måste du alltså läsa på höjdkurvorna. Det kan vara svårt ibland. Dessutom gäller det att vara fokuserad på det du ska göra. Du kommer nämligen att bli störd utefter banan. Störningen består av att du utmed banan kommer att passera stigar, hyggen, tät skog, sankmarker, stenar, branter och en del annat som inte är med på kartan. Då gäller det att fortsätta orientera efter höjdkurvorna och inte låta dig störas och påverkas av det som inte är med. Så här ser en del av en av banorna ut.
Och så här ser samma bana ut med den "riktiga" kartan, den med alla detaljerna kvar.
Vi har ju tränat på att orientera efter naturliga ledstänger vid ett antal tillfällen. På den här träningen ska du använda samma teknik. Du ska försöka följa höjdsträckningarna och du ska försöka att orientera mot en tydlig höjd. Det är viktigt att du hela tiden har kartkontakt så att du vet var du är. Stäm av med kompassen att håller rätt riktning. Använd dig av de stora och tydliga höjderna. Det kommer att finnas ett antal "riktiga" kartor utan inritade banor så att de som känner sig osäkra kan ta hjälp av den vid behöv. Det är dock viktigt att du försöker att orientera på kurvbildskartan. Att kunna orientera efter kurvbilden är en av de viktigare kunskaperna för att klara av svårare orientering.
Samlingen är vid Högstabanan. Den ligger några kilometer in efter vägen till Åva med infart från Dalarövägen. Det finns också ett par saker som är viktiga att känna till innan du startar träningen. Det finns inga skärmar vid kontrollerna. Däremot finns det en rödvit snitsel vid alla kontroller.
Den första kontrollen på den korta banan ligger i en hästhage. Det kan gå hästar i hagen. Vill du inte gå in i hagen räcker det med att du ser höjden där kontrollen sitter från utsidan av hagen. Vill du gå in till kontrollen är det OK men var rädd om staketet så att det inte går sönder. Alla andra banor kommer att passera hästhagen och självklart gäller det för alla att vara försiktiga och visa hänsyn när hästhagen passeras. Så här ser det ut på kartan.
På slutet av alla banor passeras en annan hästhage. Självklart gäller samma sak här. Visa häsnyn till hästarna och var rädd om staketet. Så här ser det ut på kartan. (Kontroll 4)
Och så här ser samma bana ut med den "riktiga" kartan, den med alla detaljerna kvar.
Vi har ju tränat på att orientera efter naturliga ledstänger vid ett antal tillfällen. På den här träningen ska du använda samma teknik. Du ska försöka följa höjdsträckningarna och du ska försöka att orientera mot en tydlig höjd. Det är viktigt att du hela tiden har kartkontakt så att du vet var du är. Stäm av med kompassen att håller rätt riktning. Använd dig av de stora och tydliga höjderna. Det kommer att finnas ett antal "riktiga" kartor utan inritade banor så att de som känner sig osäkra kan ta hjälp av den vid behöv. Det är dock viktigt att du försöker att orientera på kurvbildskartan. Att kunna orientera efter kurvbilden är en av de viktigare kunskaperna för att klara av svårare orientering.
Samlingen är vid Högstabanan. Den ligger några kilometer in efter vägen till Åva med infart från Dalarövägen. Det finns också ett par saker som är viktiga att känna till innan du startar träningen. Det finns inga skärmar vid kontrollerna. Däremot finns det en rödvit snitsel vid alla kontroller.
Den första kontrollen på den korta banan ligger i en hästhage. Det kan gå hästar i hagen. Vill du inte gå in i hagen räcker det med att du ser höjden där kontrollen sitter från utsidan av hagen. Vill du gå in till kontrollen är det OK men var rädd om staketet så att det inte går sönder. Alla andra banor kommer att passera hästhagen och självklart gäller det för alla att vara försiktiga och visa hänsyn när hästhagen passeras. Så här ser det ut på kartan.
På slutet av alla banor passeras en annan hästhage. Självklart gäller samma sak här. Visa häsnyn till hästarna och var rädd om staketet. Så här ser det ut på kartan. (Kontroll 4)
Träning 19 augusti
Vägval är en viktig del av orienteringen. Efter en tävling diskuteras ofta olika vägval, vilket vägval som var bäst och vilken väg den som var snabbast på sträckan valde. Vi sätter gärna likhetstecken mellan snabbast tid och bästa vägval. Så enkelt är det dock inte. När du väljer väg mellan två kontroller måste du först och främst väga in din egen situation. Några frågor du måste besvara är:
- Vilka är mina styrkor som orienterare?
- Vilka är mina svagheter orienterare?
- Hur ser terrängen ut?
- Hur är framkomligheten?
- Finns det möjlighet att springa på stig eller väg?
- Hur lång omväg blir det?
- Från vilket håll är det säkrast/lättast att ta kontrollen?
För den vane orienteraren tar ofta vägvalsbeslutet bara några sekunder medan den ovane ibland funderar betydligt längre tid. Ändå blir det inte alltid rätt. Kanske tog löparen fel beslut. Kanske gjorde löparen misstag på vägen. På träningen den här veckan kommer du att få möjlighet att träna på att välja vägval.
Här ovanför ser du en av sträckorna på träningen. I just det här fallet så är det framför allt kuperingen som gör att du tvingas välja väg. Det finns i och för sig alltid ett vägval rakt på men i det här fallet innebär det mycket klättring. Som du ser av de vägval som är iritade på kartan är de olika långa och olika svåra att genomföra. Det vägval som är kortast innebär mycket kartläsning. Är du en duktig kartläsare väljer du kanske det. Det finns andra vägval som är lite enklare men lite längre. Vad väljer du?
Den här sträckan har en lite annan karaktär. Det finns inga stora berg längs strecket. Rakt på är terrängen mycket öppen och lättlöpt med god sikt. Det krävs dock en hel del kartläsning. Det finns dock några sotra terrängföremål, hållpunkter, som du passerar på vägen och som gör att du kan checka av att du är rätt. Det finns också en möjlighet att springa på stig hela eller nästan hela vägen till kontrollen. Det vägvalet är dock längre. Du kan korta av vägen genom att gena över ängen eller ännu lite snålare väg genom att följa höjden. Troligen är framkomligheten lite sämmre här än längs vägvalet uppe på berget. Vad väljer du för väg?
Samlingsplatsen är vid Gladö stugområde. Från Haninge åker du mot Huddinge. Vid Sundby Gård svänger du av mot Gladö. Efter cirka 200 meter håller du till höger och efter ytterligare 200 meter höger igen. Du är nu inne på Lidavägen som du åker i ungefär 600 meter. Om allt stämmer ska du nu har enliten parkeringsplats på höger sida. Du är framme! Det är lite ont om parkeringsutrymme så kan du samåka med någon så är det bra.
- Vilka är mina styrkor som orienterare?
- Vilka är mina svagheter orienterare?
- Hur ser terrängen ut?
- Hur är framkomligheten?
- Finns det möjlighet att springa på stig eller väg?
- Hur lång omväg blir det?
- Från vilket håll är det säkrast/lättast att ta kontrollen?
För den vane orienteraren tar ofta vägvalsbeslutet bara några sekunder medan den ovane ibland funderar betydligt längre tid. Ändå blir det inte alltid rätt. Kanske tog löparen fel beslut. Kanske gjorde löparen misstag på vägen. På träningen den här veckan kommer du att få möjlighet att träna på att välja vägval.
Här ovanför ser du en av sträckorna på träningen. I just det här fallet så är det framför allt kuperingen som gör att du tvingas välja väg. Det finns i och för sig alltid ett vägval rakt på men i det här fallet innebär det mycket klättring. Som du ser av de vägval som är iritade på kartan är de olika långa och olika svåra att genomföra. Det vägval som är kortast innebär mycket kartläsning. Är du en duktig kartläsare väljer du kanske det. Det finns andra vägval som är lite enklare men lite längre. Vad väljer du?
Den här sträckan har en lite annan karaktär. Det finns inga stora berg längs strecket. Rakt på är terrängen mycket öppen och lättlöpt med god sikt. Det krävs dock en hel del kartläsning. Det finns dock några sotra terrängföremål, hållpunkter, som du passerar på vägen och som gör att du kan checka av att du är rätt. Det finns också en möjlighet att springa på stig hela eller nästan hela vägen till kontrollen. Det vägvalet är dock längre. Du kan korta av vägen genom att gena över ängen eller ännu lite snålare väg genom att följa höjden. Troligen är framkomligheten lite sämmre här än längs vägvalet uppe på berget. Vad väljer du för väg?
Samlingsplatsen är vid Gladö stugområde. Från Haninge åker du mot Huddinge. Vid Sundby Gård svänger du av mot Gladö. Efter cirka 200 meter håller du till höger och efter ytterligare 200 meter höger igen. Du är nu inne på Lidavägen som du åker i ungefär 600 meter. Om allt stämmer ska du nu har enliten parkeringsplats på höger sida. Du är framme! Det är lite ont om parkeringsutrymme så kan du samåka med någon så är det bra.
Träning 12 augusti
På torsdag startar höstens teknikträning. Den här första gången är samlingsplatsen vid Sadelmakartorp. Kommer du med bil svänger du in mitt i kurvan vid Sadelmakartorp och åker några hundra meter till pakrkering. Det är samma ställe som vi har varit vid tidigare. Temat för träningen är naturliga ledstänger. För att kunna lösa orienteringsproblemen kommer du att tvingas använda naturliga ledstänger. Ibland kan du spring längs med dem och ibland kommer du att springa mot dem. De blir då en uppfångare på din väg mot kontrollen. Vi har genomfört liknanande träningar tidigare så du vet säkert hur du ska göra. Det svåra brukar vara att göra det i praktiken. Du kan förbereda dig lite genom att studera kartan här nedanför. De kontroller du ser är en del av den långa banan.
I branta sluttningar
I mitten av juni hade vi en träning ute på Gålö. Du kunde läsa om den här på bloggen. I dag var det dags att plocka in alla snitslar som hängde i skogen. Området delades upp i två delar och på min lott föll de branta sluttningarna på kanten mot havet. Här är det inte så lätt att springa. Förutom att det är brant är det också rejält sönderskuret med en massa små sänkor och åsar. Det är både små och stora stenar och inte nog med det, en massa branter ligger på alla håll i sluttningarna. Nivåskillnaden från havet och upp till toppen är minst 50 meter. Men varför klaga. Uppe på höjderna är terrängen öppen och fin. Utsikten är bedövande vacker, speciellt en klar och fin dag som i dag.
På jakt
Semester betyder inte att man slipper träningen. Naturpasset är ett bra tillfälle att träna lite orientering. Stenungsunds OK brukar ha Naturpass som jag då och då nyttjar. Hustrun brukar också vara med och i dag följde till och med yngsta tonåringen med. I år fick vi springa norr om Ödsmål. Terrängen var väl inte den allra bästa. Det var mycket grönska, tät skog, brännässlor, enar och en del annat. Dessutom var det ganska kuperat med branter, stenmurar och annat. Sen beror det ju naturligtvis på vilken väg man väljer.
Vi har varit ute vid två tillfällen. I måndags sprang hustrun vid kontroll 9. Efteråt kunde hon berätta om hur tätt det var in till kontrollen och även ut från den. I dag när jag kom från kontroll 14 sprang jag dirket över stigen och stenmuren och kunde då springa på en slät och fin berghäll ända fram till kontrollen. Jag tog samma väg mot kontroll 8. Vägvalet är ofta avgörande. En annan viktig sak är att läsa kontrollbeskrivningen. Vid kontroll 7 letade jag runt hela stenen efter kontrollen men den satt naturligtvis i stenmurskröken och skrattade åt mig. Tur att man kunde glädja den lilla kontrollen.
Kartan var nog inte helt nyreviderad. Framför allt märktes det på hyggena. Till kontroll 21 tog jag mig från öster. Hela vägen fram till den lilla höjden i ringkanten var det tätt, ja för att inte säga jättetätt. Det var ormbunkar, taggbuskar av olika slag och så en massa lövsly. Sen öppnade det upp sig och blev ett mera normalt hygge. Vägen längs hyggeskanten mot kontroll 28 var helt OK. Nu har vi tagit alla kontroller så nu ska vi bara skicka in vårt kontrollkort och vänta på priserna.
Vi har varit ute vid två tillfällen. I måndags sprang hustrun vid kontroll 9. Efteråt kunde hon berätta om hur tätt det var in till kontrollen och även ut från den. I dag när jag kom från kontroll 14 sprang jag dirket över stigen och stenmuren och kunde då springa på en slät och fin berghäll ända fram till kontrollen. Jag tog samma väg mot kontroll 8. Vägvalet är ofta avgörande. En annan viktig sak är att läsa kontrollbeskrivningen. Vid kontroll 7 letade jag runt hela stenen efter kontrollen men den satt naturligtvis i stenmurskröken och skrattade åt mig. Tur att man kunde glädja den lilla kontrollen.
Kartan var nog inte helt nyreviderad. Framför allt märktes det på hyggena. Till kontroll 21 tog jag mig från öster. Hela vägen fram till den lilla höjden i ringkanten var det tätt, ja för att inte säga jättetätt. Det var ormbunkar, taggbuskar av olika slag och så en massa lövsly. Sen öppnade det upp sig och blev ett mera normalt hygge. Vägen längs hyggeskanten mot kontroll 28 var helt OK. Nu har vi tagit alla kontroller så nu ska vi bara skicka in vårt kontrollkort och vänta på priserna.
Lite bilder...
från träningen idag. Det var 25 personer som åkte ända ut till Gålö för att träna. Efter träningen fanns det nygrillad korv med bröd. Var du inte där? Synd för dig!
Om du undrar så är det kartorna som alla tittar på, inte senapen och ketchupen. Flaskorna stod på kartrna så att de inte skulle blåsa bort.
Om du undrar så är det kartorna som alla tittar på, inte senapen och ketchupen. Flaskorna stod på kartrna så att de inte skulle blåsa bort.
Träning 17 juni
Nu är det dags för den sista organiserade teknikträningen för våren. Från och med nu på torsdag och fram till någon gång i augusti får du klara av teknikträningen på egen hand. Själv brukar jag ge mig ut i skogen med kartan i hand. I bland har jag ritat in en bana men oftast springer jag bara till platser som ser spännande ut. Om jag har möjlighet så försöker jag också ge mig ut på något Naturpass någonstans. Efter som jag brukar tillbringa sommrarna på västkusten så har det blivit några Naturpass kring Stenungsund. Sen finns ju alltid Sommarserien för den som vill ha lagda banor med skärmar. Kanske ska du också springa O-Ringen eller någon annan sommartävling.
Den här sista gången kommer träningen att genomföras på Gålö. Samlingen är på badplatsen vid Skälåker. Det är på ungefär samma ställa som Skärgårdsdubbeln gick tidigare i våras. Du parkerar på den vanliga parkeringen vid Skälåker. Glöm inte att betala P-avgiften. Samlingen är på badstranden. Temat för träningen är SM-träning. Delar av terrängen påminner om terrängen kring Umeå där junior- och senior-SM avgörs i höst och terrängen kring Örnsköldsvik där USM-går. Det är framför allt de detaljrika sluttningarna som är mest lika. Banorna kommer delvis att gå i den typen av terräng. Den här typen av kontroller som du ser här nedanför kan mycket väl förekomma både på SM och USM senare i år.
Efter träningen kommer vi att ha tänt en grill och du kommer att kunna äta en eller annan korv och något att dricka till. Vill du så går det alldeles utmärkt att ta ett bad i havet.
Den här sista gången kommer träningen att genomföras på Gålö. Samlingen är på badplatsen vid Skälåker. Det är på ungefär samma ställa som Skärgårdsdubbeln gick tidigare i våras. Du parkerar på den vanliga parkeringen vid Skälåker. Glöm inte att betala P-avgiften. Samlingen är på badstranden. Temat för träningen är SM-träning. Delar av terrängen påminner om terrängen kring Umeå där junior- och senior-SM avgörs i höst och terrängen kring Örnsköldsvik där USM-går. Det är framför allt de detaljrika sluttningarna som är mest lika. Banorna kommer delvis att gå i den typen av terräng. Den här typen av kontroller som du ser här nedanför kan mycket väl förekomma både på SM och USM senare i år.
Efter träningen kommer vi att ha tänt en grill och du kommer att kunna äta en eller annan korv och något att dricka till. Vill du så går det alldeles utmärkt att ta ett bad i havet.
Träning 10 juni
Den här veckans teknikträning kommer att bli lite speciell. Det kommer inte att vara något speciellt teknikmoment som tränas, men naturligtvis kommer du att ha användning av alla dina orienteringskunskaper. Du kommer att utsättas för lite stress och du kommer kanske att påverkas av andra löpare. Eller rättare sagt, du ska försöka att inte bli stressad och inte låta dig påverkas av andra löpare. På torsdag är det nämligen en enmansstafett. Med hjälp av olika gaffingvarianter har jag lagt fyra banor som går fram i samma område och alla kommer att se andra löpare mer eller mindre under hela banan. Jag ska försöka förklara hur det hela kommer att gå till.
Det finns fyra olika banor. Banlängderna är 2,9 kilometer, 4,0 kilometer, 4,8 kilometer och 5,5 kilometer. Alla banor utom den kortaste är gafflade. Att en bana är gafflad innebär att alla löparna springer exakt samma bana, men man tar kontrollerna i lite olika ordning. Det går alltså inte att bara hänga efter en annan löpare. Han eller hon ska kanske inte till samma kontroll som du. När alla kommit i mål så har alla som sprungit samma bana sprungit exakt lika långt och besökt exakt samma kontroller.
Den kortaste banan, 2,9 kilometer, är rak. Det betyder att det inte finns någon gaffling på den banan. På de andra banorna förekommer en spridningsmetod som kallas Ulltunametoden. Så här ser det ut på kartan.
Fram till den kontroll som här har nummer 8/12 eller 8/14 är det en vanlig bana. Därefter delar banan upp sig i två delar. Du måste vara noga med att kontrollera vilken kontroll du ska ta efter att du har varit vid kontroll 8. Som du ser finns det två olika kontroller som är nummer 9. Några kommer att ha det ena alternativet och några det andra. Två kontroller ska besökas två gånger. Dels den kontroll som är den första i gafflingen och dels den kontroll som är den sista i gafflingen. När du har varit vid den sista kontrollen i gafflingen, i det fallet kontroll nummer 15, fortsätter du vidare mot kontroll 16. Nu är det en vanlig banan igen.
Den andra gafflingsmetoden som kommer att användas kallas för fjäril. Den kommer att användas på de två längsta banorna, 4,8 kilometer och 5,5 kilometer. En fjäril är egentligen två slingor som utgår från en av banans kontroller. Innan man får springa vidare måste man springa de två slingorna. Så här ser det ut på kartan.
Som du ser finns det två olika varianter. Några löpare kommer att börja med den norra slingan och några med den södra slingan. Den kontroll som är start för slingan ska alltså besöka tre gånger innan man får springa vidare mot nästa kontroll. Även här gäller det att hålla reda på kontrollnumret så att du springer till rätt kontroll.
På de två längsta banorna kommer alltså båda gafflingsmetoderna att användas. För att göra allt ännu lite mer spännande så kommer alla att starta samtidigt. Den kortaste banan är själva basbanan. Det är från den som de olika gafflingarna utgår. Förhoppningsvis kommer det att bli ganska mycket folk i skogen och man kommer att se varandra på olika ställen. Man kommer också att se löpare som har andra banor. Låter det krångligt? Det är inte så krångligt som det låter. Det gäller att vara noga med vilken kontroll man ska till och inte lita på att de andra ska till samma kontroll. Eftersom det är gemensam start är det här en lämplig stafetträning inför Jukola. Normalt använder man inte de här gafflingsmetoderna vid en stafett. Däremot används de vi mästerskapstävlingar individuellt. Därför kan de vara bra att träna på det i bland.
Samlingsplatsen är Torvalla spårcentral. Den ligger öster om motorvägen, väg 73, och du kommer dit genom en tunnel som ligger ungefär 500 meter söder om Torvalla idrottsplats. Bilen kan du parkera vid Idrottsplatsen, men du kan med fördel använda cykel. Den kan du parkera vid spårcentralen. Kom i tid så att de som är först slipper vänta så länge på att få starta.
Träning 3 juni
Naturliga ledstänger är temat för träningen den här veckan. Med naturliga ledstänger menar jag terrängföremål som är så tydliga att du kan följa dem eller orientera mot dem och använda dem som uppfångare och hållpunkt. Tidigare i våras genomförde vi en träning på samma tema. Så här ser en del av träningen ut.
Den här gången väljer jag att inte i förväg markera de naturliga lestängerna. Du får själv bestämma vilka terrängdetaljer du ska använda dig av för att lösa orienteringsproblemen. Jag ska ändå ge några ledtrådar. De tydligaste naturliga ledstängerna är kanter på större sankmarker och lite större höjdsträckningar. I området där vi ska träna på torsdag finns det en hel del av dem. Klarar du av att ta hjälp av de naturliga ledstängerna kommer du att kunna orientera både snabbare och säkrare. Det gäller dock att vara noga eftersom det ibland är lätt att blanda ihop olika detaljer som ser lika ut. Ett bra tips är att alltid dubbelkolla med kompassen så att du är på väg åt det håll du tänkt dig.
Att kunna orientera med hjälp av naturliga ledstänger är nyckeln till att klara av svårare orienteringsbanor. Speciellt i vår hemmaterräng är det ett av de vanligaste sätten att orientera. Med ett annat ord brukar man kalla det för att orientera utmed ett stråk. Även om det inte finns någon sammanhängande ledstång kan man ibland hitta ett antal tydliga terrängdetaljer som ligger nära varandra och på rad. Dessa kan då tillsammans också bilda ett stråk. Ligger de längre från varandra gäller det att vara noga med att hålla rätt riktning. Detta kallas för att orientera med hjälp av hållpunkter. Det är inte lika säkert och tar normalt lite längre tid. Kan du så bör du välja så tydliga hållpunkter som möjligt. Titta på kartan här ovanför och se vilka stråk och hållpunkter du kan hitta och eventuellt använda dig av på torsdag.
Samlingsplatsen är alldeles norr om Sadelmakartorp som ligger utmed Södertäljevägen en dryg halvmil från Tungelsta. I den skarpa kurvan vid Sadelmakartorp svänger du in på vägen som går norrut. Efter cirka 500 meter hittar du samlingsplatsen.
Den här gången väljer jag att inte i förväg markera de naturliga lestängerna. Du får själv bestämma vilka terrängdetaljer du ska använda dig av för att lösa orienteringsproblemen. Jag ska ändå ge några ledtrådar. De tydligaste naturliga ledstängerna är kanter på större sankmarker och lite större höjdsträckningar. I området där vi ska träna på torsdag finns det en hel del av dem. Klarar du av att ta hjälp av de naturliga ledstängerna kommer du att kunna orientera både snabbare och säkrare. Det gäller dock att vara noga eftersom det ibland är lätt att blanda ihop olika detaljer som ser lika ut. Ett bra tips är att alltid dubbelkolla med kompassen så att du är på väg åt det håll du tänkt dig.
Att kunna orientera med hjälp av naturliga ledstänger är nyckeln till att klara av svårare orienteringsbanor. Speciellt i vår hemmaterräng är det ett av de vanligaste sätten att orientera. Med ett annat ord brukar man kalla det för att orientera utmed ett stråk. Även om det inte finns någon sammanhängande ledstång kan man ibland hitta ett antal tydliga terrängdetaljer som ligger nära varandra och på rad. Dessa kan då tillsammans också bilda ett stråk. Ligger de längre från varandra gäller det att vara noga med att hålla rätt riktning. Detta kallas för att orientera med hjälp av hållpunkter. Det är inte lika säkert och tar normalt lite längre tid. Kan du så bör du välja så tydliga hållpunkter som möjligt. Titta på kartan här ovanför och se vilka stråk och hållpunkter du kan hitta och eventuellt använda dig av på torsdag.
Samlingsplatsen är alldeles norr om Sadelmakartorp som ligger utmed Södertäljevägen en dryg halvmil från Tungelsta. I den skarpa kurvan vid Sadelmakartorp svänger du in på vägen som går norrut. Efter cirka 500 meter hittar du samlingsplatsen.
Träning 27 maj
Backorientering står det på programmet den här veckan. Du som är träningsflitig kommer säkert ihåg förra gången vid tränade backorientering. Det var i april när de första blåsipporna precis hade slagit ut. Nu är det alltså dags igen. Backorientering går ut på att du kommer att tvingas ta kontroller som finns i sluttningar. Ibland tar du kontrollen nerifrån och får springa uppför en sluttning. En annan gång tar du kontrollen uppifrån och får då springa nerför en sluttning. En tredje gång ska du springa på skrå, det vill säga springa längs med en sluttning. Det kommer också att finnas tillfällen då du kan välja mellan någon av de här tre. Jag ska försöka förklara olika för- och nackdelar med de olika tillvägagångssätten.
På kartan här ovanför kan du se en del av en bana som kommer att användas på torsdag. Du ser inte hela banan och det kan vara andra saker som du inte ser som kanske påverkar vägvalet till kontroll 3. Spontant känns det kanske som om det bästa är att ta kontrollen nerifrån, det vill säga använda stigen. När du väl är på stigen så kommer du ha ha svårt att bestämma exakt var du är vilket gör att det är svårt att veta när du ska gå upp mot kontrollen. Om du väljer att ta kontrollen uppifrån är det lättare att bestämma sin position. Vägen dit är dock lite svårare och det kanske går lite långsamare att ta sig fram. Kanske upplever du också att du får mer uppförsbacke om du ska ta kontrollen uppifrån, men om du tittar noga på kartan så kommer du att upptäcka att du bara behöver klättra upp en eller max två höjdkurvor extra. Beslutet om hur du ska göra är ditt. Det viktiga innan du fattar ditt beslut är att försöka se alla möjligheter.
En annan sträcka som bjuder på lite tankeproblem är sträckan mellan kontroll fyra och fem. Här finns tre alternativ. Ner på stigen, rakt på eller gå upp och ta kontrollen uppifrån. Det du bör väga in innan du bestämmer dig är hur lättframkomligt det är längs de olika vägvalen, varifrån kontrollen är lättast att ta, hur mycket klättring det behövs om du tar kontrollen nerifrån. Eftersom stigen finns i närheten så lockar det säkert många men är det bästa vägen. Återigen är det du som avgör. Utgå från dig själv och vilka dina styrkor och svagheter är. Vad är du bäst på? När det gäller de här två kontrollerna så är det viktigt att ta hjälp av kontrollbeskrivningen för att veta var kontrollen sitter. Det är ju dumt att leta efter branten vid kontroll 5 och kontrollen sitter vid stenen, eller tvärt om. Det kan ju också påverka vägvalet efter som stenen ligger höggre upp i sluttningen än vad branten gör.
Som du ser så bjuder även de andra sträckorna på lite olkka sluttningsproblem. Du kommer att tvingas använda lite olika metoder. Eftersom det är träning så tycker jag att du ska passa på att testa lite olika sätt. Det gör ju inget om du skulle missa. Det är av misstagen man lär sig. Lycka till!
På kartan här ovanför kan du se en del av en bana som kommer att användas på torsdag. Du ser inte hela banan och det kan vara andra saker som du inte ser som kanske påverkar vägvalet till kontroll 3. Spontant känns det kanske som om det bästa är att ta kontrollen nerifrån, det vill säga använda stigen. När du väl är på stigen så kommer du ha ha svårt att bestämma exakt var du är vilket gör att det är svårt att veta när du ska gå upp mot kontrollen. Om du väljer att ta kontrollen uppifrån är det lättare att bestämma sin position. Vägen dit är dock lite svårare och det kanske går lite långsamare att ta sig fram. Kanske upplever du också att du får mer uppförsbacke om du ska ta kontrollen uppifrån, men om du tittar noga på kartan så kommer du att upptäcka att du bara behöver klättra upp en eller max två höjdkurvor extra. Beslutet om hur du ska göra är ditt. Det viktiga innan du fattar ditt beslut är att försöka se alla möjligheter.
En annan sträcka som bjuder på lite tankeproblem är sträckan mellan kontroll fyra och fem. Här finns tre alternativ. Ner på stigen, rakt på eller gå upp och ta kontrollen uppifrån. Det du bör väga in innan du bestämmer dig är hur lättframkomligt det är längs de olika vägvalen, varifrån kontrollen är lättast att ta, hur mycket klättring det behövs om du tar kontrollen nerifrån. Eftersom stigen finns i närheten så lockar det säkert många men är det bästa vägen. Återigen är det du som avgör. Utgå från dig själv och vilka dina styrkor och svagheter är. Vad är du bäst på? När det gäller de här två kontrollerna så är det viktigt att ta hjälp av kontrollbeskrivningen för att veta var kontrollen sitter. Det är ju dumt att leta efter branten vid kontroll 5 och kontrollen sitter vid stenen, eller tvärt om. Det kan ju också påverka vägvalet efter som stenen ligger höggre upp i sluttningen än vad branten gör.
Som du ser så bjuder även de andra sträckorna på lite olkka sluttningsproblem. Du kommer att tvingas använda lite olika metoder. Eftersom det är träning så tycker jag att du ska passa på att testa lite olika sätt. Det gör ju inget om du skulle missa. Det är av misstagen man lär sig. Lycka till!
Träning 20 maj
Efter en veckas uppehåll är det dags för teknikträning igen. Den här veckan är träningen flyttad till spårcentralen vid Torvalla. Spårcentralen ligger på östra sidan om motorvägen. Du kommer dit genom gång- och cykeltunneln några hundra meter sydost om Torvalla idrottsplats. Anledningen till flytten är att den andra omgången av Ungdomsserein avgörs vid Torvalla samma dag. För att inte skapa onödig splittring kommer träningen att genomföras på ungefär samma ställe.
Den här gången kan träningen beskrivas som kontrollplockning eller en medeldistansbana med ganska många kontroller och många riktningsändringar. Banorna, tre stycken, går i varierad terräng. Du kommer att springa på berghällar med vitmossa och gles skog, fina och lättlöpta vitsippsbackar, lättframkomlig granskog, tät granskog och ett lättlöpt hygge. Stor variation alltså.
Här ser du en del av den långa banan som är ungefär 5,2 kilometer. Mellanbanan mäter cirka 3,9 kilometer och den kortaste banan 2,7 kilometer. Alla banor har ungefär samma svårighetsgrad. Jag gillar speciellt kontroll 10. Här kan man tjäna tid genom att vara noga med sin strategi. Kontrollen är inte så speciellt svår men om man slarvar så kan det rinna iväg en del tid. Sikten runt kontrollen är ganska begränsad och det finns flera linanande terrängföremål i närheten. Dessutom är det flackt. Bommar du kan det vara svårt att läsa in sig. Därför måste du vara extra noga när du ska ta kontrollen. Du måste ha en säker attackpunkt från vilken du attackerar kontrollen. Du måste vara noga med riktningen så att du inte kommer snett. Detsamma gäller även nästa kontroll som också kan vara lite knepig för den som slarvar.
Jag vill också passa på att tala om att banan som du ser här ovanför inte är en del av någon bana som ska användas vid Ungdomsserien. Om någon kontroll skulle vara samma som på Ungdomsserien så är det en tillfällighet. Jag har inte sett några av banorna till Ungdomsserien.
Den här gången kan träningen beskrivas som kontrollplockning eller en medeldistansbana med ganska många kontroller och många riktningsändringar. Banorna, tre stycken, går i varierad terräng. Du kommer att springa på berghällar med vitmossa och gles skog, fina och lättlöpta vitsippsbackar, lättframkomlig granskog, tät granskog och ett lättlöpt hygge. Stor variation alltså.
Här ser du en del av den långa banan som är ungefär 5,2 kilometer. Mellanbanan mäter cirka 3,9 kilometer och den kortaste banan 2,7 kilometer. Alla banor har ungefär samma svårighetsgrad. Jag gillar speciellt kontroll 10. Här kan man tjäna tid genom att vara noga med sin strategi. Kontrollen är inte så speciellt svår men om man slarvar så kan det rinna iväg en del tid. Sikten runt kontrollen är ganska begränsad och det finns flera linanande terrängföremål i närheten. Dessutom är det flackt. Bommar du kan det vara svårt att läsa in sig. Därför måste du vara extra noga när du ska ta kontrollen. Du måste ha en säker attackpunkt från vilken du attackerar kontrollen. Du måste vara noga med riktningen så att du inte kommer snett. Detsamma gäller även nästa kontroll som också kan vara lite knepig för den som slarvar.
Jag vill också passa på att tala om att banan som du ser här ovanför inte är en del av någon bana som ska användas vid Ungdomsserien. Om någon kontroll skulle vara samma som på Ungdomsserien så är det en tillfällighet. Jag har inte sett några av banorna till Ungdomsserien.
Träning 6 maj
På onsdag den 5 maj arrangerar klubben Sprint-DM för Stockholms orienterare. Nu när efteranmälningstiden har gått ut är 672 anmälda. Eftersom vi har varit sena med karta och banor har vi inte hunnit genomföra någon provlöpning för klubbmedlemmar innan tävlingen. På torsdag den 6 maj har du dock chansen att prova någon av banorna. Den här veckans teknikträning genomförs nämligen på banorna som används för Sprint-DM. Då har du chansen att se vad din tid hade räckt till på DM-tävlingen. Du kan välja att springa din egen klass eller varför inte utmana på en lite längre bana. Tycker du att en sprintbana är lite för kort så kan du springa två eller flera banor. Nästan allt är tillåtet. Samling i klubbstugan klockan 18,00. Du väljer bana och springer iväg till start, cirka 900 meter. Vill du ha tid på banan får du ta tiden själv. Eftersom tävlingen inte är avgjord ännu så presenterar jag inga kartklipp med banor. Det här är allt jag bjuder på så här långt.
Lite bilder ...
... från dagens träning. Det var ganska många som kom på träningen även i dag. Totalt kunde vi räkna in 24 personer som sprang någon av banorna. Själv sprang jag den långa banan och för det mesta så var det helt underbar terräng att springa i. SIkten var flera hundra meter och det fanns nästan inget alls som hindrade framkomligheten. Det gör att det är ganska lätt att se och sen följa de naturliga ledstängerna. Man måste dock vara på sin vakt och vara noga med att hålla riktningen. Här är en del av den långa banan med mina vägval inritade.
Banan gick i kors så det kanske är lite svårt att följa alla linjerna. Det var inga stora bommar men lite osäkerhet här och där. Jag sprang utan kompass så ibland är det lite svårt att hålla en bra riktning.
Här kommer ett par bilder från träningen i dag. De är tagna innan träningen när deltagarna väljer vilken banan de ska springa och börjar läsa in sig mot första kontrollen.
Banan gick i kors så det kanske är lite svårt att följa alla linjerna. Det var inga stora bommar men lite osäkerhet här och där. Jag sprang utan kompass så ibland är det lite svårt att hålla en bra riktning.
Här kommer ett par bilder från träningen i dag. De är tagna innan träningen när deltagarna väljer vilken banan de ska springa och börjar läsa in sig mot första kontrollen.
Träning 29 april
Det fortsätter att vara många som är med på torsdagsträningarna. Det är kul och det finns plats för fler. I torsdags var det 26 personer som trotsade det blöta och kyliga vädret och gav sig ut på en av de fem banorna som fanns. Snöblandat regn och 2,5 grader hindrade inte träningsfliten och glädjen.
Den här veckan hoppas jag på bättre väder. Vi ska nu träna på att orientera med hjälp av naturliga ledstänger. Du kommer att få möjlighet att följa dem och du kommer att tvingas att springa mot dem. En ledstång är något du kan följa eller "hålla dig i". På lite enklare banor är ledstängerna ofta stigar, kraftledningar, diken, ängskanter och andra tydliga föremål. Naturliga ledstänger är inte alltid lika tydliga. Ofta utgörs de naturliga ledstängerna av en höjdsträckning, en stor sänka, en stor ås eller en sankmarkskant. I bland kan det vara en kombination av två eller flera av de här föremålen. På kartan här nedanför har jag markerat några av de naturliga ledstänger som finns på tränings på torsdag.
I det här området är du tvingad att försöka följa och springa mot de naturliga ledstängerna. Jag har förstärkt några av dem som jag skulle konna tänka mig att orientera efter. Jag ska försöka förklara hur jag tänker. Jag har precis stämplat vid kontroll 5 och ska nu till kontroll 6. Terrängen är till att bröja med ganska flack och det är öppet och god sikt. Jag försöker att hålla en riktning rakt mot kontrollen och kollar att jag passerar stigen. En liten bit efter stigen ska jag springa utför en liten backe. Det är bara en eller två kurvor så det ska inte vara så brant. Straxt efter det ska jag kunna se en stor och tydlig sänka till vänster. Jag kan nu välja att fortsätta rakt på och ska då komma fram till en uppförsbacke. Jag ska passera några sankmarker och också ha en höjd lite till höger. Straxt därefter ska jag komma fram till en ganska brant utförsbacke. Där kommer det att vara både branter och stenar. Här ska jag också kunna se den stora sankmarken. Jag väljer att korsa den på de smalaste stället och fortsätter en liten bit till sänkan på höger sida. Jag springer upp en bit i sänkan och när jag är vid punkthöjden viker jag av till vänster, upp över höjden och ner i sankmarken. Här är det säkert öppen och fin terräng så jag kan kanske se branten till höger och hödjerna där kontrollen ska sitta. Jag hoppas att det här kan vara en hjälp när det ska prova själv på torsdag. Det finns natrurligtvis andra lösningar. Man kan exempelvis hålla lite svagt åt höger och kanske få hjälp av den lilla stigen en bit och sen springa med sankmarken på höger sida och den branta höjden på vänster sida. Jag tror inte att det skulle vara så stor skillnad.
Samlingen är vid Gladö Kvarn. Från Haninge åker du mot Huddinge. Från Huddingevägen följer du skylt mot Gladö Kvarn. Du kan också ta hjälp av kartan här nedanför.
Den här veckan hoppas jag på bättre väder. Vi ska nu träna på att orientera med hjälp av naturliga ledstänger. Du kommer att få möjlighet att följa dem och du kommer att tvingas att springa mot dem. En ledstång är något du kan följa eller "hålla dig i". På lite enklare banor är ledstängerna ofta stigar, kraftledningar, diken, ängskanter och andra tydliga föremål. Naturliga ledstänger är inte alltid lika tydliga. Ofta utgörs de naturliga ledstängerna av en höjdsträckning, en stor sänka, en stor ås eller en sankmarkskant. I bland kan det vara en kombination av två eller flera av de här föremålen. På kartan här nedanför har jag markerat några av de naturliga ledstänger som finns på tränings på torsdag.
I det här området är du tvingad att försöka följa och springa mot de naturliga ledstängerna. Jag har förstärkt några av dem som jag skulle konna tänka mig att orientera efter. Jag ska försöka förklara hur jag tänker. Jag har precis stämplat vid kontroll 5 och ska nu till kontroll 6. Terrängen är till att bröja med ganska flack och det är öppet och god sikt. Jag försöker att hålla en riktning rakt mot kontrollen och kollar att jag passerar stigen. En liten bit efter stigen ska jag springa utför en liten backe. Det är bara en eller två kurvor så det ska inte vara så brant. Straxt efter det ska jag kunna se en stor och tydlig sänka till vänster. Jag kan nu välja att fortsätta rakt på och ska då komma fram till en uppförsbacke. Jag ska passera några sankmarker och också ha en höjd lite till höger. Straxt därefter ska jag komma fram till en ganska brant utförsbacke. Där kommer det att vara både branter och stenar. Här ska jag också kunna se den stora sankmarken. Jag väljer att korsa den på de smalaste stället och fortsätter en liten bit till sänkan på höger sida. Jag springer upp en bit i sänkan och när jag är vid punkthöjden viker jag av till vänster, upp över höjden och ner i sankmarken. Här är det säkert öppen och fin terräng så jag kan kanske se branten till höger och hödjerna där kontrollen ska sitta. Jag hoppas att det här kan vara en hjälp när det ska prova själv på torsdag. Det finns natrurligtvis andra lösningar. Man kan exempelvis hålla lite svagt åt höger och kanske få hjälp av den lilla stigen en bit och sen springa med sankmarken på höger sida och den branta höjden på vänster sida. Jag tror inte att det skulle vara så stor skillnad.
Samlingen är vid Gladö Kvarn. Från Haninge åker du mot Huddinge. Från Huddingevägen följer du skylt mot Gladö Kvarn. Du kan också ta hjälp av kartan här nedanför.
Träning 22 april
Nästan all snö är borta och än så länge ligger gräs och ormbunkar till marken efter tyngden av all snö. Lövsprikningen har inte startat ännu så just nu är skogen som bäst med bra sikt och lättframkomliga marker. Den här veckan är det tempoväxling som står på programmet. Tempoväxling innebär att banan innehåller omväxlande lättare sträckor där farten kan bli lite högre och svårare sträckor som kräver noggrann kartläsning och fokusering på uppgiften. Så här kan det se ut.
Sträckan till kontroll 1 är lite enklare, även om du här inte kan se hela sträckan. Sen kommer två kortare sträckor som kräver mer orienteringsnoggrannhet. Till den fjärde kontrollen är det lite enklare igen medan kontroll 5 och 6 är svårare. Det här mönstret går igen hela banan. Träningen går alltså ut på att kunna växla tempo från hög fart vid enklare orientering till lägre fart när det blir svårare. Det är ett ganska vanligt fel att man inte anpassar farten efter svårighetsgraden utan springer för fort även när det blir svårare. Många bommar beror på det. Om du är lite osäkrare på orienteringen så kan ett tips vara att försöka att springa lite fortare på de längre sträckorna och också försöka orientera efter de tydliga och stora terrängdetaljerna.
Samlingsplatsen för träningen är utefter Brinkvägen vid den lilla parkeringsplatsen cirka en kilometer efter att du svängt av från Huddingevägen.
För dig som är lite osäker på vägen följer här en liten vägbeskrivning. Från rondellen vid värmeverket i Jordbro åker du mot Huddinge. Efter 4-4,5 kilometer svänger du vänster mot Brink och Öran. (Det finns en skylt) Du är då på grusvägen som går söderut alldeles efter Eliseberg på kartan här ovanför. Följ den smala vägen cirka en kilometer till parkeringsplatsen.
Sträckan till kontroll 1 är lite enklare, även om du här inte kan se hela sträckan. Sen kommer två kortare sträckor som kräver mer orienteringsnoggrannhet. Till den fjärde kontrollen är det lite enklare igen medan kontroll 5 och 6 är svårare. Det här mönstret går igen hela banan. Träningen går alltså ut på att kunna växla tempo från hög fart vid enklare orientering till lägre fart när det blir svårare. Det är ett ganska vanligt fel att man inte anpassar farten efter svårighetsgraden utan springer för fort även när det blir svårare. Många bommar beror på det. Om du är lite osäkrare på orienteringen så kan ett tips vara att försöka att springa lite fortare på de längre sträckorna och också försöka orientera efter de tydliga och stora terrängdetaljerna.
Samlingsplatsen för träningen är utefter Brinkvägen vid den lilla parkeringsplatsen cirka en kilometer efter att du svängt av från Huddingevägen.
För dig som är lite osäker på vägen följer här en liten vägbeskrivning. Från rondellen vid värmeverket i Jordbro åker du mot Huddinge. Efter 4-4,5 kilometer svänger du vänster mot Brink och Öran. (Det finns en skylt) Du är då på grusvägen som går söderut alldeles efter Eliseberg på kartan här ovanför. Följ den smala vägen cirka en kilometer till parkeringsplatsen.
Långpass på helgerna
Det har blivit en vana att köra ett långpass på helgerna. Om man nu kan säga att två gånger på raken är en vana. Förra helgen sprang jag österut mot området för Nordiska mästerskapen 2011. I går sprang jag åt andra hållet. Just där jag bor är själva samhället ganska smalt och det är relativt nära till skogen åt båda hållen. Jag började med att spring över Slätmossen. Det tog lite tid eftersom jag kryssade fram mellan torvgravarna i den västra delen av mossen.
Kartan ger inte riktigt alla detaljer rättvisa. Mossen består av massor av torvgravar. Det är djupa och vattenfyllda hål där man tidigare tagit torv. Mellan gravarna kan man ta sig fram torrskodd och ibland kan man ta sig över till nästa torra mellanrum. Alla gravarna är inte med på den här kartan. Till slut kom jag ut på stigen alldeles nedaför staketet. Efter det passerade jag Gamla Nynäsvägen och tog mig in i södra delen av tävlingsområdet för Sprint-DM.
Jag passerade nästan över åsen och sprang förbi det två stora stenarna och sen ned i sänkan norr om den avlånga höjden och sen stigen söderut och under vägen. Efter lite trixande tog jag mig in på Rudankartan. Bara för några veckor sen sprang vi poängorientering här i mer än knädjup snö. Nu var det i princip helt bart på marken. Jag fortsatte för att lite senare komma ut på ängarna där vi för en månad sen åkte skidor. Nu fanns ingen snö kvar utom längst ned på ängen där träden gör så att solen inte kommer åt att smälta snön. Här kunde man faktiskt fortfarande ana skidspåren. Jag fortsatte jämsides med vägen mot Huddinge och tog mig igenom viltstängslet via två grindar. På andra sidan Huddingevägen slog det mig plötsligt, här har jag inte varit på många år. Nostalgin sköljde över mig som en våg. Jag började springa och fundera över ett nytt blogginlägg med historiska inslag. Vartefter jag sprang blev inlägget allt längre. En hel del gamla bilder blev det också. Vi får väl se om jag får tid att skriva det någon gång. Kanske blir det uppdelat på ett antal olika kapitel.
Medan jag sprang och funderade över det kommande blogginlägget kom jag också att tänka på att det var väldigt fin terräng vilket jag egentligen redan visste och att det var länge sen det gick någon tävling i området. Kanske borde det vara dags snart igen. Även en kommande tävling började ta form i huvudet. Med alla dessa tankar i huvudet var det kanske inte så konstigt att jag hamnade på platser jag inte hade tänkt mig. Plötsligt stod jag vid tomtgränsen norr om Djupdalen när jag trodde att jag var vid kraftledningsförgreningen. Nåja allt rättade till sig och jag tog mig så småningom ned till Riddartorp. Nu började jag mitt egentliga ärende. Jag ville springa igenom området där 25-manna gick i höstas för att bilda mig en uppfattning om spåren efter alla orienterare som drog fram här i början av oktober förra året.
Jag tog mig över några höjder söder om Riddartorp och kom ner till Lugnet och till den plats där alla sträckor utom sträcka 4 passerade. Här borde slitaget vara som störst. Jag sprang från radiokontrollen och söderut upp på Vargberget i samma stråk som alla löparna tog sig ned till radiokontrollen. Här finns en hel del spår kvar och all snö under vintern har säkert hjälpt till att bevara det mesta. Många spår är kvar precis som på bilden här ovanför som är från den plats jag sprang förbi. Det som slog mig var att i hela spåret från Lunget och upp på berget var det fullt av djurspillning från älg, rådjur och diverse småvilt. Utanför spåret fanns ingen spillning. Är det djuren som vill hjälpa till att gödsla så att såren ska läka så snabbt som möjligt? Eller finns det någon annan logisk förklaring?
På andra platser där det också har sprungit många löpare under tävlingen syns det knappast något alls. I maj ska jag ut i skogen igen för att se hur det ser ut då när det börjat växa ny gröda efter en lång vinter. Sakta men säkert började jag närma mig Åbyskolan och Hanvedens IP. Nostalgin slog till igen. Det var vid Hanvedens IP som alla klubbträningarna utgick från på 1970- och 80-talet. Många träningstimmar ligger längs elljuspåret och i sogen intill. Nu började dock tröttheten komma och plötsligt började jag längta efter blåbärssoppa. Jag passerade Gamla Nynsävägen och under järnvägen för att komma ut på Gravfältet. Tröttheten gjorde att jag inte kunde sträcka ut mina långa ben på tallheden som jag kanske önskade.
Plötsligt befann jag mig på en plats där jag aldrig varit förut. Söder om Jordbro med utsikt över motorvägen och Kalvsvik. Här var en sträcka på en knapp kilometer som jag aldrig har varit på. Här såg jag en lämplig tävlingsplats för en orienteringstävling. Kanske kan vi arrangera något här vid ett lämpligt tillfälle. Efter ett tag tog jag mig i alla fall fram till området där vi tränade i torsdags. Nu var det inte så långt kvar till målet hemmavid. På trötta ben staplade jag mig fram den sista biten. Efter 2 timmar och 15 minuter var jag hemma igen.
Kartan ger inte riktigt alla detaljer rättvisa. Mossen består av massor av torvgravar. Det är djupa och vattenfyllda hål där man tidigare tagit torv. Mellan gravarna kan man ta sig fram torrskodd och ibland kan man ta sig över till nästa torra mellanrum. Alla gravarna är inte med på den här kartan. Till slut kom jag ut på stigen alldeles nedaför staketet. Efter det passerade jag Gamla Nynäsvägen och tog mig in i södra delen av tävlingsområdet för Sprint-DM.
Jag passerade nästan över åsen och sprang förbi det två stora stenarna och sen ned i sänkan norr om den avlånga höjden och sen stigen söderut och under vägen. Efter lite trixande tog jag mig in på Rudankartan. Bara för några veckor sen sprang vi poängorientering här i mer än knädjup snö. Nu var det i princip helt bart på marken. Jag fortsatte för att lite senare komma ut på ängarna där vi för en månad sen åkte skidor. Nu fanns ingen snö kvar utom längst ned på ängen där träden gör så att solen inte kommer åt att smälta snön. Här kunde man faktiskt fortfarande ana skidspåren. Jag fortsatte jämsides med vägen mot Huddinge och tog mig igenom viltstängslet via två grindar. På andra sidan Huddingevägen slog det mig plötsligt, här har jag inte varit på många år. Nostalgin sköljde över mig som en våg. Jag började springa och fundera över ett nytt blogginlägg med historiska inslag. Vartefter jag sprang blev inlägget allt längre. En hel del gamla bilder blev det också. Vi får väl se om jag får tid att skriva det någon gång. Kanske blir det uppdelat på ett antal olika kapitel.
Medan jag sprang och funderade över det kommande blogginlägget kom jag också att tänka på att det var väldigt fin terräng vilket jag egentligen redan visste och att det var länge sen det gick någon tävling i området. Kanske borde det vara dags snart igen. Även en kommande tävling började ta form i huvudet. Med alla dessa tankar i huvudet var det kanske inte så konstigt att jag hamnade på platser jag inte hade tänkt mig. Plötsligt stod jag vid tomtgränsen norr om Djupdalen när jag trodde att jag var vid kraftledningsförgreningen. Nåja allt rättade till sig och jag tog mig så småningom ned till Riddartorp. Nu började jag mitt egentliga ärende. Jag ville springa igenom området där 25-manna gick i höstas för att bilda mig en uppfattning om spåren efter alla orienterare som drog fram här i början av oktober förra året.
Jag tog mig över några höjder söder om Riddartorp och kom ner till Lugnet och till den plats där alla sträckor utom sträcka 4 passerade. Här borde slitaget vara som störst. Jag sprang från radiokontrollen och söderut upp på Vargberget i samma stråk som alla löparna tog sig ned till radiokontrollen. Här finns en hel del spår kvar och all snö under vintern har säkert hjälpt till att bevara det mesta. Många spår är kvar precis som på bilden här ovanför som är från den plats jag sprang förbi. Det som slog mig var att i hela spåret från Lunget och upp på berget var det fullt av djurspillning från älg, rådjur och diverse småvilt. Utanför spåret fanns ingen spillning. Är det djuren som vill hjälpa till att gödsla så att såren ska läka så snabbt som möjligt? Eller finns det någon annan logisk förklaring?
På andra platser där det också har sprungit många löpare under tävlingen syns det knappast något alls. I maj ska jag ut i skogen igen för att se hur det ser ut då när det börjat växa ny gröda efter en lång vinter. Sakta men säkert började jag närma mig Åbyskolan och Hanvedens IP. Nostalgin slog till igen. Det var vid Hanvedens IP som alla klubbträningarna utgick från på 1970- och 80-talet. Många träningstimmar ligger längs elljuspåret och i sogen intill. Nu började dock tröttheten komma och plötsligt började jag längta efter blåbärssoppa. Jag passerade Gamla Nynsävägen och under järnvägen för att komma ut på Gravfältet. Tröttheten gjorde att jag inte kunde sträcka ut mina långa ben på tallheden som jag kanske önskade.
Plötsligt befann jag mig på en plats där jag aldrig varit förut. Söder om Jordbro med utsikt över motorvägen och Kalvsvik. Här var en sträcka på en knapp kilometer som jag aldrig har varit på. Här såg jag en lämplig tävlingsplats för en orienteringstävling. Kanske kan vi arrangera något här vid ett lämpligt tillfälle. Efter ett tag tog jag mig i alla fall fram till området där vi tränade i torsdags. Nu var det inte så långt kvar till målet hemmavid. På trötta ben staplade jag mig fram den sista biten. Efter 2 timmar och 15 minuter var jag hemma igen.
Blått och vitt, men inte så mycket
Det var ganska många som ville spring backorientering i dag. Hela 28 personer kom till start. Efteråt var de flesta mycket nöjda med banorna och träningen. Jag tror att det till största delen beror på att det nu är nästan snöfritt i skogen. Själv sprang jag hela långa banan, som inte var så lång, och jag tog sammanlagt 5 steg i snö. Det var bara lite vitt i skogen.
Det blå i skogen stod två ensamma blåsippor för. Blåsippan ute i backen stod alldels intill samlingsplatsen för träningen. Det fanns flera blåsippor på andra ställen ute i skogen. Vi såg också några små vitsippsknoppar. Men de hade inte slagit ut ännu.
Det var en del av deltagarna som hade lite problem här och där med själva kontrolltagningen. Bland annat var det några som bommade kontroll 7. Det var den som jag använde som exempel i måndags. Felet som man gjorde, och som ofta är en orsak till bommar, var att man inte hade någon riktig startegi för när man skulle gå upp mot kontrollen. I måndags visade jag på två sätt att lösa kontrollen. Båda bygger på att man är noga med var man går upp på höjden och att man har klart för sig vad man ska passera. Om man går upp på ett ställe där man inte exakt vet sin position så är risken stor att man missar kontrollen. En annan kontroll som vållade problem för några var den 13:e kontrollen. Läser man kartan noga så ser man att kontrollen ligger längst upp i sluttningen. Man ska alltså springa tills det planar ut. Höjdkurvan bakom kontrollen luras lite och man kan lätt tro att den är en del av sluttningen, men den är faktiskt baksidan på den ås som kontrollen sitter vid. Man måste också vara extra noga när man ska gå på skrå uppför en sluttning. Är man inte noga så är risken stor att man går för rakt upp och hamnar norr om kontrollen eller att man följer höjdkurvorna för långt och hamnar söder om kontrollen. Avslutningsvis två bilder från eftersnacket.
Det blå i skogen stod två ensamma blåsippor för. Blåsippan ute i backen stod alldels intill samlingsplatsen för träningen. Det fanns flera blåsippor på andra ställen ute i skogen. Vi såg också några små vitsippsknoppar. Men de hade inte slagit ut ännu.
Det var en del av deltagarna som hade lite problem här och där med själva kontrolltagningen. Bland annat var det några som bommade kontroll 7. Det var den som jag använde som exempel i måndags. Felet som man gjorde, och som ofta är en orsak till bommar, var att man inte hade någon riktig startegi för när man skulle gå upp mot kontrollen. I måndags visade jag på två sätt att lösa kontrollen. Båda bygger på att man är noga med var man går upp på höjden och att man har klart för sig vad man ska passera. Om man går upp på ett ställe där man inte exakt vet sin position så är risken stor att man missar kontrollen. En annan kontroll som vållade problem för några var den 13:e kontrollen. Läser man kartan noga så ser man att kontrollen ligger längst upp i sluttningen. Man ska alltså springa tills det planar ut. Höjdkurvan bakom kontrollen luras lite och man kan lätt tro att den är en del av sluttningen, men den är faktiskt baksidan på den ås som kontrollen sitter vid. Man måste också vara extra noga när man ska gå på skrå uppför en sluttning. Är man inte noga så är risken stor att man går för rakt upp och hamnar norr om kontrollen eller att man följer höjdkurvorna för långt och hamnar söder om kontrollen. Avslutningsvis två bilder från eftersnacket.
Träning 15 april
Efter fyra poängorienteringar är det nu dags för den första teknikträningen. Poängorienteringarna har naturligtvis också bjudit på bra möjligheter att träna orienteringsteknik men nu ska vi specialträna olika moment. Nu på torsdag är det backorientering som står på programmet. Backorientering innebär att de flesta av banans kontroller ligger i en backe eller i en sluttning. I bland kommer kontrolltagningen att ske nerifrån, ibland uppifrån och ibland på skrå, det vill säga längs med sluttningen. Kontroller som ligger i en sluttning är ofta lite svårare än kontroller som ligger på plan mark. Det beror på att det kan vara svårt att avgöra hur långt upp eller ner i sluttningen du befinner dig. Ibland kan man välja att ta kontrollen nerifrån eller uppifrån. Det finns fördeler och nackdelar med båda sätten att ta kontrollen.
Här är en av sträckorna som kommer att användas på torsdag. Som du ser kan man välja att ta kontrollen på två sätt. Väljer du att ta kontrollen nerifrån har du en säker utgångspunkt i och med kröken på körvägen. Du kan gå rakt upp för sluttningen mot kontrollen. Nackdelarna med den här lösningen kan vara att det är svårt att få överblick över terrängen när man kommer nerifrån. Det är dessutom jobbigt och det finns risk att du drar på dig mjölksyra vilket kan göra att det blir jobbigt att hålla i tankarna och fokusera på orienteringen.
Väljer du att ta kontrollen uppifrån har du bättre överblick och kommer att kunna läsa av alla detaljer runt omkring kontrollen. Du tar också den jobbiga uppförsbacken tidigare på sträckan och kan bli av med en del av mjölksyran och på så sätt kunna hålla fokus på ett bättre sätt. Nckadelen här är att du springer upp för fler höjdkurvor än du gör i det första alternativet. Valet är inte alltid enkelt, men valet är ditt.
Samlingen är i det sydöstra hörnet av Jordbro. Jag hoppas att kartan med starten inritad kan hjälpa dig att hitta fram. Det är inte helt enkelt att parkera en massa bilar här. Har du möjlighet att ta cykeln är det kanske det bästa. Dessutom blir det lite extra träning.
Här är en av sträckorna som kommer att användas på torsdag. Som du ser kan man välja att ta kontrollen på två sätt. Väljer du att ta kontrollen nerifrån har du en säker utgångspunkt i och med kröken på körvägen. Du kan gå rakt upp för sluttningen mot kontrollen. Nackdelarna med den här lösningen kan vara att det är svårt att få överblick över terrängen när man kommer nerifrån. Det är dessutom jobbigt och det finns risk att du drar på dig mjölksyra vilket kan göra att det blir jobbigt att hålla i tankarna och fokusera på orienteringen.
Väljer du att ta kontrollen uppifrån har du bättre överblick och kommer att kunna läsa av alla detaljer runt omkring kontrollen. Du tar också den jobbiga uppförsbacken tidigare på sträckan och kan bli av med en del av mjölksyran och på så sätt kunna hålla fokus på ett bättre sätt. Nckadelen här är att du springer upp för fler höjdkurvor än du gör i det första alternativet. Valet är inte alltid enkelt, men valet är ditt.
Samlingen är i det sydöstra hörnet av Jordbro. Jag hoppas att kartan med starten inritad kan hjälpa dig att hitta fram. Det är inte helt enkelt att parkera en massa bilar här. Har du möjlighet att ta cykeln är det kanske det bästa. Dessutom blir det lite extra träning.
